¹Ipapo kwakauya kuna Jesu vanyori nevaFarisi vachibva kuJerusarema vachiti:

¹Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till Jesus och sade:

²Sei vadzidzi venyu vachidarika tsika dzevakuru? Nekuti havashambi maoko avo kana vachidya chingwa.

²»Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta.»

³Asi akapindura akati kwavari: Nemhaka yei imwiwo muchidarika murairo waMwari nekuda kwetsika dzenyu?

³Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull?

⁴Nekuti Mwari wakaraira achiti: Kudza baba namai vako; uye kuti: Unotuka baba kana mai, unofanira kufa rufu.

⁴Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'

⁵Asi imwi munoti: Ani nani unoti kuna baba kana mai: Chipi nechipi chaungabatsirwa neni chibayiro,

⁵Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.

⁶naizvozvo haatongokudzi baba vake kana mai vake; naizvozvo mashayisa murairo waMwari maturo netsika dzenyu.

⁶I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.

⁷Vanyepedzeri, Isaya wakaporofita zvakanaka pamusoro penyu achiti:

⁷I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:

⁸Vanhu ava vanoswedera kwandiri nemuromo wavo, vachindikudza nemiromo; asi moyo wavo uri kure neni.

⁸'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;

⁹Asi vanondinamata pasina, vachidzidzisa dzidziso dzemirairo yevanhu.

⁹och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»

¹⁰Zvino akadanira chaunga kwaari, akati kwavari: Teererai munzwisise.

¹⁰Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och förstån.

¹¹Hazvisi zvinopinda mumuromo zvinosvibisa munhu; asi izvo zvinobuda mumuromo, ndizvo zvinosvibisa munhu.

¹¹Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.»

¹²Zvino vadzidzi vake vakaswedera vakati kwaari: Munoziva kuti vaFarisi vakati vachinzwa shoko iri vakagumbuka here?

¹²Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?»

¹³Asi wakapindura akati: Chinomera chimwe nechimwe Baba vangu vekudenga chavasina kusima chichadzurwa.

¹³Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.

¹⁴Varegei; vatungamiriri mapofu vemapofu; zvino kana bofu richitungamirira bofu, achawira mugomba ari maviri.

¹⁴Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»

¹⁵Petro akapindura akati kwaari: Tidudzirei mufananidzo uyu.

¹⁵Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.»

¹⁶Zvino Jesu akati: Imwiwo muchigere kunzwisisa here?

¹⁶Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd?

¹⁷Nazvino hamunzwisisi here, kuti zvose zvinopinda mumuromo zvinoenda mudumbu, zvichizorashwa kunze?

¹⁷Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång?

¹⁸Asi zvinhu zvinobuda mumuromo zvinobva mumoyo; izvo zvinosvibisa munhu.

¹⁸Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.

¹⁹Nekuti mumoyo munobuda ndangariro dzakaipa, umhondi, ufeve, upombwe, umbavha, uchapupu hwenhema, kunyomba.

¹⁹Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.

²⁰Izvi ndizvo zvinosvibisa munhu; asi kudya nemaoko asina kushambwa hazvisvibisi munhu.

²⁰Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»

²¹Zvino Jesu wakabvapo akaenda kumiganhu yeTire neSidhoni.

²¹Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.

²²Zvino tarira, mukadzi muKanani wakabva kumiganhu iyoyo akadanidzira kwaari achiti: Ndinzwirei tsitsi! Ishe, Mwanakomana waDhavhidhi. Mukunda wangu wakabatwa zvakaipa nedhimoni.

²²Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas svårt av en ond ande.»

²³Asi haana kumupindura kana shoko. Vadzidzi vake ndokuuya kwaari vakamukumbirisa vachiti: Muindisei, nekuti unodanidzira shure kwedu.

²³Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer oss ju med sitt ropande.»

²⁴Asi wakapindura akati: Handina kutumwa zvimwe, kunze kwekumakwai akarashika eimba yaIsraeri.

²⁴Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.»

²⁵Zvino akauya akamukotamira achiti: Ishe, ndibatsirei henyu.

²⁵Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp mig.»

²⁶Asi wakapindura akati: Hazvina kunaka kutora chingwa chevana ndokukandira imbwanana.

²⁶Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.»

²⁷Asi iye akati: Hongu, Ishe, asi nembwanana dzinodya zvezvimedu zvinowa patafura yavatenzi vadzo.

²⁷Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrån deras herrars bord.»

²⁸Zvino Jesu akapindura akati kwaari: Haiwa mukadzi, rutendo rwako rukuru! Ngazvive kwauri sezvaunoda. Mukunda wake akaporeswa kubva panguva iyoyo.

²⁸Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån den stunden.

²⁹Jesu ndokubva ipapo akauya pedo negungwa reGarirea; akakwira mugomo, akagara ipapo.

²⁹Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön. Och han gick upp på berget och satte sig där.

³⁰Zvino zvaunga zvikuru zvikauyisa kwaari, vanokamhina, mapofu, zvimumumu, zvirema, nevamwe vazhinji, vakavakanda patsoka dzaJesu; akavaporesa;

³⁰Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem,

³¹zvekuti zvaunga zvakashamisika zvichiona zvimumumu zvichitaura, zvirema zvakagwinya, vanokamhina vachifamba, nemapofu achiona; vakarumbidza Mwari waIsraeri.

³¹så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud.

³²Jesu ndokudanira vadzidzi vake kwaari akati: Ndinonzwa tsitsi nechaunga, nekuti vakagara neni zvino mazuva matatu vasina chinhu chekudya, uye handingavaindisi vasina kudya, zvimwe vangaziya panzira.

³²Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på vägen.»

³³Vadzidzi vake ndokuti kwaari: Tichawanepi zvingwa zvakawanda zvakadaro murenje, kuti tigutise chaunga chikuru chakadai?

³³Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?»

³⁴Jesu ndokuti kwavari: Mune zvingwa zvingani? Vakati: Zvinomwe, nehove duku shomanene.

³⁴Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju, och därtill några få småfiskar.»

³⁵Ndokuraira zvaunga kuti zvigare pasi pavhu.

³⁵Då tillsade han folket att lägra sig på marken.

³⁶Akatora zvingwa zvinomwe nehove, akavonga, akamedura, ndokupa vadzidzi vake, vadzidzi vakapa chaunga.

³⁶Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.

³⁷Vakadya vose vakaguta; vakanonga zvimedu zvakasara, matengu manomwe azere.

³⁷Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.

³⁸Zvino avo vakadya vakange vari varume zvuru zvina pasina vakadzi nevana vaduku.

³⁸Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.

³⁹Zvino wakati aregera zvaunga zvichienda, akapinda muchikepe, akasvika kumiganhu yeMagidhara.

³⁹Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till Magadans område.