1Ne sodite, da ne boste sojeni.
1»Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda;
2Kajti s kakršno sodbo sodite, s tako bodo sodili vas; in s kakršno mero merite, s tako se bo merilo vam.
2ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder.
3Kaj pa vidiš pazder v očesu brata svojega, bruna v očesu svojem pa ne čutiš?
3Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?
4Ali kako porečeš bratu svojemu: Daj, da izderem pazder iz očesa tvojega, in glej, bruno je v očesu tvojem?
4Eller huru kan du säga till din broder: 'Låt mig taga ut grandet ur ditt öga', du som har en bjälke i ditt eget öga?
5Hinavec, izderi najprej bruno iz očesa svojega in potem izpregledaš, da izdereš pazder iz očesa bratu svojemu.
5Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.
6Ne dajajte svetega psom in ne mečite biserov svojih pred svinje, da jih ne poteptajo z nogami svojimi in se ne obrnejo ter vas raztrgajo.
6Given icke åt hundarna vad heligt är, och kasten icke edra pärlor för svinen, på det att dessa icke må trampa dem under fötterna och sedan vända sig om och sarga eder.
7Prosite, in dalo se vam bo; iščite, in našli boste; trkajte, in odprlo se vam bo.
7Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.
8Kajti vsak, kdor prosi, prejme; in kdor išče najde; in kdor trka, se mu odpre.
8Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.
9Ali kdo izmed vas je človek, ki bi dal kamen sinu svojemu, če ga prosi kruha?
9Eller vilken är den man bland eder, som räcker sin son en sten, när han beder honom om bröd,
10ali če prosi ribe, bi mu dal kačo?
10eller som räcker honom en orm, när han beder om fisk?
11Če torej vi, ki ste hudobni, znate dobre darove dajati otrokom svojim, koliko več dá Oče vaš, ki je v nebesih, dobrega tistim, ki ga prosijo?
11Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem som bedja honom!
12Vse torej, kar hočete, da ljudje vam storé, tako storite tudi vi njim; zakaj to je postava in proroki.
12Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna.
13Pojdite noter skozi tesna vrata: ker prostorna so vrata in široka je pot, ki vodi v pogubljenje, in mnogo jih je, ki po njej hodijo;
13Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den;
14toda tesna so vrata in ozka je pot, ki vodi v življenje, in malo jih je, ki jo najdejo.
14och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.
15Varujte se lažnivih prorokov, ki prihajajo k vam v ovčjih oblačilih, znotraj so pa grabljivi volkovi.
15Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar.
16Po njih sadovih jih spoznate. Se li bere s trnja grozdje ali z osata smokve?
16Av deras frukt skolen I känna dem. Icke hämtar man väl vindruvor från törnen, eller fikon från tistlar?
17Tako rodi vsako dobro drevo dober sad, slabo drevo pa rodi slab sad.
17Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär ond frukt.
18Dobro drevo ne more roditi slabega sadu, in slabo drevo ne more roditi dobrega sadu.
18Ett gott träd kan icke bära ond frukt, ej heller kan ett dåligt träd bära god frukt.
19Vsako drevo, ki ne rodi dobrega sadu, se poseka in vrže na ogenj.
19Vart träd som icke bär god frukt bliver avhugget och kastat i elden.
20Torej po njih sadovih jih spoznate.
20Alltså skolen I känna dem av deras frukt. --
21Ne pride vsak, kdor mi pravi: Gospod, Gospod, v nebeško kraljestvo, ampak kdor izpolnjuje voljo Očeta mojega, ki je v nebesih.
21Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: 'Herre, Herre', utan den som gör min himmelske Faders vilja.
22Veliko mi jih poreče tisti dan: Gospod, Gospod, ali nismo prorokovali v tvojem imenu, in hudičev izganjali s tvojim imenom, in mnogo čudežev delali s tvojim imenom?
22Många skola på 'den dagen' säga till mig: 'Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?'
23In tedaj jim povem očitno: Nikoli vas nisem poznal; poberite se od mene, ki delate krivico!
23Men då skall jag betyga för dem: 'Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.'
24Vsak torej, kdor sliši te besede moje in jih izpolnjuje, bo podoben modremu možu, ki je sezidal hišo svojo na skalo;
24Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han må liknas vid en förståndig man som byggde sitt hus på hälleberget.
25in usula se je ploha in pridrle so reke in zapihali so vetrovi in se zagnali v tisto hišo, a ni padla, kajti postavljena je bila na skalo.
25Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och kastade sig mot det huset; och likväl föll det icke omkull, eftersom det var grundat på hälleberget.
26In vsak, kdor sliši te moje besede in ne dela po njih, je podoben neumnemu možu, ki je sezidal hišo svojo na pesek;
26Men var och en som hör dessa mina ord och icke gör efter dem, han må liknas vid en oförståndig man som byggde sitt hus på sanden.
27in ulila se je ploha in pridrle so reke in zapihali so vetrovi in udarili ob tisto hišo, in padla je, in njen pad je bil grozen.
27Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och slogo mot det huset; och det föll omkull, och dess fall var stort.»
28In zgodi se, ko konča Jezus te besede, da se množice silno čudijo nauku njegovemu;zakaj učil jih je, kakor kdor ima oblast, a ne kakor njih pismarji.
28När Jesus hade slutat detta tal, häpnade folket över hans förkunnelse;
29zakaj učil jih je, kakor kdor ima oblast, a ne kakor njih pismarji.
29ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet, och icke såsom deras skriftlärde.