¹Glej, v pravičnosti bo kraljeval kralj in po pravici bodo kneževali knezi.

¹En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa.

²In mož bode kakor zavetje pred vetrom in pribežališče pred povodnjijo, kakor potoki vodá na suhem kraju, kakor senca skale velike v žejni deželi.

²Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.

³In vidcev oči ne bodo več zalepljene in ušesa poslušalcev bodo pazljivo poslušala.

³Då skola de seendes ögon icke vara förblindade, och de hörandes öron skola lyssna till.

⁴In srce nepremišljencev bo razumelo znanje in jecljajočih jezik bo hitro govoril in gladko.

⁴Då skola de lättsinnigas hjärtan bliva förståndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt.

⁵In nespametneža ne bodo več nazivali plemenitnika, in zvijačnika ne bodo imenovali blagosrčneža.

⁵Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre.

⁶Kajti nespametnež govori nespametnost in srce njegovo se peča s krivico, da počenja bogoskrunstvo in govori zapeljive zmote proti GOSPODU, da napravi prazno dušo lačnemu in žejnemu umakne pijačo.

⁶Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten.

⁷Orodje zvijačnega je tudi hudobno: dela pregrešne naklepe, da pogubi ponižne z lažnivimi govori, tudi ko potrebni zagovarja pravico svojo.

⁷Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.

⁸Ali plemeniti misli plemenito in stanoviten je v stvareh plemenitih.

⁸Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.

⁹Žene brezskrbne, vstanite, čujte glas moj, hčere prezaupne, poslušajte govor moj!

⁹I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal.

¹⁰V teh dneh, ko mine leto, bodete v strahu, prezaupne, kajti propade trgatev, pobiranja ne bode.

¹⁰När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer.

¹¹Trepetajte, o brezskrbne, strah vas bodi, o prezaupljive, slecite se in bodite nage, in opašite si z raševnikom ledja.

¹¹Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg.

¹²Trkali se bodo na prsi zaradi prekrasnih njiv, zaradi trte rodovitne.

¹²Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden,

¹³Po zemlji ljudstva mojega bo raslo trnje in bodljikovje, tudi na vseh hišah veselih v mestu radostnem.

¹³över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.

¹⁴Kajti grad bode prazen, šumovito mesto bode zapuščeno, grič Ofel in stražni stolp bosta za brlog vekomaj, na veselje divjim oslom, čredam za pašnik –

¹⁴Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta --

¹⁵dokler se ne razlije nad nas duh z višave in se puščava izpremeni v njivo rodovitno, in rodovitna njiva se bo štela za gozd.

¹⁵detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;

¹⁶In v puščavi se nastani pravica, in pravičnost bo prebivala na rodovitni njivi;

¹⁶då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.

¹⁷in delo pravičnosti bode mir in obrodek pravičnosti pokoj in varnost vekomaj.

¹⁷Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.

¹⁸In ljudstvo moje bo prebivalo v domovju miru in v varnih prebivališčih in v krajih za pokoj mirnih.

¹⁸Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.

¹⁹A prej se bo toča usipala, ko se bo podiral gozd, in mesto bo globoko ponižano.Blagor vam, ki sejete poleg vseh vodá in puščate, da prosto hodijo noge volov in oslov!

¹⁹Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad.

²⁰Blagor vam, ki sejete poleg vseh vodá in puščate, da prosto hodijo noge volov in oslov!

²⁰Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.