¹Spomni se, o GOSPOD, kaj nas je zadelo, ozri se in poglej sramoto našo!

¹Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

²Dediščina naša je pripadla tujcem, hiše naše inozemcem.

²Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

³Sirote smo, brez očeta, matere naše so kakor vdove.

³Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

⁴Vode svoje pijemo za denar, drva svoja dobivamo za plačilo.

⁴Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

⁵Preganjalci naši nam stopajo na vrat; utrujeni smo, ne dovolijo nam pokoja.

⁵Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

⁶Egipčanu molimo roko, tudi Asircu, da se nasitimo kruha.

⁶Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

⁷Očetje naši so grešili, in ni jih več; nam pa je nositi njih krivice.

⁷Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

⁸Hlapci nam gospodujejo; nikogar ni, ki bi nas oprostil iz njih roke.

⁸Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

⁹Z nevarnostjo življenja svojega prinašamo kruh svoj spričo meča puščave.

⁹Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

¹⁰Koža naša je začrnela kakor peč zavoljo vroče lakote.

¹⁰Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

¹¹Žene na Sionu so oskrunjali, device po mestih Judovih.

¹¹Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

¹²Poglavarje obešajo njih roke, starčkov obličje se ne časti.

¹²Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

¹³Mladeniči nosijo mlinske kamene in dečki padajo pod lesom.

¹³Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

¹⁴Starci so nehali shajati se med vrati, mladeniči na petje svoje.

¹⁴De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

¹⁵Minilo je srca našega veselje, v žalost se je preobrnil naš ples.

¹⁵Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

¹⁶Venec naše glave je padel. Gorje nam! ker smo grešili.

¹⁶Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

¹⁷Zato omedleva srce naše, zavoljo tega so nam otemnele oči:

¹⁷Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

¹⁸zavoljo gore Sionske, ki je opustošena; lisice prosto hodijo po njej.

¹⁸för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

¹⁹Ti, GOSPOD, ostaneš vekomaj, prestol tvoj od roda do roda.

¹⁹Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

²⁰Zakaj nas vekomaj pozabljaš, hočeš li nas zapustiti za dolge čase?

²⁰Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

²¹Pelji nas nazaj k sebi, o GOSPOD, da se povrnemo; ponovi dni naše kakor v prejšnjih časih!Ali bi nas popolnoma zavrgel, razsrdil se zoper nas tako silno?

²¹Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

²²Ali bi nas popolnoma zavrgel, razsrdil se zoper nas tako silno?

²²Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?