¹{Načelniku godbe. Psalm Davidov.} O Bog hvale moje, ne molči!

¹För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

²Kajti usta krivičnega in usta zvijačna so se odprla zoper mene, govorila so zoper mene z lažnivim jezikom;

²Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

³in z besedami sovražnimi so me obdali, se vojskovali z menoj brez vzroka.

³Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

⁴Za ljubezen mojo so mi črtilci, jaz pa stanovitno molim,

⁴Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

⁵in vračajo mi hudo za dobro in sovraštvo za ljubezen mojo.

⁵De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

⁶Postavi čezenj brezbožnika in protivnik naj mu stoji kot tožnik na desni.

⁶Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

⁷Ko pride pred sodbo, odide naj obsojen; in molitev njegova bodi mu v greh.

⁷När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

⁸Malo bodi dni njegovih in službo njegovo naj prejme drug.

⁸Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

⁹Otroci njegovi naj bodo sirote in žena njegova bodi vdova.

⁹Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

¹⁰In neprestano naj se klatijo in beračijo otroci njegovi in iščejo naj kruha daleč od podrtih bivališč svojih.

¹⁰Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

¹¹Upnik naj ga odere za vse, kar ima, in tujci naj uplenijo, kar si je pridobil.

¹¹Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

¹²Ne bodi mu nikogar, ki mu dobroto pomoli, in nihče naj ne izkaže usmiljenja sirotam njegovim.

¹²Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

¹³Pokončan bodi zarod njegov, v drugem rodu bodi izbrisano njih ime.

¹³Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

¹⁴V spominu bodi krivica očetov njegovih pri GOSPODU in greh matere njegove se ne izbriši.

¹⁴Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

¹⁵Bodo naj vedno pred očmi GOSPODU, da iztrebi z zemlje njih spomin.

¹⁵Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

¹⁶Zato ker ni maral izkazovati usmiljenja, ampak je preganjal moža ubogega in potrebnega in njega, ki mu je srce potrto, da ga usmrti.

¹⁶Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

¹⁷In ljubil je prokletstvo, zato ga je zadelo, in ni se veselil blagoslova, zato mu je daleč ostalo.

¹⁷Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

¹⁸Oblačil se je s prokletstvom kakor z oblačilom svojim, in šlo mu je v notranjščino kakor voda in kakor olje v kosti njegove.

¹⁸Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

¹⁹Bodi mu torej kakor suknja, ki se ž njo ogrinja, in kakor pas, ki se ž njim vedno opasuje.

¹⁹Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

²⁰To bodi plačilo protivnikom mojim od GOSPODA in njim, ki hudo govoré zoper dušo mojo.

²⁰Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

²¹Ti pa, o Jehova Gospod, ravnaj milostno z menoj zavoljo imena svojega; ker je dobra milost tvoja, reši me!

²¹Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

²²Kajti ubožen sem in potreben, in srce moje je prebodeno v meni.

²²Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

²³Kakor senca, ko se nagiblje, ginem; kakor kobilico me semtertja podé.

²³Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

²⁴Kolena moja se šibé od posta in meso mi hujša, da ni več tolščobe.

²⁴Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

²⁵Vrhutega sem jim v zasramovanje; ko me vidijo, majejo z glavo svojo.

²⁵Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

²⁶Pomagaj mi, o GOSPOD, Bog moj, reši me po milosti svoji,

²⁶Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

²⁷da spoznajo, da je to roka tvoja, da si ti, GOSPOD, to storil.

²⁷och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

²⁸Preklinjajo naj, ti me blagoslavljaj! Ko se povzdignejo, bodo osramočeni, a hlapec tvoj se bo veselil.

²⁸Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

²⁹Z nečastjo se morajo odeti protivniki moji in ogrniti se kakor s plaščem s sramoto svojo.

²⁹Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

³⁰Hvalil bom močno z usti svojimi GOSPODA in sredi mnogih ga bom proslavljal,da stoji na desni siromaku, da ga reši njih, ki mu obsojajo dušo.

³⁰Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

³¹da stoji na desni siromaku, da ga reši njih, ki mu obsojajo dušo.

³¹Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.