¹Vana vangu vaduku, zvinhu izvi ndinokunyorerai kuti musatadza. Uye kana munhu achitadza, tine Murevereri kuna Baba, Jesu Kristu wakarurama;

¹Mina kära barn, detta skriver jag till eder, för att I icke skolen synda. Men om någon syndar, så hava vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig;

²ndiye mudzikinuri wezvivi zvedu; uye kwete wezvedu chete, asiwo wezvenyika yose.

²och han är försoningen för våra synder, ja, icke allenast för våra, utan ock för hela världens.

³Ndizvo zvatinoziva nazvo kuti tinomuziva kana tichichengeta mirairo yake.

³Därav veta vi att vi hava lärt känna honom, därav att vi hålla hans bud.

⁴Uyo unoti: Ndinomuziva asi asingachengeti mirairo yake murevi wenhema, nechokwadi hachizi maari;

⁴Den som säger sig hava lärt känna honom och icke håller hans bud, han är en lögnare och i honom är icke sanningen.

⁵asi ani nani unochengeta shoko rake, rudo rwaMwari rwakaperedzerwa maari. Ndizvo zvinotizivisa kuti tiri maari;

⁵Men den som håller hans ord, i honom är förvisso Guds kärlek fullkomnad. Därav veta vi att vi äro i honom.

⁶uyo unoti unogara maari unofanirawo kufamba saizvozvo sezvaakafamba iye.

⁶Den som säger sig förbliva i honom, han är ock pliktig att själv så vandra som Han vandrade.

⁷Hama dzangu, handinyori murairo mutsva kwamuri, asi murairo musharu wamakanga munawo kubva pakutanga; murairo musharu ishoko ramakanzwa kubva pakutanga.

⁷Mina älskade, det är icke ett nytt bud jag skriver till eder, utan ett gammalt bud, som I haven haft från begynnelsen. Detta gamla bud är ordet som I haven fått höra.

⁸Ndinopamhazve kukunyorerai murairo mutsva, chiri chinhu chechokwadi maari nemamuri; nekuti rima rinopfuura, zvino chiedza chechokwadi chovhenekera.

⁸På samma gång är det dock ett nytt bud som jag skriver till eder. Och detta är sant både i fråga om honom och i fråga om eder; ty mörkret förgår, och det sanna ljuset lyser redan.

⁹Uyo unoti uri muchiedza, asi achivenga hama yake uchiri murima kusvikira zvino.

⁹Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han är ännu alltjämt i mörkret.

¹⁰Uyo unoda hama yake unogara muchiedza, hapane chigumbuso maari.

¹⁰Den som älskar sin broder, han förbliver i ljuset, och i honom är intet som länder till fall.

¹¹Asi uyo unovenga hama yake uri murima, iye unofamba murima haazivi kwaanoenda, nekuti rima rakapofumadza meso ake.

¹¹Men den som hatar sin broder, han är i mörkret och vandrar i mörkret, och han vet icke vart han går; ty mörkret har förblindat hans ögon.

¹²Ndinonyora kwamuri, vana vaduku, nekuti zvivi zvenyu makazvikangamwirwa nekuda kwezita rake.

¹²Jag skriver till eder, kära barn, ty synderna äro eder förlåtna för hans namns skull.

¹³Ndinonyora kwamuri madzibaba, nekuti makamuziva iye wakavapo kubva pakutanga. Ndinonyora kwamuri, majaya, nekuti makakunda wakaipa. Ndinonyora kwamuri vana vaduku, nekuti makaziva Baba.

¹³Jag skriver till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till eder, I ynglingar, ty I haven övervunnit den onde.

¹⁴Ndanyora kwamuri, madzibaba, nekuti makamuziva iye wakange aripo kubva pakutanga. Ndanyora kwamuri, majaya, nekuti makasimba uye shoko raMwari rinogara mamuri zvekare mukakunda wakaipa.

¹⁴Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven lärt känna Fadern. Jag har skrivit till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till eder, I ynglingar, ty I ären starka, och Guds ord förbliver i eder, och I haven övervunnit den onde.

¹⁵Musada nyika kunyange zvinhu zviri munyika. Kana munhu achida nyika, rudo rwaBaba harusi maari.

¹⁵Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom.

