1In odgovarjaje jim zoper govori Jezus v prilikah, rekoč:
1Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
2Nebeško kraljestvo je podobno človeku, kralju, ki je napravil svatovščino sinu svojemu.
2»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
3In pošlje hlapce svoje, naj pokličejo tiste, ki so bili povabljeni na svatovščino; a niso hoteli priti.
3Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
4Zopet pošlje druge hlapce in veli: Recite povabljencem: Glej, pojedino svojo sem pripravil, junci moji in pitanci so poklani in vse je pripravljeno; pridite na svatovščino!
4Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
5Oni pa niso marali in so odšli, eden na polje svoje, drugi pa po kupčiji svoji.
5Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
6Drugi pa so zgrabili hlapce njegove in jih zasramotili in ubili.
6Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
7Kralj pa se razjezi ter pošlje vojske svoje in pogubi tiste ubijalce in požge njih mesto.
7Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
8Tedaj veli hlapcem svojim: Svatovščina je sicer pripravljena, ali povabljenci niso bili vredni.
8Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
9Pojdite torej na razpotja, in kolikorkoli jih najdete, pokličite jih na svatovščino!
9Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
10In tisti hlapci odidejo na ceste in zbero vse, katerekoli najdejo, hudobne in dobre; in svatovska dvorana se napolni z gostmi.
10Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
11Ko pa pride kralj, da pogleda goste, ugleda tu človeka, ki ni bil oblečen v svatovsko oblačilo,
11Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
12in mu reče: Prijatelj, kako si prišel sem, ko nimaš svatovskega oblačila? On pa mu umolkne.
12Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
13Tedaj reče kralj služabnikom svojim: Zvežite mu roke in noge ter ga vrzite v zunanjo temo; tam bo jok in škripanje z zobmi.
13Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
14Kajti mnogo jih je poklicanih, a malo izvoljenih.
14Ty många äro kallade, men få utvalda.»
15Tedaj odidejo farizeji in se posvetujejo, kako bi ga v besedi ujeli.
15Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
16In pošljejo k njemu učence svoje s Herodovci, naj reko: Učenik, vemo, da si resničen in pot Božjo v resnici učiš, in mar ti ni nikogar, kajti ne gledaš ljudem na lice.
16Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
17Povej nam torej, kaj se ti zdi? Ali je prav dati cesarju davek ali ne?
17Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
18Jezus pa, spoznavši njih hudobnost, reče: Kaj me izkušate, hinavci?
18Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
19Pokažite mi davčni denar. In oni mu prineso denar.
19Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
20In reče jim: Čigava je ta podoba in napis?
20Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
21Reko mu: Cesarjeva. Tedaj jim reče: Dajte torej cesarju, kar je cesarjevega, in Bogu, kar je Božjega.
21De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
22In ko to slišijo, se začudijo, ter ga pusté in odidejo.
22När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
23Tisti dan pristopijo k njemu saduceji, ki pravijo, da ni vstajenja, in ga vprašajo,
23Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
24rekoč: Učenik! Mojzes je rekel: „Ako kdo umre brez otrok, naj vzame njegov brat ženo njegovo in zbudi seme bratu svojemu“.
24och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
25Pri nas pa je bilo sedem bratov. Prvi se oženi in umre, in ker ni imel zaroda, zapusti ženo svojo bratu svojemu.
25Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
26Ravno tako tudi drugi in tretji prav do sedmega.
26Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
27Nazadnje za vsemi pa umre žena.
27Sist av alla dog hustrun.
28Ob vstajenju torej, čigava žena bo od teh sedmerih? kajti vsi so jo imeli.
28Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
29Jezus pa odgovori in jim reče: Motite se, ker ne poznate ne pisma, ne moči Božje.
29Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
30Ob vstajenju namreč se ne ženijo in ne može, temuč so kakor angeli Božji v nebesih.
30Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
31Za vstajenje mrtvih pa, ali niste brali, kar vam je rekel Bog, govoreč:
31Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
32„Jaz sem Bog Abrahamov in Bog Izakov in Bog Jakobov“? On ni Bog mrtvih, ampak živih.
32'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
33In ko to slišijo množice, se silno čudijo nauku njegovemu.
33När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
34Ko pa farizeji slišijo, da je saducejem zavezal jezik, se zbero vkup.
34Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
35In eden izmed njih, učenik postave, vpraša, izkušaje ga:
35och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
36Učenik, katera zapoved je v postavi največja?
36»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
37Jezus mu pa reče: „Ljubi Gospoda, Boga svojega, iz vsega srca svojega in iz vse duše svoje in iz vse pameti svoje“.
37Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
38Ta je prva in največja zapoved.
38Detta är det yppersta och förnämsta budet.
39Druga pa je tej podobna: „Ljubi bližnjega svojega kakor samega sebe“.
39Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
40Ob teh dveh zapovedih visi vsa postava in proroki.
40På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
41Ko se pa farizeji snidejo, jih vpraša Jezus,
41Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
42rekoč: Kaj se vam zdi o Kristusu? Čigav sin je? Reko mu: Davidov.
42och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
43Vpraša jih: Kako ga torej David v Duhu imenuje Gospoda, ko pravi:
43Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
44„Rekel je Gospod Gospodu mojemu: Sedi na desnico mojo, dokler ne položim sovražnikov tvojih nogam tvojim za podnožje“.
44'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
45Če ga torej David imenuje Gospoda, kako je sin njegov?In nihče mu ni mogel odgovoriti besede, in od tega dne si ga ni upal nihče več vprašati.
45Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
46In nihče mu ni mogel odgovoriti besede, in od tega dne si ga ni upal nihče več vprašati.
46Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.