¹Bližal se je pa praznik presnih kruhov, ki s imenuje Velika noč.

¹Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära.

²In višji duhovniki in pismarji so gledali, kako bi ga umorili; bali so se namreč ljudstva.

²Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.

³Satan pa je šel v Juda s priimkom Iškariota, ki je bil iz števila dvanajsterih.

³Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.

⁴In odide in se dogovori z višjimi duhovniki in glavarji templja, kako jim ga izda.

⁴Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.

⁵In razvesele se in se zavežejo, dati mu denarja.

⁵Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.

⁶In da jim besedo in išče pripravnega čas, da jim ga izda v nepričujočnosti množice.

⁶Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.

⁷Pride pa dan presnih kruhov, ko je bilo treba klati velikonočno jagnje.

⁷Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet.

⁸In pošlje Petra in Janeza, rekoč: Pojdita, pripravita nam velikonočno jagnje, da bomo jedli.

⁸Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: »Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet.»

⁹Ona pa mu rečeta: Kje hočeš, da pripraviva?

⁹De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?»

¹⁰A on jima reče: Glej, ko prideta v mesto, vaju bo srečal človek, ki bo nesel vrč vode; sledita za njim v hišo, v katero pojde,

¹⁰Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in.

¹¹in recita hišnemu gospodarju: Učenik ti pravi: Kje je obednica, kjer bom jedel velikonočno jagnje z učenci svojimi?

¹¹Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'

¹²In on vama pokaže veliko izbo pogrnjeno; tam pripravita.

¹²Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där.»

¹³Pa odideta in najdeta, kakor jima je bil rekel, in pripravita velikonočno jagnje.

¹³Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.

¹⁴In ko pride ura, sede za mizo in dvanajsteri apostoli ž njim.

¹⁴Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.

¹⁵In reče jim: Željno sem hrepenel jesti to velikonočno jagnje z vami, preden bom trpel;

¹⁵Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;

¹⁶kajti pravim vam, da ga ne bom več jedel, dokler se v kraljestvu Božjem ne dopolni.

¹⁶ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»

¹⁷In prejme kelih, zahvali in reče: Vzemite ga in razdelite med seboj.

¹⁷Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan;

¹⁸Kajti pravim vam, da ne bom več pil od trtnega sadu, dokler ne pride kraljestvo Božje.

¹⁸ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.»

¹⁹In vzame kruh, zahvali in prelomivši ga, jim da, rekoč: To je moje telo, ki se za vas daruje. To delajte v moj spomin!

¹⁹Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»

²⁰Ravno tako tudi kelih po večerji, rekoč: Ta kelih je nova zaveza v moji krvi, ki se za vas preliva.

²⁰Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.

²¹Toda glej, izdajalca mojega roka je z menoj na mizi.

²¹Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.

²²Sin človekov sicer gre, kakor je določeno, ali gorje tistemu človeku, ki ga izdaja.

²²Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!»

²³In oni začno vpraševati med seboj, kdo je mar izmed njih, ki bo to storil.

²³Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta.

²⁴Vname pa se tudi prepir med njimi, kdo izmed njih velja li za večjega.

²⁴En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste.

²⁵On jim pa reče: Kralji narodov tem gospodujejo, in kateri imajo oblast, se imenujejo dobrotniki.

²⁵Då sade han till dem: »Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'.

²⁶Vi pa ne tako: ampak kdor je največji med vami, bodi kakor najmanjši, in kdor je vodnik, bodi kakor služabnik.

²⁶Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare.

²⁷Kdo namreč je večji: kdor sedi za mizo, ali kdor streže? Ali ne, kdor sedi za mizo? Jaz pa sem med vami kakor kdor streže.

²⁷Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. --

²⁸A vi ste, ki ste vztrajali z menoj v izkušnjavah mojih.

²⁸Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;

²⁹In jaz vam volim kraljestvo, kakor ga je meni Oče moj volil,

²⁹och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,

³⁰da jeste in pijete pri mizi moji v kraljestvu mojem in sedite na prestolih ter sodite dvanajstere rodove Izraelove.

³⁰så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.

³¹Simon, Simon! glej, satan si je izprosil, da vas sme presejati kakor pšenico;

³¹Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete;

³²ali jaz sem prosil zate, naj ne izgine vera tvoja; in ti, ko se nekdaj izpreobrneš, potrjuj brate svoje.

³²men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.»

³³On pa mu reče: Gospod, pripravljen sem iti s teboj tudi v ječo in v smrt.

³³Då sade han till honom: »Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.»

³⁴A on mu reče: Pravim ti, Peter, danes ne zapoje petelin, dokler trikrat ne utajiš, da me poznaš.

³⁴Men han svarade: »Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig.»

³⁵In vpraša jih: Ko sem vas poslal brez mošnje in torbe in obuvala, ali vam je česa zmanjkalo? Oni pa odgovore: Ničesar.

³⁵Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?» De svarade: »Intet.»

³⁶On pa jim reče: Ali sedaj, kdor ima mošnjo, naj jo vzame, ravno tako tudi torbo, a kdor nima meča, naj proda suknjo in si ga kupi.

³⁶Då sade han till dem: »Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant.

³⁷Kajti pravim vam, da se mora izpolniti na meni še to, kar je pisano: „In hudodelnikom je bil prištet“. Zakaj to, kar je pisano zame, se bliža dopolnitvi.

³⁷Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan»

³⁸Oni pa reko: Gospod glej, tu sta dva meča! A on jim reče: Dosti je!

³⁸Då sade de: »Herre, se här äro två svärd.» Han svarade dem: »Det är nog.»

³⁹In gre ven in se napoti kakor navadno na Oljsko goro; za njim pa gredo tudi učenci njegovi.

³⁹Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom.

⁴⁰In ko pride na mesto, jim reče: Molite, da ne zajdete v izkušnjavo.

⁴⁰Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mån komma i frestelse.»

⁴¹In sam se odmakne od njih za lučaj kamena in pokleknivši na kolena, moli

⁴¹Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad

⁴²in reče: Oče, ako hočeš, vzemi ta kelih od mene, toda ne moja volja, ampak tvoja se zgodi!

⁴²och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.»

⁴³Prikaže pa se mu angel iz nebes in ga krepča.

⁴³Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.

⁴⁴In ko se bori z grozo smrti, moli še gorečneje; in njegov pot postane kakor kaplje krvi, ki so padale na zemljo.

⁴⁴Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.

⁴⁵In vstane od molitve ter pride k učencem svojim in jih najde speče od žalosti.

⁴⁵När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.

⁴⁶In jim reče: Kaj spite? Vstanite in molite, da ne zajdete v izkušnjavo!

⁴⁶Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.»

⁴⁷Ko je še govoril, glej, množica in oni, ki se je imenoval Juda, eden dvanajsterih, gre pred njimi in se približa Jezusu, da ga poljubi.

⁴⁷Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom.

⁴⁸Jezus mu pa reče: Juda, s poljubom izdajaš Sina človekovega?

⁴⁸Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?»

⁴⁹Ko pa vidijo ti, ki so bili okoli njega, kaj da bo, mu reko: Gospod, ali naj udarimo z mečem?

⁴⁹Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: »Herre, skola vi hugga till med svärd?»

⁵⁰In eden izmed njih udari hlapca velikega duhovnika in mu odseka desno uho.

⁵⁰Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.

⁵¹Jezus pa odgovori in reče: Nehajte, dotlej! In doteknivši se ušesa njegovega, ga ozdravi.

⁵¹Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och han rörde vid hans öra och helade honom.

⁵²A višjim duhovnikom in poglavarjem templja in starejšinam, ki so bili prišli nadenj, reče Jezus: Kakor nad razbojnika ste prišli z meči in koli?

⁵²Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar.

⁵³Ko sem bil vsak dan z vami v templju, niste iztegnili rok zoper mene. Ali to je vaša ura in oblast teme.

⁵³Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.»

⁵⁴In zgrabijo ga in odženo. In peljejo ga v hišo velikega duhovnika. A Peter je šel oddaleč za njim.

⁵⁴Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.

⁵⁵In ko so bili zanetili ogenj sredi dvorišča in so skupaj sedeli, sede Peter mednje.

⁵⁵Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.

⁵⁶Neka dekla pa, ko ga vidi sedečega pri ognju, ga ostro pogleda in reče: Tudi ta je bil ž njim.

⁵⁶Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom.

⁵⁷A on zataji, rekoč: Žena, ne poznam ga.

⁵⁷Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.»

⁵⁸In malo potem ga ugleda drugi in reče: Tudi ti si izmed njih. A Peter reče: Človek, nisem!

⁵⁸Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: »Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jag icke.»

⁵⁹In eno uro ali nekaj pozneje trdi nekdo drugi, rekoč: Zares, tudi ta je bil ž njim; saj je tudi Galilejec.

⁵⁹Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: »Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.»

⁶⁰Peter pa reče: Človek, ne vem, kaj praviš. In zdajci, ko še govori, zapoje petelin.

⁶⁰Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.

⁶¹In Gospod se obrne in pogleda na Petra; in Peter se spomni besede Gospodove, kakor mu je bil rekel: Preden zapoje petelin, me zatajiš trikrat.

⁶¹Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig.»

⁶²In gre ven in se bridko razjoka.

⁶²Och han gick ut och grät bitterligen.

⁶³In možje, ki so držali Jezusa, so ga zasramovali in bíli.

⁶³Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom.

⁶⁴In zakrivali so ga in vpraševali, govoreč: Prorokuj, kdo te je udaril?

⁶⁴De höljde över honom och frågade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?»

⁶⁵In še veliko drugega so preklinjaje govorili zoper njega.

⁶⁵Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.

⁶⁶In ko napoči jutro, se zbere starejšinstvo ljudstva, višji duhovniki in pismarji; in odpeljejo ga v veliki zbor svoj in reko:

⁶⁶Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd

⁶⁷Če si ti Kristus, povej nam! On pa reče: Ako vam povem, nikakor ne boste verovali;

⁶⁷och sade: »Är du Messias, så säg oss det.» Men han svarade dem: »Om jag säger eder det, så tron I det icke.

⁶⁸ako pa vprašam, gotovo ne odgovorite.

⁶⁸Och om jag frågar, så svaren I icke.

⁶⁹Odslej pa bo Sin človekov sedel na desnici moči Božje.

⁶⁹Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida.»

⁷⁰In reko vsi: Ti si torej Sin Božji? On jim pa reče: Vi pravite, da jaz sem.A oni reko: Kaj nam je še treba pričevanja? Saj smo sami slišali iz ust njegovih.

⁷⁰Då sade de alla: »Så är du då Guds Son?» Han svarade dem: »I sägen det själva, att jag är det.»

⁷¹A oni reko: Kaj nam je še treba pričevanja? Saj smo sami slišali iz ust njegovih.

⁷¹Då sade de: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun.»