1Shoko raJehovha, rakasvika kumuporofita Jeremiya pamusoro pamarudzi.
1Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om hednafolken.
2Pamusoro peEgipita; pamusoro pehondo yaFaraoneko mambo weEgipita, yakanga iri parwizi Yufuratesi paKarikemishi, yakakundwa naNebhukadhirezari mambo weBhabhironi negore rechina raJehoiakimu mwanakomana waJosiya, mambo waJudha.
2Om Egypten, angående den egyptiske konungen Farao Nekos här, som stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår.
3Gadzirai nhovo duku nenhovo huru, muswedere kunorwiwa.
3Reden till sköld och skärm, och rycken fram till strid.
4Sungai mabhiza, kwirai imwi vatasvi mumire makadzika ngowani dzenyu; rodzai mapfumo, pfekai nguvo dzamatare.
4Spännen för hästarna och bestigen springarna, och ställen upp eder, med hjälmarna på. Gören spjuten blanka, ikläden eder pansaren.
5Ndakazviwonereiko? Vakanganiswa, vadzokera shure; mhare dzavo dzakundwa, dzatiza, hadzicheukiri shure, kutya kuri pamativi ose, ndizvo zvinotaura Jehovha.
5Men varav kommer detta som jag nu ser? De äro förfärade. De vika tillbaka; deras hjältar bliva slagna. De taga till flykten utan att vända sig om. Skräck från alla sidor! säger HERREN.
6Vanomhanyisa ngavarege kutiza, mhare ngadzirege kupukunyuka; kurutivi rwokumusoro, parwizi rwaYufuratesi, vakagumburwa vakawira pasi.
6Ej ens den snabbaste kan fly undan, ej ens hjälten kan rädda sig. Norrut, invid floden Frat, där stappla de och falla.
7Ndianiko uyo unokwira sorwizi rwaNairi, mvura yarwo inotamba senzizi?
7Vem är denne som stiger upp såsom Nilfloden, denne vilkens vatten svalla såsom strömmar?
8Egipita rinokwira saNairi, mvura yarwo inotamba senzizi; rinoti, Ndichakwira, ndichafukidza nyika, ndichaparadza maguta navageremo.
8Det är Egypten som stiger upp såsom Nilfloden, och såsom strömmar svalla hans vatten. Han säger: »Jag vill stiga upp och övertäcka landet; jag vill fördärva städerna och dem som bo därinne.»
9Kwirai, imwi mabhiza, fambisai imwi ngoro, mhare ngadzibude, vanoti, Kushi naPuti vanoshonga nhovo, navaRudhi vanobata nokuwembura huta.
9Ja, dragen ditupp, I hästar; stormen fram, I vagnar. Må hjältarna tåga fram, etiopier och putéer, rustade med sköldar, och ludéer, rustade med bågar, bågar som de spänna.
10nekuti zuva iro izuva raShe, Jehovha wehondo, zuva rokutsiva kuti azvitsivire vadzivisi vake; munondo uchadya nokuguta, uchamwa ropa ravo ukaguta, nekuti Ishe, Jehovha wehondo, unechibayiro chake kunyika yokumusoro parwizi rwaYufuratesi.
10Ty detta är Herrens; HERREN Sebaots, dag, en hämndedag, då han skall hämnas på sina motståndare; nu skall svärdet frossa sig mätt och dricka sig rusigt av deras blod. Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anställa i nordlandet vid floden Frat.
11Kwira uende Giriyadhi, undotorako muti webharisami, iwe mhandara, mukunda weEgipita; wawanza mishonga mizhinji isina maturo, hauporeswi.
11Drag upp till Gilead och hämta balsam, du jungfru dotter Egypten. Men förgäves skaffar du dig läkemedel i mängd; du kan icke bliva helad.
12Marudzi akanzwa zvokunyadziswa kwako, nyika izere nokuchema kwako; nekuti mhare dzakabonderana nemhare, vose vaviri vakawira pasi.
12Folken få höra om din skam, och av dina klagorop bliver jorden full; ty den ene hjälten stapplar på den andre, och de falla båda tillsammans.
13Shoko, rakaudzwa muporofita Jeremiya naJehovha, richireva muuyire waNebhukadhirezari mambo weBhabhironi nomukundire wake nyika yeEgipita.
13Detta är det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och slå Egyptens land:
14Paridzirai paEgipita, zivisai paMigidhori, zivisai paNofi napaTapanesi, muti, Simukai muzvigadzire, nekuti munondo wakadya zviri kumativi ako ose.
14Förkunnen i Egypten och kungören i Migdol, ja, kungören i Nof, så ock i Tapanhes, och sägen: »Träd fram och gör dig redo, ty svärdet frossar runt omkring dig.»
15Mhare dzako dzakabviswa neiko? Havana kumira, nekuti Jehovha wakavadzinga.
15Varför äro dina väldige slagna till marken? De kunde ej hålla stånd, ty HERREN stötte dem bort.
