1Saka zvatakanga tisisagoni kutsunga, takati zvakanaka kuti tisiiwe tiri toga paAtene;
1Därför, när vi icke mer kunde uthärda, beslöto vi att stanna ensamma kvar i Aten,
2tikatuma Timotio hama yedu nemushumiri waMwari nemushandi pamwe nesu muevhangeri yaKristu, kuti akusimbisei, nekukunyaradzai parutendo rwenyu;
2och sände åstad Timoteus, vår broder och Guds tjänare vid förkunnandet av evangelium om Kristus, för att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro,
3kuti kurege kuva neumwe unozununguswa nematambudziko awa, nekuti munoziva mumene kuti takagadzirwa izvozvi.
3så att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten själva att sådana äro oss förelagda.
4Nekuti kunyange tichinemwi takagara takuudzai kuti tava kuzotambudzwa; kunyange sezvazvakaitika, nemwi munoziva.
4Redan när vi voro hos eder, sade vi ju eder förut att vi skulle komma att utstå lidanden. Så har nu ock skett, det veten I.
5Nekuda kwaizvozvi zvandakanga ndisingachagoni kutsunga, ndakamutuma kuti ndizive rutendo rwenyu, zvimwe neumwe mutowo muidzi wakakuidzai, basa redu rikava pasina.
5Det var också därför som jag sände honom åstad, när jag icke mer kunde uthärda; ty jag ville veta något om eder tro, eftersom jag fruktade att frestaren till äventyrs hade så frestat eder, att vårt arbete skulle bliva utan frukt.
6Asi zvino Timotio wakati asvika kwatiri achibva kwamuri, akatipira mashoko akanaka erutendo rwenyu nerudo, uye kuti mune murangariro wakanaka pamusoro pedu nguva dzose muchishuva zvikuru kutiona isu, sesuwo imwi;
6Men nu, då Timoteus har kommit till oss från eder och förkunnat för oss det glada budskapet om eder tro och kärlek, och sagt oss att I alltjämt haven oss i god hågkomst, och att I längten efter att se oss, likasom vi längta efter eder,
7nekuda kwezvizvi, takanyaradzwa, hama, pamusoro penyu pakutambudzika kwedu kose nenhamo nerutendo rwenyu;
7nu hava vi i fråga om eder, käre bröder, genom eder tro fått hugnad i all vår nöd och allt vårt lidande.
8Nekuti ikozvino tinorarama, kana imwi mumire makasimba muna Ishe.
8Ty nu leva vi, eftersom I stån fasta i Herren.
9Nekuti kuvonga kwakadini kwatingaripira kuna Mwari pamusoro penyu, nemufaro wose watinofara nawo nekuda kwenyu pamberi paMwari wedu?
9Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud för eder, till gengäld för all den glädje som vi genom eder hava inför vår Gud?
10Siku nesikati tichikumbira zvikuru kuti tione chiso chenyu, tizadzise zvakataira parutendo rwenyu?
10Natt och dag är det vår innerligaste bön, att vi må få se edra ansikten och avhjälpa vad som kan brista i eder tro.
11Zvino iye Mwari pachake naBaba vedu naIshe wedu Jesu Kristu, ngaaruramisire nzira yedu kwamuri;
11Men vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus må för oss jämna vägen till eder.
12uye ishe akukurisei nekukuwanzirai rudo umwe kune umwe nekune vose, sesu kwamuri,
12Och eder må Herren giva en allt större och mer överflödande kärlek till varandra, ja, till alla människor, en sådan kärlek som vi hava till eder,
13kuti asimbise moyo yenyu isamhurika pautsvene pamberi paMwari, uye Baba vedu, pakuuya kwaIshe wedu Jesu Kristu pamwe nevatsvene vake vose.
13så att edra hjärtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga.