1Rabbiyow, bal xusuuso wixii nagu soo degay. Ka fiirso oo bal eeg caydii nalagu caayay.
1Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2Dhaxalkayagii waxaa helay shisheeyayaal. Guryahayagiina waxaa iska qaatay ajnabiyo.
2Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3Waxaannu nahay agoommo, aabbayaal ma lihin, Oo hooyooyinkayana carmallay noqdeen
3Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4Biyahayagii lacag baannu ku cabnay, Oo qoryahayagiina waa nalaga iibiyey.
4Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5Kuwii na eryanayayna way na gaadheen, Waannu daalan nahay oo nasasho ma lihin.
5Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6Waxaannu gacanta u dhiibannay Masriyiinta Iyo reer Ashuur si aannu kibis uga dheregno.
6Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7Aabbayaashayo waa dembaabeen, mana joogaan, Oo annagaa xumaatooyinkoodii xambaarannay.
7Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8Addoommaa noo taliya, Oo mid gacantooda naga samatabbixiyaana ma jiro,
8Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9Waxaannu kibistayada ku helnaa naftayadoo aan biimayno, Waana seefta cidlada aawadeed.
9Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10Haraggayagii wuxuu u madoobaaday sidii foorno oo kale, Waana kulaylkii abaarta daraaddiis.
10Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11Naagihii Siyoon dhexdeedaa lagu kufsaday, Hablihii bikradaha ahaana magaalooyinka dalka Yahuudah waa lagu kufsaday.
11Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12Amiirradii gacmahoodaa lagu deldelay, Oo odayaashiina lama sharfin.
12Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13Barbaarradii dhagaxshiidkay qaadeen, Oo carruurtiina rarkii qoryaha bay la kufeen.
13Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14Odayaashii iridday ka joogsadeen, Oo barbaarradiina muusikadoodii farahay ka qaadeen.
14De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15Farxaddii qalbigayagay ka dhammaatay, Oo cayaartayadiina baroorashay u rogmatay.
15Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16Taajkii madaxayaguu ka dhacay. Annagaa iska hoognay, waayo, waannu dembaabnay!
16Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17Taas darteed qalbigayagu wuu itaal darnaaday. Oo waxyaalahaas aawadoodna indhahayagii way arag darnaayeen.
17Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18Maxaa yeelay, Buur Siyoon waa cidlowday, Oo dawacooyin baa ku dul socda.
18för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19Rabbiyow, weligaaba sida boqor baad u fadhidaa, Oo carshigaaguna ab ka ab buu waaraa.
19Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20Haddaba bal maxaad weligaaba noo illowdaa, Oo maxaad wakhti dheer noo dayrisaa?
20Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21Rabbiyow, xaggaaga noo soo celi, oo waannu soo noqon doonnaa. Maalmahayagana sida kuwii hore oo kale nooga dhig.Laakiinse dhammaantayoba waad na diidday. Oo aad baad noogu cadhootay.
21Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22Laakiinse dhammaantayoba waad na diidday. Oo aad baad noogu cadhootay.
22Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?