1{Pesem stopinj, Davidova.} Veselim se tega, ko mi pravijo: Pojdimo v hišo GOSPODOVO!
1En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»
2Noge naše že stojé med vrati tvojimi, Jeruzalem!
2Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,
3Jeruzalem, sezidan si kot mesto, popolnoma zvezano med sabo:
3Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,
4kamor hodijo rodovi, rodovi GOSPODOVI v pričevanje Izraelu, da hvalijo ime GOSPODOVO.
4dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.
5Zakaj tam so postavljeni prestoli za sodbo, prestoli hiše Davidove.
5Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.
6Prosite mirú Jeruzalemu! V blaginji naj živé, ki ljubijo tebe!
6Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.
7Mir bodi v obzidju tvojem, pokoj v palačah tvojih!
7Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!
8Zaradi bratov svojih in prijateljev svojih hočem govoriti: Mir v tebi!Zaradi hiše GOSPODA, Boga našega, bom iskal blaginje tvoje.
8För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.
9Zaradi hiše GOSPODA, Boga našega, bom iskal blaginje tvoje.
9För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.