¹Dobro ime je boljše nego dišeče mazilo in dan smrti boljši nego dan rojstva.

¹Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?

²Bolje je iti v hišo žalosti nego v hišo pojedine, ker v oni se vidi konec vseh ljudi, in živeči si to vtisne v srce.

²Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.

³Boljša je žalost nego smeh, kajti po otožnem obličju se poboljšava srce.

³Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.

⁴Srce modrih je v hiši žalosti, bedakov srce pa v hiši veselja.

⁴Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.

⁵Bolje je poslušati karanje modrega nego petje bedakov.

⁵De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.

⁶Kajti smeh bedakov je kakor prasketanje trnja, gorečega pod loncem. Tudi to je ničemurnost.

⁶Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.

⁷Res, nasilstvo omami modrega in podkupilo uniči razum.

⁷Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.

⁸Boljši je konec reči nego njen začetek; boljši je potrpežljivi nego ošabni.

⁸Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.

⁹Ne bodi prenaglega duha za jezo, kajti jeza počiva v nedrjih bedakov.

⁹Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.

¹⁰Ne govóri: Kako da so bili prejšnji dnevi boljši nego sedanji? Kajti tega ne vprašuješ v modrosti.

¹⁰Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.

¹¹Modrost je enako dobra kakor dediščina in še boljša njim, ki gledajo solnce.

¹¹Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.

¹²Kajti modrost je obrana in denar je obrana, toda prednost znanja je ta, da modrost ohrani v življenju njega, kdor jo ima.

¹²Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.

¹³Glej delo Božje! Kajti kdo more zravnati, kar je on skrivil?

¹³Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.

¹⁴Ob dnevi blagostanja bodi vesel, a ob dnevi nesreče pomisli: Tudi ta dan je Bog naredil z onim vred, da človek ne iznajde, kar bode za njim.

¹⁴Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?

¹⁵Marsikaj sem videl v dnevih ničemurnosti svoje: je pravičnik, ki gine v pravičnosti svoji, in je brezbožnik, ki podaljša življenje svoje v hudobnosti svoji.

¹⁵Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.

¹⁶Ne bodi prepravičen in ne kaži se modrega čez mero: zakaj bi se pogubljal?

¹⁶Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.

¹⁷Ne bodi preveč brezbožen in ne bodi bedast: zakaj bi umrl, preden pride tvoj čas?

¹⁷Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?

¹⁸Dobro je, da se oprimeš tega, pa tudi onega ne izpustiš iz roke, zakaj kdor se boji Boga, uide vsem tem skrajnostim.

¹⁸Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?

¹⁹Modrost jači modrega bolj nego deset mogotcev, ki so v mestu.

¹⁹Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.

²⁰Res, na zemlji ni pravičnega človeka, ki dela dobro in ne greši.

²⁰Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.

²¹Naj ti tudi ne sega do srca vse, kar se govori, da ne boš moral slišati, kako te hlapec tvoj preklinja;

²¹Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.

²²kajti mnogoterikrat, tvoje srce ve, si tudi ti druge klel.

²²Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.

²³Vse to sem preizkušal v modrosti. Dejal sem: Hočem biti moder, a daleč je ostala od mene modrost.

²³Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.

²⁴Daleč je, kar je, in pregloboko: kdo more to doseči?

²⁴Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.

²⁵Obrnil sem se in srce mi je bilo namenjeno, spoznavati in zasledovati in iskati modrost in pravi razsodek, da bi spoznal, kako je brezbožnost neumna in nespamet besna.

²⁵Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?

²⁶In našel sem, kar je grenkejše nego smrt: ženo, čije srce se mreže in zadrge in roke njene spone. Kdor je ugoden Bogu, ji ubeži, grešnika pa ulovi.

²⁶När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,

²⁷Poglej, to sem našel, pravi Propovednik, ko sem zlagal drugo z drugim, da bi dobil pravi razsodek:

²⁷då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.

²⁸Česar duša moja še vedno išče, pa nisem našel, je to: enega moža iz tisoč sem našel, ali žene med temi vsemi nisem našel nobene.Poglej, samo to sem našel, da je Bog ustvaril človeka poštenega, oni pa iščejo veliko spletk!

²⁸Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.

²⁹Poglej, samo to sem našel, da je Bog ustvaril človeka poštenega, oni pa iščejo veliko spletk!

²⁹Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.

³⁰Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.