¹Naizvozvo isuwo zvatakakomberedzwa negore guru rakadai rezvapupu, ngatibvisei mitoro yose nechivi chinongotinamatira, ngatimhanye nemoyo murefu nhangemutange yakaiswa mberi kwedu,

¹Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd.

²tichitarira kuna Jesu, muvambi nemupedzeredzi werutendo rwedu, iye nekuda kwemufaro wakaiswa pamberi pake wakatsunga pamuchinjikwa, achizvidza kunyadziswa kwawo, akagara kuruoko rwerudyi rwechigaro cheushe chaMwari.

²Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.

³Nekuti cherekedzai uyo wakatsunga pagakava rakadai revatadzi vachimirisana naye, kuti imwi murege kuneta nekupera simba pamweya yenyu.

³Ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar.

⁴Muchigere kupikisa kusvikira muropa muchirwa nechivi;

⁴Ännu haven I icke stått emot ända till blods, i eder kamp mot synden.

⁵uye makakangamwa kurudziro inotaura kwamuri kwazvo sekuvana, kuchiti: Mwanakomana wangu, usazvidza kuranga kwaIshe, kana kupera moyo kana uchitsiurwa naye;

⁵Och I haven alldeles förgätit den förmaningens röst som talar med eder, såsom man talar med söner: »Min son, förkasta icke Herrens aga, och giv dig icke över, när du tuktas av honom.

⁶Nekuti Ishe waanoda unomuranga, nekuzvambaradza mwanakomana umwe neumwe waanogamuchira.

⁶Ty den Herren älskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kär.»

⁷Kana muchitsunga pakurangwa, Mwari unokubatai sevanakomana; nekuti mwanakomana ndeupi usingarangwi nababa?

⁷Det är till eder fostran som I fån utstå lidande; Gud handlar med eder såsom med söner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader?

⁸Asi kana musingarangwi sezvinoitirwa vagovani vose, muri vana veupombwe, kwete vanakomana.

⁸Om I lämnadens utan aga, medan alla andra finge sin del därav, så voren I oäkta söner och icke äkta.

⁹uyezve isu takambova nemadzibaba enyama yedu aidzora uye tikavakudza; ko hatingazviisi zvikuru pasi paBaba vemweya kuti tirarame here?

⁹Vidare: vi hava haft köttsliga fäder, som agade oss, och vi visade försyn för dem; skola vi då icke mycket mer vara underdåniga andarnas Fader, så att vi få leva?

¹⁰Nekuti ivo zvirokwazvo vakatiranga mazuva mashoma pamadiro avo: asi iye unotiranga kuti tibatsirwe, tigogoverwa utsvene hwake.

¹⁰De förra agade oss ju för en kort tid, såsom det syntes dem gott, men denne agar oss för vårt verkliga gagn, för att vi skola få del av hans helighet.

¹¹Zvino hakuna kuranga kwazvino kunoratidza kufadza, asi kushungurudza zvakadaro pashure kunobereka zvibereko zverugare zvakarurama kune vanorovedzwa mazviri.

¹¹Väl synes alla aga för tillfället vara icke till glädje, utan till sorg; men efteråt bär den, för dem som hava blivit fostrade därmed, en fridsfrukt som är rättfärdighet.

¹²Saka simbisai maoko akaremberera pasi, nemabvi akarengwezeka;

¹²Alltså: »stärken maktlösa händer och vacklande knän»,

¹³gadzirirai tsoka dzenyu nzira dzakarurama, kuti icho chinokamhina chirege kushodoka, asi panzvimbo yeizvozvo chiporeswe.

¹³och »gören räta stigar för edra fötter», så att den fot som haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad.

¹⁴Tevererai rugare nevose, neutsvene, nokuti kunze kwahwo hakuna munhu uchaona Ishe;

¹⁴Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse får ingen se Herren.

¹⁵Muchichenjerera kuti kurege kuva nemunhu unokundikana panyasha dzaMwari; kuti zvimwe mudzi wekuvava urege kumutsa dambudziko ukutambudzei vazhinji vagosvibiswa;

¹⁵Och sen till, att ingen går miste om Guds nåd, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till fördärv, så att menigheten därigenom bliver besmittad;

¹⁶kurege kuva nemhombwe kana munhu usina hanya naMwari, saEsau wakatengesa udangwe hwake nekudya kumwe.