16Wakagumbusa vazhinji, zvirokwazvo mumwe wakawira pamusoro pomumwe; vakati, Simukai, tiendezve kuvanhu vedu, nokunyika kwatakaberekerwa, titize munondo unomanikidza.
16Han kom många att stappla, och så föllo de, den ene över den andre; de ropade: »Upp, låt oss vända tillbaka till vårt folk och till vårt fädernesland, undan det härjande svärdet.»
17Vakadanidzirako, vachiti, Farao mambo weEgipita iguhu zvaro, wakarega nguva yakatarwa ichipfuura.
17Ja, man ropar där: »Farao är förlorad, Egyptens konung! Han har förfelat sin tid.»
18Nohupenyu hwangu, ndizvo zvinotaura mambo une zita rinonzi Jehovha wehondo, Zvirokwazvo uchauya akaita seTabhori pakati pamakomo, uye seKarimeri pagungwa.
18Så sant jag lever, säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot, en skall komma, väldig såsom Tabor ibland bergen, såsom Karmel vid havet.
19Iwe mukunda unogara Egipita, zvigadzirire kutapwa, nekuti Nofi richaitwa dongo, richapiswa, risina unogaramo.
19Så reden nu till åt eder, I dottern Egyptens inbyggare, vad man behöver, när man skall gå i landsflykt. Ty Nof skall bliva en ödemark och varda uppbränt, så att ingen kan bo där.
20Egipita imhorombe yakaisvonaka, asi vuvu rinobva kurutivi rwokumusoro rasvika, rasvika.
20En skön kviga är Egypten; men en broms kommer farande norrifrån.
21Navanhu varo vanoripirwa, vari mukati maro, vakafanana nemhuru dzomudanga, nekuti naivo vakadzoka, vakatiza pamwechete, havana kumira; nekuti zuva renjodzi yavo rakauya pamusoro pavo, iyo nguva yokurohwa kwavo.
21Också de legoknektar hon har i sitt land, lika gödda kalvar, ja, också de vända då om och fly allasammans, de kunna icke hålla stånd. Ty deras ofärds dag har kommit över dem, deras hemsökelses tid.
22Mubvumo waro uchava sowenyoka, nekuti vachafamba nehondo, vachandorwa navo namatemo, savatemi vemiti.
22Tyst smyger hon undan såsom en krälande orm, ty med härsmakt draga de fram, och med yxor komma de över henne, såsom gällde det att hugga ved.
23Vachatema dondo raro, ndizvo zvinotaura Jehovha, nekuti havanganzverwi, nekuti vakawanda kupfuura mhashu, havangaverengwi.
23De fälla hennes skog, säger HERREN, ty ogenomtränglig är den; talrikare äro de än gräshoppor, ja, de kunna ej räknas.
24Mukunda weEgipita uchanyadziswa, uchaiswa mumaoko avanhu vanobva kurutivi rwokumusoro.
24På skam kommer dottern Egypten; hon bliver given i nordlandsfolkets hand.
25Jehovha wehondo, Mwari waIsiraeri, unoti, Tarirai, ndicharova Amoni weNo, naFarao, neEgipita navamwari varo, namadzimambo aro, iye Farao navose vanovimba naye.
25Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hemsöka Amon från No, så ock Farao och Egypten med dess gudar och dess konungar, ja, både Farao och dem som förlita sig på honom.
26Ndichavaisa mumaoko avanotsvaka kuvauraya, nomumaoko aNebhukadhirezari mambo weBhabhironi, nomumaoko avaranda vake; zvino pashure richagarwa, sapamazuva akare ndizvo zvinotaura Jehovha.
26Och jag skall giva dem i de mans hand, som stå efter deras liv, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tjänares hand. Men därefter skall landet bliva bebott såsom i forna dagar, säger HERREN.
27Asi usatya hako, iwe Jakove, muranda wangu, usavhunduswa, iwe Isiraeri; nekuti tarira, ndichakuponesa uri kure, navana vako vari panyika kwavakatapirwa; Jakove uchadzoka, uchanyarara nokuzorora, hakuna ungamutyisa.
27Så frukta då icke, du min tjänare Jakob, och var ej förfärad, du Israel; ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet, och dina barn ur deras fångenskaps land. Och Jakob skall få komma tillbaka och leva i ro och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom.
28Usatya hako, iwe Jakove, muranda wangu, ndizvo zvinotaura Jehovha, nekuti ndinewe; nekuti ndichapedza kwazvo marudzi ose kwandakakudzingira; asi iwe handingakupedzi, asi ndichakuranga ndichiita nokururama, handingakuregi usina kurohwa.
28Ja, frukta icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN, ty jag är med dig. Och jag skall göra ände på alla de folk till vilka jag har drivit dig bort; men på dig vill jag ej alldeles göra ände, jag vill blott tukta dig med måtta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej låta dig bliva.