¹Zvino zvakaitika mumazuva aAmuraferi mambo weShinari, Arioki ma­mbo weErasari, Kedhoriraomeri ma­mbo weEramu, naTidhari, mambo wemarudzi,

¹På den tid då Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung över Goim, hände sig

²kuti vakaita hondo naBhera mambo weSodhoma, naBherisha mambo weGomora, Shinabhi mambo weAdhamu, naShemebheri mambo weZebhoimi, namambo weBhera (rinova Zoari).

²att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa, konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i Seboim, och mot konungen i Bela, det är Soar.

³Ava vose vakasangana mumu­pata weSidhimu unova Gungwa reMunyu.

³De förenade sig alla och tågade till Siddimsdalen, där Salthavet nu är.

⁴Makore gumi nemaviri vakashandira Kedhoriraomeri, asi vakamumukira negore regumi nematatu.

⁴I tolv år hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde året hade de avfallit.

⁵Zvino mugore regumi nemana Kedhoriraomeri wakauya, nemadzimambo aiva naye, vakarova vaRefaimi paAshitoreti karinaimi, nevaZuzimi paHamu, nevaEmimi paShavhe-kiriataimi,

⁵Så kom nu i det fjortonde året Kedorlaomer med de konungar som voro på hans sida; och de slogo rafaéerna i Asterot-Karnaim, suséerna i Ham, eméerna i Save-Kirjataim

⁶nevaHori pagomo ravo Seiri, kusvi­kira paEriparani riri pedo nerenje.

⁶och horéerna på deras berg Seir och drevo dem ända till El-Paran vid öknen.

⁷Zvino va­kadzoka vakasvika Enimishipati rinova Kadheshi, ndokurova nyika yose yevaAmareki, nevaAmoriwo, vaigara paHazazoni-Tamari.

⁷Sedan vände de om och kommo till En-Mispat, det är Kades, och härjade amalekiternas hela land; de slogo ock amoréerna som bodde i Hasason-Tamar.

⁸Zvino kwakabuda mambo weSodhoma nama­mbo weGomora, namambo weAdhamu namambo weZebhoimi, namambo weBhera rinova Zoari, vakabuda vakarongedza hondo kuzorwa navo pamupata weSidhimu,

⁸Då drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma, konungen i Seboim och konungen i Bela, det är Soar, ut och ställde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem --

⁹kuti varwe naKedhorirao­meri mambo weEramu, naTidhari, mambo wemarudzi, naAmuraferi mambo weShinari, naArioki, mambo weErasari; madzimambo mana akamirisana nemadzi­mambo mashanu.

⁹mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen över Goim, Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra konungar mot de fem.

¹⁰Zvino mupata weSi­dhimu waiva nemakomba ane tara, uye madzimambo eSodhoma neGomora akatiza, ndokuwiramo; uye vakasara vakatizira kugomo,

¹⁰Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Och konungarna i Sodom och Gomorra måste fly och föllo då i dessa, och de som kommo undan flydde till bergsbygden.

¹¹ndokutora nhumbi dzose dzeSo­dhomu neGomora, nechikafu chavo chose, vakaenda.

¹¹Så togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla livsmedel där, och tågade bort;

¹²Zvino vakatora Roti, mwanakomana wemunin'ina waAbhu­ramu, waigara paSodhoma, nenhumbi dzake, ndokuenda.

¹²de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans ägodelar, när de tågade bort; ty denne bodde i Sodom.

¹³Zvino kwakauya wakange apuku­nyuka ndokuudza Abhuramu muHebheru, waigara pamiouki* yaMamure muAmori, mu­nin'ina waEshikori nemunin'ina waAneri vakange vaita sungano naAbhuramu.

¹³Men en av de räddade kom och berättade detta för Abram, hebréen; denne bodde vid den terebintlund som tillhörde amoréen Mamre, Eskols och Aners broder, och dessa voro i förbund med Abram.

¹⁴Zvino Abhuramu wakati anzwa kuti hama yake yatapwa, akashongedza zvombo vakange vadzidziswa, vaka­zvarwa muimba yake, mazana ma­tatu negumi nevasere, akavateverera ku­svikira paDhani.

¹⁴Då nu Abram hörde att hans frände var fången, lät han sina mest beprövade tjänare, sådana som voro födda i hans hus, tre hundra aderton män, rycka ut, och förföljde fienderna ända till Dan.

¹⁵Zvino wakazvikamura kurwa navo usiku, iye nevaranda vake, akavarova, akavateverera kusvikira paHobha, riri kurudyi rweDhamasiko.

¹⁵Och han delade sitt folk och överföll dem så om natten med sina tjänare och slog dem, och förföljde dem sedan ända till Hoba, norr om Damaskus,

¹⁶Zvino wakadzosa nhumbi dzose, naRotiwo hama yake nenhumbi dzake, nevakadziwo neva­nhu.

¹⁶och tog tillbaka allt godset; sin frände Lot och hans ägodelar tog han ock tillbaka, ävensom kvinnorna och det övriga folket.

¹⁷Mambo weSodhoma ndoku­buda kunosangana naye adzoka pakuuraya Kedhoraomari nemadzimambo aiva naye pamupata weShavhe unova mupata wamambo.

¹⁷Då han nu var på återvägen, sedan han hade slagit Kedorlaomer och de konungar som voro på hans sida, gick konungen i Sodom honom till mötes i Savedalen, det är Konungsdalen.

¹⁸Merikizedheki mambo weSaremi ndokuuisa chingwa newaini; uye iye mupristi waMwari Wekumusoro-soro.

¹⁸Och Melki-Sedek, konungen i Salem, lät bära ut bröd och vin; denne var präst åt Gud den Högste.

¹⁹Zvino wakamuropafadza akati: Ngaaropafadzwe Abhuramu naMwari Wekumusoro-soro, Muridzi wematenga nepasi.

¹⁹Och han välsignade honom och sade: »Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himmelens och jordens skapare!

²⁰Uye ngaaropafadzwe Mwari Wekumusoro-soro, wakakumikidza vavengi vako mumaoko ako. Ndokumupa chegumi chezvose.

²⁰Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina ovänner i din hand!» Och Abram gav honom tionde av allt.

²¹Zvino mambo weSodhoma wakati kuna Abhuramu: Ndipe vanhu, ugozvitorera nhumbi.

²¹Och konungen i Sodom sade till Abram: »Giv mig folket; godset må du behålla för dig själv.»

²²Abhuramu ndokuti kuna mambo weSodhoma: Ndasimudzira ruoko rwa­ngu kuna Jehovha Mwari Wekumusoro-soro, muridzi wekumatenga nepasi,

²²Men Abram svarade konungen i Sodom: »Jag lyfter min hand upp till HERREN, till Gud den Högste, himmelens och jordens skapare, och betygar

²³kuti handingatori kubva kurushinda kusvika kurukanda rwe­shangu pane chose chaunacho, kuti murege kuzoti: Ini ndakafumisa Abhuramu.

²³att jag icke vill taga ens en tråd eller en skorem, än mindre något annat som tillhör dig. Du skall icke kunna säga: 'Jag har riktat Abram.'

²⁴Kunze kweizvo chete majaya zvaakadya, nemugove wevarume vakainda neni, va­naAneri, Eshikori, naMamure, ngava­tore mugove wavo.

²⁴Jag vill intet hava; det är nog med vad mina män hava förtärt och den del som tillkommer mina följeslagare. Aner, Eskol och Mamre, de må få sin del.»