1{Pesem stopinj.} Spominjaj se, o GOSPOD, Davidu vsega truda njegovega!
1En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
2Kako je prisegel GOSPODU, obljubil Mogočnemu Jakobovemu:
2han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
3Ne pojdem v hiše svoje šator, ne stopim na posteljo ležišča svojega,
3»Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
4spanja ne dam očem svojim, dremanja trepalnicam svojim,
4jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
5dokler ne najdem mesta za GOSPODA, bivališča za Mogočnega Jakobovega!
5förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
6Glej, skrinja zaveze je bila, kakor smo slišali, v Efrati, našli smo jo na poljanah Jaarskih.
6Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
7Pojdimo v šatore njegove, priklanjajmo se pred nog njegovih podnožjem!
7Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
8Vstani, GOSPOD, stopi v počivališče svoje, ti in skrinja moči tvoje!
8Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
9Duhovniki tvoji naj se oblečejo s pravičnostjo in sveti tvoji naj pojó veselo.
9Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
10Zavoljo Davida, hlapca svojega, ne zavrni maziljenca svojega obličja!
10För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
11Prisegel je GOSPOD Davidu resnico, od katere ne bo odstopil: „Od sadú telesa tvojega posadim na prestol tvoj.
11HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
12Ako se bodo držali zaveze moje sinovi tvoji in pričevanj mojih, katerih jih bom učil, bodo tudi njih sinovi vekomaj sedeli na prestolu mojem.“
12Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
13Zakaj GOSPOD je izvolil Sion, želel si ga je za prebivališče svoje:
13Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
14To je počivališče moje vekomaj, tu bom prebival, ker njega sem si želel.
14Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
15Hrano njegovo bom bogato blagoslovil, potrebne njegove nasitim s kruhom;
15Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
16in duhovnike njegove oblečem z zveličanjem, in sveti njegovi bodo veselo peli.
16Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
17Storim, da tam požene rog Davidu, kjer sem pripravil svetilo maziljencu svojemu.Sovražnike njegove ogrnem s sramoto, nad njim pa bo cvetel venec njegov.
17Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
18Sovražnike njegove ogrnem s sramoto, nad njim pa bo cvetel venec njegov.
18Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»