1Jaz sem tisti mož, ki okuša bridkost po šibi togote njegove.
1Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2Mene vodi in goni po temi, ne pa po svetlobi.
2Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3Samo meni nasprotujoč, obrača proti meni roko svojo ves dan.
3Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4Storil je, da se je postaralo meso moje in koža moja, kosti moje je potrl.
4Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5Zidal je zoper mene in me obdal s strupeno grenkobo in nadlogo.
5Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6Velel mi je bivati v temnih krajih, kakor tisti, ki so mrtvi za vselej.
6I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7Ogradil me je, da ne morem uiti, dejal me je v težko železje.
7Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8Ko tudi kličem in vpijem, ne pusti k sebi prošnje moje.
8Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9Pota moja je zagradil z rezanim kamenjem, steze mi je izprevrgel.
9Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10Kakor prežeč medved mi je, kakor lev v zasedi.
10En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11Pota moja je napravil tavajoča in me je raztrgal, me opustošil.
11Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12Napel je lok svoj in me je postavil pšici svoji za cilj.
12Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13V ledice moje je izpustil tula svojega strelice.
13Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14V smeh sem vsemu ljudstvu svojemu, njih pesmica ves dan.
14Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15Nasitil me je z najhujšo bridkostjo, upijanil me je s pelinom.
15Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16In s kamenjem mi je zdrobil zobe, povalil me je v pepel.
16Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17In vržena je daleč od miru duša moja, pozabil sem, kar je sreča.
17Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18In rekel sem: Izginila je moč moja in moje upanje v GOSPODA.
18Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
19Spomni se edinščine moje in tavanja mojega, pelina in grenkega strupa!
19Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20Spominja se tega vedno duša moja in je potrta v meni.
20Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21To si hočem vtisniti v srce, zato bom upal:
21Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22Prevelika dobrotljivost GOSPODOVA je, da nismo docela pokončani, ker nima konca usmiljenje njegovo,
22HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23novo je vsako jutro; preobila je zvestoba tvoja.
23Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24Delež moj je GOSPOD, govori duša moja, zato bom upal vanj.
24HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25Dober je GOSPOD njim, ki ga čakajo, duši, ki ga išče.
25HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26Dobro je možu, da upa in tiho čaka rešitve GOSPODOVE.
26Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27Dobro je možu, da je nosil jarem v mladosti svoji.
27Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28Samoten naj sedi in molči, ker mu ga je naložil Gospod.
28Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29V prah naj položi usta: morda je še upanje.
29Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30Njemu, ki ga bije, naj pomoli lice svoje; nasiti se naj s sramoto.
30Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31Kajti Gospod ne zameta vekomaj;
31Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32marveč, ko je užalostil, se tudi usmili po obilosti dobrot svojih.
32utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33Nikakor ne muči iz srca, ne žali otrok človeških.
33Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34Če kdo gazi vse zvezane na zemlji,
34Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35če zavija pravico možu pred obličjem Najvišjega,
35att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36če prekanja človeka v pravdi njegovi: ne bo li Gospod pazil na to?
36att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37Kdo je, ki je velel, in se je zgodilo, če ni tega zapovedal Gospod?
37Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38Ali ne prihaja iz ust Najvišjega hudo in dobro?
38Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39Kaj bi tožil človek, dokler živi? Vsakdo naj toži zaradi svojih grehov!
39Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40Preiskujmo ter izsledujmo pota svoja in vrnimo se do GOSPODA!
40Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41Povzdignimo dušo svojo z rokami vred k Bogu mogočnemu v nebesih!
41Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42Mi, mi smo se pregrešili in se uprli; ti nisi odpustil.
42Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43Ogrnil si se z jezo in preganjal nas, moril si brez milosti.
43Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44Z oblakom si se ogrnil, da ne predere molitev.
44Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45Za nesnago in izmeček si nas postavil sredi ljudstev.
45Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46Vsi sovražniki naši so usta svoja razširili zoper nas.
46Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47Groza in jama sta blizu nas, razdejanje in poguba.
47Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48Potoke vodá toči oko moje zavoljo pogube hčere mojega ljudstva.
48Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49Oko moje se solzi in ne neha, ni nobenega prestanka,
49Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50dokler se GOSPOD iz nebes ne ozre in ne vidi.
50till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51Oko moje mi žali srce zavoljo vseh hčer mesta mojega.
51Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52Lovili so me hudo kakor ptičico, kateri me sovražijo brez vzroka.
52Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53V jamo so pehnili življenje moje, da me uničijo, in kamenje so lučali v me.
53De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54Vode so mi kipele čez glavo, dejal sem: Pokončan sem!
54Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
55Klical sem ime tvoje, o GOSPOD, iz jame pregloboke.
55Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56Glas moj si čul; ne skrivaj ušesa svojega zdihovanju mojemu, vpitju mojemu.
56Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57Približal si se tisti dan, ko sem klical; rekel si: Ne boj se!
57Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
58Sodil si, Gospod, pravdo duše moje, odrešil si življenje moje.
58Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59Videl si, o GOSPOD, krivico, ki se mi godi; razsodi pravdo mojo!
59Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60Videl si vse njih maščevanje in vse njih naklepe zoper mene.
60Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61Slišal si njih zasramovanje, o GOSPOD, in vse njih namere zoper mene,
61Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62govorjenje tistih, ki so vstali nadme, in njih izmišljevanje zoper mene ves dan.
62Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63Glej jih, ko sede in ko vstajajo, da jim sem za pesmico!
63Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64Plačaj jim povračilo, GOSPOD, po njih rok delu.
64Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65Daj jim zaslepljenost srca, prokletje tvoje pridi nadnje!Preganjaj jih v jezi in zatri jih izpod nebes GOSPODOVIH!
65Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66Preganjaj jih v jezi in zatri jih izpod nebes GOSPODOVIH!
66Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.