1Rangarirai Jehovha, zvakatiwira; tarirai, muone kushorwa kwedu.
1Kom i hu, Herre, det som har hendt oss, sku og se hvor vi blir hånet!
2Nhaka yedu yaenda kuvatorwa, nedzimba dzedu kune vokumwe.
2Vår arv er gått over til fremmede, våre hus til utlendinger.
3Tiri nherera navasina baba; madzimai edu akaita sechirikadzi.
3Vi er blitt farløse, har ingen far; våre mødre er som enker.
4Takamwa mvura yedu tichiita zvokutenga nemari; huni dzedu takadzitengeserwa.
4Vi må kjøpe det vann vi drikker, vår ved må vi betale.
5Vanodzingana nesu vari pamitsipa yedu; taneta hatine zororo.
5Våre forfølgere er på nakken av oss; vi er trette, vi får ingen hvile.
6Takatambanudzira ruoko rwedu kuna vaEgipita, nokuna vaAsiria, kuti tigute zvokudya.
6Til Egypten har vi overgitt oss, og til Assyria, for å bli mettet med brød.
7Madzibaba edu akatadza, zvino havachipo; isu takatakura zvakaipa zvavo.
7Våre fedre har syndet, de er ikke mere; vi bærer deres misgjerninger.
8Varanda vanotibata ushe, hakuna angatirwira pamaoko avo.
8Træler hersker over oss; ingen river oss ut av deres hånd.
9Tinozviwanira zvokudya zvedu upenyu bwedu huri panjodzi, nemhaka yomunondo uri kurenje.
9Med fare for vårt liv henter vi vårt brød, truet av ørkenens sverd.
10Ganda redu rasviba sechoto, nemhaka yokupisa kukuru kwenzara.
10Vår hud brenner som en ovn av hungerens luer.
11Vakachinyira vakadzi paZiyoni, nemhandara pamaguta aJudha.
11Kvinner har de krenket i Sion, jomfruer i Judas byer.
12Machinda akasungirirwa namaoko avo, vakuru havana kukudzwa.
12Fyrster har de hengt, de gamles åsyn har de ikke hedret.
13Majaya akatakura guyo, vana vakagumburwa nokurema kwehuni.
13Unge menn bar kvernen, og gutter segnet under vedbøren.
14Vakuru vakarega kusvika pasuwo, majaya akarega kuimba kwavo.
14De gamle sitter ikke mere i porten, de unge menn ikke mere ved sin strengelek.
15Mufaro womoyo wedu waguma; kutamba kwedu kwashanduka kuchema.
15Med vårt hjertes glede er det forbi, vår dans er omskiftet til sorg.
16Korona yawa pamisoro yedu; tine nhamo! nekuti takatadza.
16Kronen er falt av vårt hode; ve oss, vi har syndet.
17Nemhaka iyi moyo yedu yapera simba, nemhaka yezvinhu izvi meso edu haachaoni zvakanaka;
17Derfor er vårt hjerte sykt, derfor er våre øine blitt dimme,
18nokuda kwegomo reZiyoni, rava dongo; makava anofambapo.
18for Sions bergs skyld, som er øde; rever løper om på det.
19imwi Jehovha muripo nokusingaperi; chigaro chenyu choushe chiripo kusvikira kumarudzi namarudzi.
19Du, Herre, troner til evig tid, din trone blir fra slekt til slekt.
20Munotikangamwireiko nokusingaperi, munotirasireiko nguva huru yakadai?
20Hvorfor skulde du glemme oss evig, forlate oss for så lang en tid?
21Tidzoserei kwamuri, Jehovha, ipapo tichadzoka; vandudzai mazuva edu ave sakare.
21Herre, før oss atter til dig, så vi kan komme tilbake! Forny våre dager, så de blir som i fordums tid!
22Asi makatirasa chose here? Makatitsamwira zvikuru here?
22For skulde du rent ha forkastet oss? Skulde du være så storlig vred på oss?