¹Mwari, makatirasha, makatiparadza; Makanga makatsamwa; Haiwa, tidzorei.

¹För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

²Makabvundisa nyika; makaitsemura; Gadzirai mitswe yayo; nekuti inozununguka.

²när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

³Makaratidza vanhu venyu zvinhu zvinorema; Makatimwisa waini inobata.

³Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

⁴Makapa vanokutyai mureza, Kuti uratidzwe nokuda kwechokwadi.

⁴Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

⁵Kuti vadikamwi venyu varwirwe, Tiponesei noruoko rwenyu rworudyi, mutipindure.

⁵Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

⁶Mwari akataura pautsvene hwake, achiti, Ndichafara kwazvo; Ndichaganhura Shekemu, ndichayera mupata weSukoti.

⁶Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.

⁷Giriyadhi ndeyangu Manase ndeyangu; Efuremuwo inhawiro yomusoro wangu; Judha ndiyo tsvimbo yangu youshe.

⁷På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

⁸Moabhu ndiwo mudziyo wangu wokushambidzira; Pamusoro peEdhomu ndipo pandichakandira shangu yangu; Iwe Firisitia, pururudza nokukunda nokuda kwangu.

⁸Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

⁹Ndianiko achandiisa muguta rakasimba? Ndianiko achandiperekedza ndiende Edhomu?

⁹Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

¹⁰Hamuna kutirasha here, Mwari? Hamubudi Mwari, nehondo dzedu.

¹⁰Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

¹¹Tibatsirei pamudzivisi wedu; nekuti kubatsira kwavanhu hakuna maturo.

¹¹Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

¹²Muna Mwari tichaita noumhare, nekuti ndiye achatsikira vadzivisi vedu pasi.

¹²Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

¹³Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

¹⁴Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.