1Ndinovimba naJehovha; Munoreva seiko kumweya wangu, muchiti, Tizira kugomo rako seshiri?
1Til sangmesteren; av David. Til Herren tar jeg min tilflukt; hvorledes kan I da si til min sjel: Fly til eders fjell som en fugl?
2Nokuti, tarira, vakaipa vanobwembura uta, Vanogadzira museve wavo parukungiso, Kuti vafure anomoyo wakarurama parima.
2For se, de ugudelige spenner buen, de legger sin pil på strengen for å skyte i mørket på de opriktige av hjertet.
3Kana nheyo dzakaparadzwa, Akarurama angaiteiko?
3Når grunnvollene nedbrytes, hvad makter da den rettferdige?
4Jehovha uri mutemberi yake tsvene, Iye Jehovha, chigaro chake choushe chiri kudenga; Meso ake anotarira, mafungiro ameso ake anoidza vana vavanhu.
4Herren er i sitt hellige tempel, Herrens trone er i himmelen, hans øine skuer, hans blikk prøver menneskenes barn.
5Jehovha anoidza vakarurama; Asi mweya wake unovenga wakaipa neanomanikidza.
5Herren prøver den rettferdige; men den ugudelige og den som elsker vold, hater hans sjel.
6Achanisira misungo pamusoro pavakaipa; Moto nesuriferi nemhepo inopisa, ndiwo uchava mukombe wavo wavakagoverwa.
6Han lar snarer regne ned over de ugudelige; ild og svovel og glødende vind er deres begers del.
7Nekuti Jehovha akarurama; anoda zvakarurama; Vakarurama vachaona chiso chake.
7For Herren er rettferdig, elsker rettferdighet; på den opriktige ser hans åsyn.