¹Waxaan axdi la dhigtay indhahayga, Haddaba bal sidee baan gabadh u fiirinayaa?

¹Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

²Waayo, waa maxay qaybta laga helo Ilaaha xagga sare jooga, Iyo dhaxalka laga helo Ilaaha Qaadirka ah oo sarreeya?

²Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

³Sow belaayo uma aha kuwa xaqa daran, Iyo masiibo kuwa xumaanta ka shaqeeya?

³Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

⁴Isagu sow uma jeedin socodkayga oo dhan? Oo sow ma tirinin tallaabooyinkayga oo dhan?

⁴Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

⁵Haddaan hawo been ah ku socday, Oo ay cagtaydu khiyaano u dheeraysay,

⁵Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

⁶(Ha laygu miisaamo miisaan siman, Si Ilaah ku ogaado daacadnimadayda, )

⁶Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

⁷Haddii tallaabadaydu jidka gees uga leexatay, Oo qalbigaygu uu indhahayga raacay, Iyo haddii ay bar ceeb ahu gacmahayga ku dhegtay,

⁷Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

⁸Markaas anigu aan wax beero, oo mid kale ha cuno, Oo xataa waxa beertayda ka soo baxa ha la wada rujiyo.

⁸Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

⁹Haddii qalbigayga ay naagu sasabatay, Oo aan albaabka deriskayga ku ag dhuuntay,

⁹Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

¹⁰Markaas naagtaydu nin kale wax ha u shiiddo, Oo kuwa kale ha ku kor foororsadeen iyada.

¹⁰Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

¹¹Waayo, kaasu waa dembi baas, Oo waa xumaan ay xaakinnadu ciqaabi lahaayeen,

¹¹Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

¹²Waayo, kaasu waa dab wax dhammeeya ilaa uu baabbi'iyo, Oo waxa ii soo baxa oo dhan wuu wada rujin lahaa.

¹²en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

¹³Haddaan addoonkayga ama addoontayda dacwadooda quudhsaday, Markay ila mudacayeen,

¹³Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

¹⁴Haddaba bal maxaan samayn doonaa markii Ilaah sara joogsado? Oo markuu i soo booqdose bal maxaan ugu jawaabi doonaa?

¹⁴Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

¹⁵Kii uurka dhexdiisa igu abuuray sow isagana ma abuurin? Oo sow uurka nalaguma dhex samayn?

¹⁵Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

¹⁶Haddaan miskiin u diiday wax uu doonayay, Ama aan indhaha carmalka illin ka keenay,

¹⁶Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

¹⁷Amase haddaan quudkayga keligay cunay, Oo ayan agoontu wax ka cunin,

¹⁷Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

¹⁸(Saas ma aha, laakiinse isaga tan iyo yaraantaydii waan koriyey sidii mid aabbihiis koriyo oo kale, Oo tan iyo markaan uurkii hooyaday ka soo baxayna waxaan iyada u ahaan jiray horseed, )

¹⁸Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

¹⁹Haddaan arkay qof arrad daraaddiis u dhimanaya, Amase sabool baahan oo aan dhar haysan,

¹⁹Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

²⁰Hadduusan uurka iiga ducayn, Amase hadduusan isku kululayn dhogorta idahayga,

²⁰Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

²¹Caawimaaddaydii oo aan iridda uga jeeday daraaddeed, Haddaan agoon gacantayda u qaaday,

²¹Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

²²Markaas garabkaygu ha kala fakado, Oo gacantayduna kalagooyska ha ka jabto.

²²Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

²³Waayo, masiibo xag Ilaah ka timid ayaa i cabsiisay, Oo sarraysnaantiisa daraaddeedna anigu waxba ma aanan samayn karin.

²³Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

²⁴Haddaan dahab rajo ka dhigtay, Oo aan dahabka saafiga ah ku idhi, Kalsoonidayda baad tahay,

²⁴Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

²⁵Haddaan ku reyreeyey maalkayga badan daraaddiis, Iyo waxyaalaha badan oo gacantaydu heshay daraaddood,

²⁵Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

²⁶Haddaan fiiriyey qorraxda oo dhalaalaysa, Ama dayaxa oo iftiin ku socda,

²⁶Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

²⁷Oo markaas qalbigayga haddii qarsoodi loo sasabtay, Oo anoo caabudaya aan afkayga gacanta ugu dhunkaday,

²⁷att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

²⁸Kaasu weliba waa dembi ay xaakinnadii ciqaabi lahaayeen, Waayo, waxaan daacadlaawe u ahaan lahaa Ilaaha wax walba ka sarreeya.

²⁸Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

²⁹Haddaan ku reyreeyey kan i neceb halligaaddiisa, Ama aan aad u farxay markii belaayadu isaga heshay,

²⁹Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

³⁰(Afkayga uma aanan oggolaan inuu ku dembaabo Naftiisa oo aan habaar u weyddiisto;)

³⁰Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

³¹Dadka teendhadayda jooga haddayan isku odhan, Yaa heli kara mid aan hilibkiisa ka dhergin?

³¹Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

³²Shisheeyuhu jidka kuma baryi jirin, Laakiinse socotada ayaan albaabbadayda u furi jiray,

³²Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

³³Haddaan xadgudubkaygii daboolay sidii binu-aadmiga oo kale, Anigoo xumaantayda laabtayda ku qarinaya,

³³Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

³⁴Maxaa yeelay, dadka badan waan ka baqay, Oo quudhsiga qaraabaday ayaa i cabsiiyey, Oo saas aawadeed ayaan ku aamusay, oo dibadda uma bixin.

³⁴av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

³⁵Hoogaye haddaan lahaan lahaa mid i maqla! (Bal eeg, waa tan calaamaddaydii, haddaba Ilaaha Qaadirka ahu ha ii jawaabo;) Yaa i siinaya eedayntii uu cadowgaygu iga qoray!

³⁵Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

³⁶Sida xaqiiqada ah garabkaygaan ku qaadan lahaa, Oo weliba madaxaan ku xidhan lahaa sidii taaj oo kale.

³⁶Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

³⁷Oo waxaan isaga u sheegi lahaa tirada tallaabooyinkaygu inta ay tahay; Oo waxaan isaga ugu soo dhowaan lahaa sidii amiir oo kale.

³⁷Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

³⁸Haddii dalkaygu uu iga qayliyo, Oo jeexjeexiisu ay dhammaantood wada ooyaan,

³⁸Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

³⁹Haddaan midhihiisa lacagla'aan ku cunay, Ama aan sabab u noqday in kuwii lahaa ay dhintaan,Sarreenka meeshiisii yamaarug ha ka soo baxo, Oo shiciirka meeshiisiina gocondho ha ka soo baxdo. Ayuub erayadiisii way dhammaadeen.

³⁹Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

⁴⁰Sarreenka meeshiisii yamaarug ha ka soo baxo, Oo shiciirka meeshiisiina gocondho ha ka soo baxdo. Ayuub erayadiisii way dhammaadeen.

⁴⁰Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.