¹Hadda bal u yeedh, mid kuu jawaabayaa ma jiraa? Balse kuwa quduuska ah midkoodee baad u jeesanaysaa?

¹Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?

²Waayo, ninkii nacas ah xanaaqiisaa dila, Oo kii doqon ahna ciilkiisaa dila.

²Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

³Anba waxaan arkay nacas xidid yeeshay. Laakiinse degdeg baan u habaaray rugtiisii.

³Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

⁴Carruurtiisu nabaadiino way ka fog yihiin, Oo iridda agteeda ayaa iyaga lagu burburiyaa, Mana jiro mid samatabbixiyaa.

⁴Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.

⁵Kuwaas beertay goostaan waxaa cuna kuwa gaajaysan, Oo xataa qodxanta way kala soo dhex bixiyaan, Oo maalkoodana waxaa afka u kala haya siriq.

⁵Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.

⁶Waayo, belaayo kama soo baxdo ciidda, Dhibaatona kama soo dhex booddo dhulka,

⁶Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;

⁷Laakiinse binu-aadmigu dhibaato buu u dhashay, Sida dhimbiiluhu kor ugu duulaan.

⁷nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

⁸Aniguse Ilaah baan baryi lahaa, Oo xaalkaygana Ilaah baan u dhiibi lahaa,

⁸Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,

⁹Kaasoo sameeya waxyaalo waaweyn oo aan la baadhi karin, Iyo waxyaalo yaab badan oo aan la tirin karin,

⁹åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,

¹⁰Oo dhulka roob ku di'iya, Beerahana biyo u soo dira.

¹⁰åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,

¹¹Oo kuwa hooseeyana kor buu u qaadaa, Kuwa baroortana nabaadiinuu ku sarraysiiyaa.

¹¹när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.

¹²Madhnaan buu ka dhigaa talada khaa'innada, Si ayan gacmahoodu u oofin karin farsamadoodii.

¹²Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;

¹³Isagu kuwa xigmadda leh ayuu khiyaanadooda ku qabtaa; Oo kuwa qalloocan taladoodana degdeg baa loo rogaa.

¹³han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

¹⁴Oo maalinnimada ayay gudcur helaan, Oo hadhka ayay wax haabhaabaan sida habeennimada oo kale.

¹⁴mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

¹⁵Laakiinse isagu kuwa baahan ayuu ka badbaadiyaa seefta afkooda, Iyo kuwa xoogga badan gacantooda.

¹⁵Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

¹⁶Sidaas daraaddeed kii miskiin ahu rajuu leeyahay, Xumaantuse afkeeday xidhaa.

¹⁶Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

¹⁷Bal eeg, waxaa faraxsan ninkii Ilaah canaanto, Haddaba ha quudhsan Qaadirka edbintiisa.

¹⁷Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

¹⁸Waayo, isagu wax buu nabar u yeelaa, waana duubaa; Wuu dhaawacaa, gacmihiisuna way bogsiiyaan.

¹⁸Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.

¹⁹Wuxuu kaa samatabbixin doonaa lix dhibaato, Oo marka toddobaadna belaayo kuma taaban doonto innaba.

¹⁹Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

²⁰Wakhtiga abaarta ah dhimashuu kaa furan doonaa, Wakhtiga dagaalkana xoogga seefta.

²⁰I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.

²¹Waad ka qarsoonaan doontaa karbaashidda carrabka; Oo baabbi'iddu markay timaadana kama aad cabsan doontid innaba.

²¹När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

²²Waad ku qosli doontaa baabbi'idda iyo abaarta, Oo dugaagga dhulkana kama aad baqi doontid.

²²Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

²³Waayo, axdi baad la yeelan doontaa dhagaxyada berrinka, Oo dugaagga duurkana heshiis baad la ahaan doontaa.

²³ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.

²⁴Oo waxaad ogaan doontaa in teendhadaadu nabdoon tahay, Oo xeradaada waad soo booqon doontaa, oo waxba kama waayi doontid innaba.

²⁴Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.

²⁵Oo weliba waxaad ogaan doontaa in farcankaagu badnaan doono, Oo dhashaaduna sida cawska dhulka bay ahaan doontaa.

²⁵Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.

²⁶Oo cimri dheer baad qabrigaaga ku geli doontaa, Sida xidhmo hadhuudh ah xilliga loo soo xidho.Bal eeg, annagu xaalkan waannu baadhnay, oo sidaas bayna tahay, Haddaba bal maqal, oo nafsaddaada u ogow.

²⁶I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

²⁷Bal eeg, annagu xaalkan waannu baadhnay, oo sidaas bayna tahay, Haddaba bal maqal, oo nafsaddaada u ogow.

²⁷Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.