¹Mwari, takanzwa nenzeve dzedu, madzibaba edu akatiudza, Basa ramakabata pamisi yavo, napamisi yekare.

¹För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

²Makadzinga vahedheni noruoko rwenyu, mukavasima ivo; Makatambudza ndudzi dzavanhu mukavaparadzira ivo.

²Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

³nekuti havana kuzviwanira nyika nomunondo wavo, Ruoko rwavo haruna kuvaponesa; Asi chanza chenyu chorudyi, noruoko rwenyu, nechiedza chechiso chenyu, nekuti maivafarira.

³Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

⁴Ndimi Mambo wangu, imwi Mwari; Rairai kuti Jakove akunde.

⁴Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

⁵nemwi tichawisira pasi vadzivisi vedu; Nezita renyu tichatsika pasi vanotimukira.

⁵Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

⁶nekuti handingavimbi nouta hwangu, Nomunondo wangu haungandiponesi.

⁶Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

⁷Asi imwi makatiponesa pavadzivisi vedu, Mukanyadzisa vanotivenga.

⁷Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

⁸Takazvirumbidza zuva rose munaMwari, Tichavonga zita renyu nokusingaperi.

⁸nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

⁹Asi zvino makatirasha henyu, mukatinyadzisa; Hamuchafambi nehondo dzedu.

⁹Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.

¹⁰Munotitizisa pamberi pavadzivisi; Vanotivenga vanozvipambira.

¹⁰Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

¹¹Makatiisa samakwai akatarirwa kubayiwa; Makatiparadzira pakati pavahedheni.

¹¹Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

¹²Munotengesa vanhu venyu musina chamunopiwa, Hamuna kuwedzera fuma yenyu nomutengo wavo.

¹²Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

¹³Munotiita vanhu vanosekwa navatinogara navo, Vanhu vanozvidzwa nokusekwa navakatikomberedza.

¹³Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

¹⁴Munotiita shumo pakati pavahedheni, Vanhu vanotidzungudzira misoro.

¹⁴Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

¹⁵Zuva rose kuzvidzwa kwangu kuri pamberi pangu, Kunyara kwechiso changu kwakandifukidza.

¹⁵Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

¹⁶Nokuda kwenzwi romutuki nomuzvidzi; Nokuda komuvengi nomutsivi.

¹⁶Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

¹⁷Izvi zvose zvakatiwira; kunyange zvakadaro hatina kukukangamwai, Hatina kunyengedzera pasungano yenyu.

¹⁷när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

¹⁸moyo yedu haina kudzokera shure, Kutsika kwedu hakuna kutsauka panzira yenyu;

¹⁸Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

¹⁹Kunyange makatipwanya-pwanya panzvimbo yamakava, Mukatifukidza nomumvuri worufu.

¹⁹Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

²⁰Kana tichinge takangamwa zita raMwari wedu, Kana kutambanudzira maoko edu kunaMwari wavamwe;

²⁰så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

²¹Ko Mwari haanganzveri izvozvo here? nekuti iye anoziva zvakavanzika zvomoyo.

²¹Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

²²Zvirokwazvo, nokuda kwenyu tinourawa zuva rose; Tinonzi tiri makwai akatarirwa kubayiwa.

²²månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

²³Mukai, munovatireiko, Ishe? Mukai, musatirasha nokusingaperi.

²³Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

²⁴Munovanzireiko chiso chenyu, Muchikangamwa kutambudzika kwedu nokumanikidzwa kwedu?

²⁴Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

²⁵Nekuti mweya wedu wakotamira kuguruva; Dumbu redu rinonamatira pavhu.

²⁵Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

²⁶Simukai mutibatsire, Mutidzikunure nokuda kounyoro bwenyu.

²⁶Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

²⁷Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.