¹Beseda, ki je prišla Jeremiju od GOSPODA, potem ko ga je izpustil Nebuzaradan, glavar telesne straže, iz Rame, ko ga je bil dobil zvezanega z verigami sredi vseh ujetnikov iz Jeruzalema in iz Judeje, ki so jih odpeljavali v Babilon.

¹Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, sedan Nebusaradan, översten för drabanterna, hade släppt honom lös från Rama; denne lät nämligen hämta honom, där han låg bunden med kedjor bland alla andra fångar ifrån Jerusalem och Juda, som skulle föras bort till Babel.

²Sprejme torej glavar telesne straže Jeremija ter mu reče: GOSPOD, Bog tvoj, je napovedal to nesrečo zoper ta kraj;

²Översten för drabanterna lät alltså hämta Jeremia och sade till honom: »HERREN, din Gud, hade förkunnat denna olycka över denna plats;

³in GOSPOD jo je pripeljal in storil, kakor je bil govoril, ker ste grešili zoper GOSPODA in niste poslušali glasu njegovega; zato se vam je to zgodilo.

³och HERREN har låtit den komma och har gjort såsom han hade sagt. I haden ju syndat mot HERREN och icke hört hans röst, och därför har detta vederfarits eder.

⁴A sedaj glej, danes te oproščam teh verig, ki so na tvojih rokah; če se ti dobro vidi priti z menoj v Babilon, pridi; pazil bom dobro nate. Če se ti pa slabo zdi iti z menoj v Babilon, ostani tu. Glej, vsa dežela ti je odprta: kamor se ti zdi dobro in prav iti, tja pojdi!

⁴Och se, nu löser jag dig i dag ur kedjorna som dina händer hava varit bundna med. Om du är sinnad att komma med mig till Babel, så kom, och jag skall då se dig till godo; men om du icke är sinnad att komma med mig till Babel, så gör det icke. Se, hela landet ligger öppet för dig; dit dig synes gott och rätt att gå, dit må du gå.»

⁵Toda ker se on še ne more odločiti, mu veli: Povrni se h Gedaliju, sinu Ahikama, sina Safanovega, ki ga je kralj babilonski postavil čez mesta Judova, in bivaj pri njem sredi ljudstva; ali kamorkoli se ti prav vidi iti, tja pojdi! In glavar telesne straže mu je dal brašna in darilo ter ga je odpustil.

⁵Och då han ännu dröjde att vända tillbaka, tillade han: »Vänd tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som konungen i Babel har satt över Juda städer, och stanna hos honom bland folket. Eller gå åt vilket annat håll som helst dit det behagar dig att gå.» Och översten för drabanterna gav honom vägkost och skänker och lät honom gå.

⁶In Jeremija je prišel h Gedaliju, sinu Ahikamovemu, v Micpo, in prebival je ž njim sredi ljudstva, ki je bilo ostalo v deželi.

⁶Så begav sig då Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.

⁷Ko so pa slišali vsi poveljniki vojske, ki so bili na polju, oni in njih moštvo, da je kralj babilonski postavil čez deželo Gedalija, sina Ahikamovega, in da mu je izročil može in žene in otroke in nekaj ubožnega ljudstva dežele izmed tistih, ki se niso odpeljali v Babilon,

⁷När då alla krigshövitsmännen på landsbygden jämte sina män fingo höra att konungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son, över landet, och att han hade anförtrott åt honom män kvinnor och barn, och dem av de ringaste i landet, som man icke hade fört bort till Babel,

⁸pridejo v Micpo h Gedaliju: Izmael, sin Netanijev, in Johanan in Jonatan, sinova Kareahova, in Seraja, sin Tanhumetov, in sinovi Ofaja Netofatčana in Jezanija, sin Maakatovca, oni s svojimi možmi.

⁸kommo de till Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofais söner och Jesanja, maakatitens son, med sina män.

⁹In Gedalija, sin Ahikama, sinú Safanovega, priseže njim in njih možem in reče: Ne bojte se služiti Kaldejcem; ostanite v deželi in služite kralju babilonskemu, in vam bode dobro.

⁹Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras män sin ed och sade: »Frukten icke för att tjäna kaldéerna. Stannen kvar i landet, och tjänen konungen i Babel, så skall det gå eder väl.

¹⁰Kar se pa mene tiče, glejte, ostanem v Micpi, da služim Kaldejcem, ki pridejo k vam. Vi pa berite vino in poletni sad in olje in shranjujte jih v posode svoje; in stanujte v mestih svojih, ki ste jih posedli.

¹⁰Se, själv stannar jag kvar i Mispa, för att vara till tjänst åt kaldéer som komma till oss; men I mån insamla vin och frukt och olja och lägga det i edra kärl, och stanna kvar i de städer som I haven tagit i besittning.»

¹¹In tudi vsi Judje, ki so bili v Moabu in med Amonci in med Edomci in v vseh tistih pokrajinah, ko so slišali, da je kralj babilonski ostavil ostanek na Judovem in da je čezenj postavil Gedalija, sina Ahikama, sinu Safanovega,

¹¹Då nu också alla de judar som voro i Moabs och Ammons barns och Edoms land, och de som voro i andra länder hörde att konungen i Babel hade låtit några av judarna bliva kvar, och att han hade satt över dem Gedalja, son till Ahikam, son till Safan,

¹²so se vrnili vsi tisti Judje iz vseh krajev, kamor so bili odgnani, in prišli so v deželo Judovo h Gedaliju v Micpo. In nabrali so vina in poletnega sadu prav mnogo.

¹²vände alla dessa judar tillbaka från alla de orter dit de hade blivit fördrivna, och kommo till Juda land, till Gedalja i Mispa. Och de inbärgade vin och frukt i stor myckenhet.

¹³Johanan pa, sin Kareahov, in vsi vojaški poveljniki, ki so bili na polju, pridejo h Gedaliju v Micpo

¹³Men Johanan, Kareas son, och alla krigshövitsmännen på landsbygden kommo till Gedalja i Mispa

¹⁴in mu reko: Ali pač veš, da je Baalis, kralj Amoncev, poslal Izmaela, sina Netanijevega, da te pripravi ob življenje? Ali jim ni verjel Gedalija, sin Ahikamov.

¹⁴och sade till honom: »Du vet väl att Baalis, Ammons barns konung, har sänt hit Ismael, Netanjas son, för att slå ihjäl dig?» Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem icke.

¹⁵In Johanan, sin Kareahov, je govoril skrivaj v Micpi Gedaliju, rekoč: Naj grem vendar in ubijem Izmaela, sina Netanijevega, in nihče ne bo vedel. Čemu naj te pripravi ob življenje, da bi se razkropili vsi Judje, ki so se zbrali pri tebi, in bi poginil ostanek Judov?Ali Gedalija, sin Ahikamov, je rekel Johananu, sinu Kareahovemu: Ne stori tega, kajti lažnivo govoriš o Izmaelu.

¹⁵Och Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa: »Låt mig gå åstad och dräpa Ismael, Netanjas son; ingen skall få veta det. Varför skulle han få slå ihjäl dig och så bliva en orsak till att vi judar, som hava församlats till dig, allasammans förskingras, och vad som är kvar av Juda förgås?»

¹⁶Ali Gedalija, sin Ahikamov, je rekel Johananu, sinu Kareahovemu: Ne stori tega, kajti lažnivo govoriš o Izmaelu.

¹⁶Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: »Du får icke göra detta; ty vad du säger om Ismael är icke sant.»