¹{Načelniku godbe. Psalm Davidov.} Čuj, o Bog, glas moj, ko žalujem, strahu sovražnikovega varuj življenje moje!

¹För sångmästaren; en psalm av David.

²Skrivaj me skrivnemu naklepu hudobnih, hrumeči množici njih, ki delajo krivico;

²Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.

³ki so nabrusili kakor meč jezik svoj, namerili pšico – grenko besedo,

³Fördölj mig för de ondas hemliga råd, för ogärningsmännens larmande hop;

⁴da ustrele iz zakotja nedolžnega; nenadoma streljajo vanj in se nič ne boje.

⁴ty de vässa sina tungor likasom svärd, med bittra ord lägga de an såsom med pilar,

⁵Potrjujejo si hudobni dogovor, pogovarjajo se, kako naj skrijejo zanke, pravijo: Kdo bi jih videl?

⁵för att i lönndom skjuta den ostrafflige; plötsligt skjuta de på honom, utan försyn.

⁶Izmišljajo si hudobije: Dognali smo, pravijo, zvit naklep! In notranje mišljenje vsakega in srce je pregloboko.

⁶De befästa sig i sitt onda uppsåt, de orda om huru de skola lägga ut snaror; de säga: »Vem skulle se oss?»

⁷Ali Bog ustreli vanje, naglo prileti pšica, hipoma bodo ranjeni

⁷De tänka ut onda anslag: »Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänkt!» Ja, djupa äro männens tankar och hjärtan.

⁸in pasti morajo; naklep njih jezika pride nadnje; kdorkoli jih bo videl, bo majal z glavo.

⁸Då skjuter Gud dem; plötsligt sårar dem hans pil.

⁹In vsi ljudje se bodo bali in oznanjali delo Božje in premišljevali dejanje njegovo.Veselil se bo pravični v GOSPODU in upal vanj, in hvalili se bodo vsi, ki so pravega srca.

⁹De bringas på fall och få straff för sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet.

¹⁰Veselil se bo pravični v GOSPODU in upal vanj, in hvalili se bodo vsi, ki so pravega srca.

¹⁰Och alla människor varda förskräckta; de förkunna vad Gud har gjort och förstå hans verk.

¹¹Den rättfärdige skall glädja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla rättsinniga skola berömma sig.