¹{Načelniku godbe. Psalm Davidov.} Nespametnež govori v srcu svojem: Ni Boga. Izprijeni so, ostudno je, kar počenjajo, ni ga, ki bi delal dobro.

¹För sångmästaren; av David. Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras verk; ingen finnes, som gör vad gott är.

²GOSPOD je pogledal iz nebes na sinove človeške, da bi videl, je li kateri razumen, je li kdo, ki išče Boga.

²HERREN skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.

³Vsi so odstopili, vsi skupaj so se pokazili; ni ga, ki bi delal dobro, enega samega ne.

³Nej, alla äro de avfälliga, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.

⁴Nimajo li nič spoznanja vsi, ki delajo krivico? ki žro ljudstvo moje, kakor da jedo kruh, in GOSPODA ne kličejo.

⁴Hava de då intet fått förnimma, alla dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla HERREN?

⁵Tu se preplašijo od groze, ker Bog je na strani pravičnemu rodu.

⁵Jo, där överföll dem förskräckelse -- ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.

⁶Sklep siromaka sramotite, seveda! ker GOSPOD je zavetje njegovo.O da bi prišlo s Siona zveličanje Izraelovo! Ko bo GOSPOD nazaj peljal iz sužnosti ljudstvo svoje, radoval se bo Jakob, veselil se Izrael.

⁶Den betrycktes rådslag mån I söka bringa på skam, HERREN är ju ändå hans tillflykt.

⁷O da bi prišlo s Siona zveličanje Izraelovo! Ko bo GOSPOD nazaj peljal iz sužnosti ljudstvo svoje, radoval se bo Jakob, veselil se Izrael.

⁷Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När HERREN vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.