¹Mutoro weshoko raJehovha kuna Isiraeri chakatumwa naMaraki.

¹Detta är en utsaga, som innehåller HERRENS ord till Israel genom Malaki.

²Ndakakudai ndizvo zvinotaura Jehovha. Kunyange zvakadaro imwi munoti, Makatida neiko? Ko Esau akanga asi mukoma waJakove here? Ndizvo zvinotaura Jehovha; kunyange zvakadaro ini ndakada Jakove;

²Jag har bevisat eder kärlek, säger HERREN. Nu frågen I: »Varmed har du då bevisat oss kärlek?» Esau var ju en broder till Jakob, säger HERREN, och jag älskade Jakob,

³asi Esau ndakamuvenga, ndikaita makomo ake matongo, ndikapa makava amarenje nhaka yake.

³men Esau hatade jag; därför gjorde jag hans berg till en ödemark och hans arvedel till ett hemvist för öknens schakaler.

⁴Kunyange Edhomu vakati, Takaparadzwa hedu, asi tichadzoka tikavakazve matongo; zvanzi naJehovha wehondo, Vachavaka, asi ini ndichakoromora; vanhu vachavatumidza, nyika yezvakaipa, uye vanhu vakatsamwirwa naJehovha nokusingaperi.

⁴Om nu Edom säger: »Ja, vi äro förstörda, men vi skola åter bygga upp det ödelagda», så svarar HERREN Sebaot: Väl må de bygga upp, men jag skall åter riva det ned, och så skall man få kalla det 'ogudaktighetens land' och 'det folk, på vilket HERREN evinnerligen vredgas'.

⁵Meso enyu achaona, mukati, Jehovha anokudzwa munyika yose yaIsiraeri.

⁵I skolen få se det med egna ögon, och då skolen I säga: 'HERREN är stor utöver Israels gränser.'

⁶Mwanakomana anokudza baba vake, nomuranda anokudza tenzi wake; zvino kana ndiri baba venyu, kukudzwa kwangu kuripiko? Kana ndiri tenzi, kutyiwa kwangu kuripiko? Ndizvo zvinotaura Jehovha wehondo kwamuri, imwi vapristi vanozvidza zita rangu. Zvino imwi moti, Tinozvidza zita renyu neiko?

⁶En son skall hedra sin fader och en tjänare sin herre. Om nu jag är fader, var är då den heder, som skulle visas mig? Och om jag är en herre, var är då den fruktan, som man skulle hava för mig? -- så säger HERREN Sebaot till eder, I präster, som förakten mitt namn. Nu frågen I: »Varmed hava vi då visat förakt för ditt namn?»

⁷Munondivigira chingwa chine tsvina paaritari yangu. Zvino moti, Takakusvibisai neiko? Pakutaura kwenyu muchiti,Tafura yaJehovha ngaizvidzwe hayo.

⁷Jo, därmed att I bären fram ovärdig spis på mitt altare. Åter frågen I: »På vad sätt hava vi betett oss ovärdigt mot dig?» Jo, i det att I tänken: »HERRENS bord behöver man icke mycket akta.»

⁸Kana muchindivigira chakapofumara chive chibayiro, hazvina kuipa here? Kana muchindivigira chinokamhina nechinorwara hazvina kuipa here? Chizvivigirai mubati wenyu; ungakufarirai here? Kana ungakugamuchirai here? Ndizvo zvinotaura Jehovha wehondo.

⁸När i fören fram ett offerdjur, som är blint, då räknen I sådant icke för ont; när I fören fram ett som är lytt eller svagt, då räknen I ej heller sådant för ont. Kom med något sådant till din ståthållare, så får du se, om han tager gunstigt emot dig och bliver dig bevågen, säger HERREN Sebaot.

⁹Zvino chikumbirai henyu nyasha dzaMwari, kuti atinzwire tsitsi. Ndizvo zvinotaura Jehovha wehondo.

⁹Bönfallen alltså nu inför Gud, att han må bliva oss nådig. Kan han väl vara eder bevågen, då I haven begått sådant? säger HERREN Sebaot.

¹⁰Aiwa, dai kwaiva nomumwe wenyu waizarira hake mikova, kuti murege kubatidza moto paatari yangu pasina! Handikufaririyi imwi ndizvo zvinotaura Jehovha wehondo handingagamuchiri chamunondivigira namaoko enyu.

¹⁰Ack att bland eder funnes någon som ville stänga tempeldörrarna, så att I icke längre förgäves upptänden eder eld på mitt altare! Jag har icke behag till eder, säger HERREN Sebaot, och till offergåvor av eder hand har jag icke lust.

¹¹nekuti kubva pakubuda kwezuva kusvikira pakuvira kwaro zita rangu richakudzwa pakati pavahedheni; pose-pose zvinonhuhwira zvichavigirwa zita rangu, uye chipiriso chisina tsvina; nekuti zita rangu richakudzwa pakati pavahedheni ndizvo zvinotaura Jehovha wehondo.

¹¹Från solens uppgång ända till dess nedgång är ju mitt namn stort bland folken, och överallt frambäras rökoffer och rena offergåvor åt mitt namn; ja, mitt namn är stort bland folken, säger HERREN Sebaot.

¹²Asi imwi munozvimhura, zvamunoti, Tafura yaJehovha yakasvibiswa, zvibereko zvayo, izvo zvokudya zvayo, ngazvizvidzwe hazvo.

¹²Men I ohelgen det, i det att I sägen: »Herrens bord kan man gärna försumma, och den spis, som gives därtill, behöver man icke mycket akta.»

¹³Munotiwo, Tarirai zvinonetsa sei! Mazvishora ndizvo zvinotaura Jehovha wehondo; makandivigira zvakapambwa, nezvinokamhina, nezvinorwara; ndizvo zvamunondivigira chipiriso; zvino ndingazvigamuchira pamaoko enyu here? Ndizvo zvinotaura Jehovha.

¹³Ja, I sägen: »Icke är det mödan värt!», och så handhaven I det vanvördigt, säger HERREN Sebaot. När I alltså frambären eder offergåva, då fören I fram, vad som är rövat och vad som är lytt och svagt. Skulle jag hava behag till sådana gåvor av eder hand? säger HERREN.

¹⁴Asi munyengeri ngaatukwe ane gondobwe pakati pamakwai ake, ndokupika nokubayira Ishe chinhu chakaremara; nekuti ndiri Mambo mukuru ndizvo zvinotaura Jehovha wehondo zita rangu rinotyisa pakati pavahedheni.

¹⁴Nej, förbannad vare den bedragare, som i sin hjord har ett djur av hankön, men ändå, när han har gjort ett löfte, offrar åt Herren ett djur, som icke duger. Ty jag är en stor konung, säger HERREN Sebaot, och mitt namn är fruktansvärt bland folken.