1{Načelniku godbe; za Jedutuna. Psalm Davidov.} Samo Bogu tiho vdana je duša moja, od njega pride rešenje moje.
1För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.
2Samo on je skala moja in rešitev moja, grad visoki moj, ne omahnem mnogo.
2Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.
3Doklej se hočete zaganjati v moža? da ga poderete vi vsi kakor nagnjeno steno in omajano ograjo!
3Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.
4Posvetujejo se samo, kako bi ga z višave njegove pehnili; laž jim ugaja: z usti svojimi vsak blagoslavlja, znotraj v sebi pa preklinja. (Sela.)
4Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?
5Samo Bogu bodi tiho vdana, duša moja, zakaj od njega pride pričakovanje moje.
5De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela.
6Samo on je skala moja in rešitev moja, grad moj visoki, ne omahnem.
6Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.
7Na Boga je oprta rešitev moja in slava moja; skalo moči svoje, pribežališče svoje imam v Bogu.
7Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.
8Zaupajte vanj vsak čas, o ljudstvo; pred njim izlijte srce svoje: Bog nam je pribežališče. (Sela.)
8Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
9Le ničevost so preprosti ljudje, laž pa odlični možje; na tehtnico vkup položeni, poskočili bi nad ničevost.
9Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela.
10Ne upajte v odiranje in plen naj vas ne dela ničemurnih; ako se množi bogastvo, ne navezujte nanje srca!
10Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.
11Enkrat je govoril Bog, dvakrat sem slišal: da Božja je močin tvoja, o Gospod, milost – zakaj ti povrneš vsakemu po delu njegovem.
11Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.
12in tvoja, o Gospod, milost – zakaj ti povrneš vsakemu po delu njegovem.
12En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;
13och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.