1Ipapo Jobho akapindura, akati, kwaari
1Därefter tog Job till orda och sade:
2Iwe wakabatsira sei asine simba! Wakaponesa sei ruoko rusine simba!
2Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3Wakapa mano sei asina kungwara, Nokududzira kwazvo zivo yechokwadi!
3Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4Wakataurira aniko mashoko awa? Mweya wakabuda kwauri ndowaaniko?
4Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5Vakafa vanodedera Pasi pemvura navagere mukati mayo.
5Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
6Sheori rakashama pamberi pake, Kuparadza hakune chifukidzo.
6Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse.
7Anotatamura rutivi rwokumusoro pasine chiro, Anoturikira nyika pasine chinhu.
7Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8Anosungira mvura mumakore ake makobvu; Asi gore haribvaruki nokurema kwayo.
8Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9Anofukidza chigaro chake choushe, chirege kuonekwa,
9Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10Akatara muganhu pamusoro pemvura, Kusvikira pakupedzisira kwechiedza nerima.
10En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11Mbiru dzedenga dzinodedera, Nokuvhunduka nokutuka kwake.
11Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12Anomutsa gungwa nesimba rake, Nenjere dzake anoparadza Rahabhi.
12Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13Denga rinoshongedzwa nomweya wake; Ruoko rwake rwakabaya nyoka inokurumidza.
13Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14Tarira, izvi ndiwo mudzivo woga wenzira dzake; Haiwa, tinongonzwa zeve-zeve roga renzwi rake! Asi kutinhira kwesimba rake ndianiko angakunzwisisa?
14Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?