¹⁶sen till, att ingen är en otuktig människa eller ohelig såsom Esau, han som för en enda maträtt sålde sin förstfödslorätt.

¹⁷Nekuti munoziva kuti pashure achizoda hake kugara nhaka yekuropafadzwa, wakarambwa; nekuti haana kuwana nzvimbo yekutendeuka, kunyange akaitsvaka zvikuru nemisodzi.

¹⁷I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, när han på grund av arvsrätt ville få välsignelsen; han kunde nämligen icke vinna någon ändring, fastän han med tårar sökte därefter.

¹⁸Nekuti hamuna kuswedera kugomo ringabatwa, rinopfuta moto, uye kurima nekusviba, nekudutu guru remhepo,

¹⁸Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga på, ett som »brann i eld», icke till »töcken och mörker» och storm,

¹⁹uye kurira kwehwamanda, nenzwi remashoko; iro ivo vakarinzwa vakakumbira kuti shoko rimwe rirege kuzotaurwa kwavarizve;

¹⁹icke till »basunljud» och till en »röst» som talade så, att de som hörde den bådo att intet ytterligare skulle talas till dem.

²⁰Nekuti vakakoniwa kutevera icho chakanga charairwa, chekuti: Kana zvakadaro nemhuka kana ikabata gomo, ichatakwa nemabwe; kana kufurwa nemuseve.

²⁰Ty de kunde icke härda ut med det påbud som gavs dem: »Också om det är ett djur som kommer vid berget, skall det stenas.»

²¹icho chakaonekwa chaityisa zvekuti Mozisi wakati: Ndinotya kwazvo, ndinodedera.

²¹Och så förskräcklig var den syn man såg, att Moses sade: »Jag är förskräckt och bävar.»

²²Asi imwi mauya kugomo reZiyoni, nekuguta raMwari mupenyu, Jerusarema rekudenga, nekumazana evatumwa vasingaverengeki,

²²Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental,

²³kuungano huru nekereke yematangwe akanyorwa kumatenga, nekuna Mwari mutongi wevose, nekumweya yevakarurama vakapereredzwa,

²³till en högtidsskara och församling av förstfödda söner som äro uppskrivna i himmelen, och till en domare som är allas Gud, och till fullkomnade rättfärdigas andar,

²⁴nekuna Jesu murevereri wesungno itsva, nekuropa rekusasa, rinotaura zvinhu zviri nani pane zvaAbhero.

²⁴och till ett nytt förbunds medlare, Jesus, och till ett stänkelseblod som talar bättre än Abels blod.

²⁵Chenjerai kuti murege kuramba uyo unotaura; nekuti dai vasina kupukunyuka iye wakataura panyika, zvikuru sei isu kana tichifuratira iye unobva kumatenga;

²⁵Sen till, att I icke visen ifrån eder honom som talar. Ty om dessa icke kunde undfly, när de visade ifrån sig honom som här på jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola då vi kunna det, om vi vända oss ifrån honom som kungör sin vilja från himmelen?

²⁶inzwi rake rakazungunusa nyika nguva iyo asi zvino wakavimbisa achiti: Kamwe chetezve ndichazungunusa kwete nyika chete, asi dengawo.

²⁶Hans röst kom då jorden att bäva; men nu har han lovat och sagt: »Ännu en gång skall jag komma icke allenast jorden, utan ock himmelen att bäva.»

²⁷Zvino izvi zvekuti: Kamwe zvekare, zvinoratidza kubviswa kwezvinhu zvinozununguka, sezvinhu zvakaitwa, kuti izvo zvisingagoni kuzungunuka zvigare.

²⁷Dessa ord »ännu en gång» giva till känna att de ting, som kunna bäva, skola, eftersom de äro skapade, bliva förvandlade, för att de ting, som icke kunna bäva, skola bliva beståndande.

²⁸Naizvozvo zvatinogamuchira ushe hwusingazununguswi, ngative nenyasha dzatingagona kushumira nadzo Mwari zvinogamuchirika nekukudza nekutya Mwari.

²⁸Därför, då vi nu skola undfå ett rike som icke kan bäva, så låtom oss vara tacksamma. På det sättet tjäna vi Gud, honom till behag, med helig fruktan och räddhåga.

²⁹Nekuti Mwari wedu moto unoparadza.

²⁹Ty »vår Gud är en förtärande eld».