¹⁶Nekuti zvose zviri munyika, kuchiva kwenyama, nokuchiva kwameso, nokuzvikudza koupenyu hazvibvi kuna Baba asi zvinobva panyika.

¹⁶Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen.

¹⁷Uye nyika inopfuura nokuchiva kwayo; asi unoita kuda kwaMwari unogara nokusingaperi.

¹⁷Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.

¹⁸Vana vaduku, inguva yekupedzisira; uye sezvamakanzwa kuti mupikisi waKristu uchauya, nazvino vapikisi waKristu vazhinji vavapo; ndizvo zvinotizivisa kuti yava nguva yekupedzisira.

¹⁸Mina barn, nu är den yttersta tiden. I haven ju hört att en antikrist skall komma, och redan hava många antikrister uppstått; därav förstå vi att den yttersta tiden är inne.

¹⁹Vakabuda kwatiri, asi vakanga vasati vari vedu, nekuti dai vaive vedu, vangadai vaigara nesu; asi vakabuda kuti varatidzwe kuti vose havasi vedu.

¹⁹Från oss hava de utgått, men de hörde icke till oss, ty hade de hört till oss, så hade de förblivit hos oss. Men det skulle bliva uppenbart att icke alla höra till oss.

²⁰Asi imwi mune kuzodzwa kunobva kuna iye Mutsvene, uye munoziva zvinhu zvose.

²⁰I åter haven mottagit smörjelse från den Helige, och I haven all kunskap.

²¹Handina kukunyorerai nekuti hamuzivi chokwadi, asi nekuti munochiziva, uye nekuti hakuna nhema dzingabva pachokwadi.

²¹Jag har skrivit till eder, icke därför att I icke kännen sanningen, utan därför att I kännen den och veten att ingen lögn kommer av sanningen.

²²Ndianiko murevi wenhema kunze kwaiye unoramba kuti Jesu ndiKristu? Ndiye mupikisi waKristu, unoramba Baba noMwanakomana.

²²Vilken är »Lögnaren», om icke den som förnekar att Jesus är Kristus? Denne är Antikrist, denne som förnekar Fadern och Sonen.

²³Ani nani unoramba Mwanakomana, ndiye usina Baba, asi unobvuma Mwanakomana una Babawo.

²³Var och en som förnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den som bekänner Sonen, han har ock Fadern.

²⁴Kana muri imwi zvamakanzwa kubva pakutanga ngazvigare mamuri, nemwiwo muchagara muMwanakomana nomuna Baba.

²⁴I åter skolen låta det som I haven hört från begynnelsen förbliva i eder. Om det som I haven hört från begynnelsen förbliver i eder så skolen ock I själva förbliva i Sonen och i Fadern.

²⁵Uye ichi ndicho chivimbiso chaakativimbisa upenyu hwusingaperi.

²⁵Och detta är vad han själv har lovat oss: det eviga livet.

²⁶Zvinhu izvi ndakakunyorerai pamusoro pavanokutsausai.

²⁶Detta har jag skrivit till eder med tanke på dem som söka förvilla eder.

²⁷Asi imwi kuzodzwa kwamakagamuchira kwaari kunogara mamuri, uye hamutsvaki kuti mudzidziswe nomunhu; asi kuzodzwa ikoku sezvakunokudzidzisai pamusoro pezvinhu zvose, uye kuri chokwadi, dzisati dziri nhema, uye kunyange sezvakwakakudzidzisai, muchagara maari.

²⁷Men vad eder angår, så förbliver i eder den smörjelse I haven undfått från honom, och det behöves icke att någon undervisar eder; ty vad hans smörjelse lär eder om allting, det är sant och är icke lögn. Förbliven alltså i honom, såsom den har lärt eder.

²⁸Uye ikozvino, vana vaduku, garai maari, kuti kana achizoonekwa, tive nechivimbo, tirege kunyara pamberi pake pakuvuya kwake.

²⁸Ja, kära barn, förbliven nu i honom, så att vi, när han en gång uppenbaras, kunna frimodigt träda fram, och icke med skam nödgas gå bort ifrån honom vid hans tillkommelse.

²⁹Kana muchiziva kuti iye wakarurama, imwi zivaiwo kuti umwe neumwe unoita zvakarurama wakaberekwa naye.

²⁹Om I veten att han är rättfärdig, så kunnen I förstå att också var och en som gör vad rättfärdigt är, han är född av honom.