¹Naizvozvo tichisiya zviga zvedzidziso yaKristu, ngatipfuurire mukupedzerera, tisingaisizve nheyo dzekutendeuka kubva pamabasa akafa, nedzekutenda kuna Mwari,

¹Låtom oss därför lämna bakom oss de första grunderna av läran om Kristus och gå framåt mot det som hör till fullkomningen; låtom oss icke åter lägga grunden med bättring från döda gärningar och med tro på Gud,

²nedzedzidziso dzebhabhatidzo, nedzekuisa maoko, nedzekumuka kwevakafa, nedzekutonga kusingaperi.

²med undervisning om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom.

³Uye izvi tichazviita, kana Mwari achitendera.

³Ja, detta vilja vi göra, såframt Gud eljest tillstädjer det.

⁴Nekuti hazvigoni kune avo vakambovhenekerwa, vakaravira zvechipo chekudenga, vakava vagovani veMweya Mutsvene,

⁴Ty dem till vilka ljuset en gång har kommit, och som hava smakat den himmelska gåvan och blivit delaktiga av helig ande,

⁵vakaravira shoko rakanaka raMwari, nemasimba enyika inouya,

⁵och som hava fått smaka det goda gudsordet och den tillkommande tidsålderns krafter,

⁶uye vakazotsauka ivo vose kuti vavandudzirwezve mukutendeuka, zvavanozvirovererazve pamuchinjikwa Mwanakomana waMwari, vachimunyadzisa pachena.

⁶men som ändå hava avfallit -- dem är det omöjligt att återföra till ny bättring, eftersom de på nytt korsfästa Guds Son åt sig och utsätta honom för bespottelse.

⁷Nekuti nyika iyo inomwa pamvura inogaronaya pamusoro payo, ichibereka miriwo yakafanira avo vanoirimawo, ndiyo inoropafadzwa naMwari;

⁷Det är ju så, att den jord som indricker regnet, när det titt och ofta strömmar ned däröver, och som framalstrar växter, dem till gagn för vilkas räkning den brukas, den jorden får välsignelse från Gud.

⁸asi iyo inobereka mhinzwa nerukato inorambwa, yava pedo nerushambwa; kuguma kwayo ndiko kupiswa.

⁸Den åter som bär törne och tistel, den är ingenting värd och är förbannelsen nära, och slutet bliver att den avbrännes med eld.

⁹Asi vadiwa, tine chokwadi pamusoro penyu chezvinhu zviri nani uye zvinhu zvine ruponeso, kunyange tichitaura sezvizvi.

⁹Men i fråga om eder, I älskade, äro vi vissa om vad bättre är, och vad som länder till frälsning, om vi ock nu tala på detta sätt.

¹⁰Nekuti Mwari haazati ari usakarurama kuti akangangamwe basa renyu nebasa guru rerudo rwamakaratidza kuzita rake, zvamakashumira vatsvene uye muchiri kungovashumira.

¹⁰Ty Gud är icke orättvis, så att han förgäter vad I haven verkat, och vilken kärlek I bevisaden mot hans namn, då I tjänaden de heliga, såsom I ännu gören.

¹¹Zvino tinoshuva kuti umwe neumwe wenyu aratidze kushingaira kwakadaro, kuti muve netariro yakakwana kusvikira pakuguma.

¹¹Men vår åstundan är att var och en av eder visar samma nit att intill änden bevara full visshet i sitt hopp,

¹²Kuti murege kuva simbe, asi vateveri vaivo vanodya nhaka yezvipikirwa kubudikidza nerutendo nemoyo murefu.

¹²så att I icke bliven tröga, utan bliven efterföljare åt dem som genom tro och tålamod få till arvedel vad utlovat är.

¹³Nekuti Mwari paakaita chitsidzo kuna Abhurahamu, nekuti wakange asina mukuru kwaari waangapika naye, wakapika naiye amene,

¹³Ty när Gud gav löftet åt Abraham, svor han vid sig själv -- eftersom han icke hade någon högre att svärja vid --

¹⁴achiti: Zvirokwazvo kuropafadza ndichakuropafadza, nokuwanza ndichakuwanza.

¹⁴och sade: »Sannerligen, jag skall rikligen välsigna dig och storligen föröka dig.»

¹⁵Nekudaro, wakati atsungirira nemoyo murefu akawana chivimbiso.

¹⁵Och när denne tåligt förbidade, fick han så vad utlovat var.

¹⁶Nekuti vanhu zvirokwazvo vanopika nemukuru kwavari; nemhiko yekusimbisa kwavari kuguma kwegakava rose.

¹⁶Människor svärja ju vid den som är högre än de, och eden tjänar dem till bekräftelse och gör en ände på all tvist.

¹⁷Pakazoti Mwari achida zvikuru kuratidza kuvadyi venhaka yechivimbiso kusashanduka kwezano rake, wakasimbisa nokupika,

¹⁷Därför, när Gud ville för dem som skulle få till arvedel vad löftet innebar ännu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt rådslut, lade han därtill en ed.

¹⁸kuti nezvinhu zviviri zvisingashanduki, pazviri pasingabviri kuti Mwari areve nhema, tive nekunyaradzwa kwakasimba, iyesu, takatiza kuti tibatirire kutariro yakaiswa pamberi pedu;

¹⁸Så skulle vi genom två oryggliga utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga, undfå en kraftig uppmuntran, vi som hava sökt vår räddning i att hålla fast vid det hopp som ligger framför oss.

¹⁹yatinayo sehaka yeMweya zvose isingazununguswi yakasimba, inopinda kune zviri mukati mevheiri;

¹⁹I det hoppet hava vi ett säkert och fast själens ankare, som når innanför förlåten,

²⁰pakapinda nhungamiri nekuda kwedu, iye Jesu wakaitwa mupristi mukuru nekusingaperi, wenhevedzo yeimba yaMerikizedheki.

²⁰dit Jesus, såsom vår förelöpare, har gått in för oss, i det han blev en överstepräst »efter Melkisedeks sätt, till evig tid».