¹Y VISITO Jehová á Sara, como había dicho, é hizo Jehová con Sara como había hablado.

¹Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.

²Y concibió y parió Sara á Abraham un hijo en su vejez, en el tiempo que Dios le había dicho.

²Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.

³Y llamó Abraham el nombre de su hijo que le nació, que le parió Sara, Isaac.

³Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.

⁴Y circuncidó Abraham á su hijo Isaac de ocho días, como Dios le había mandado.

⁴Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom.

⁵Y era Abraham de cien años, cuando le nació Isaac su hijo.

⁵Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.

⁶Entonces dijo Sara: Dios me ha hecho reir, y cualquiera que lo oyere, se reirá conmigo.

⁶Och Sara sade: »Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig.»

⁷Y añadió: ¿Quién dijera á Abraham que Sara había de dar de mamar á hijos? pues que le he parido un hijo á su vejez.

⁷Och hon sade: »Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!»

⁸Y creció el niño, y fué destetado; é hizo Abraham gran banquete el día que fué destetado Isaac.

⁸Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud.

⁹Y vió Sara al hijo de Agar la Egipcia, el cual había ésta parido á Abraham, que se burlaba.

⁹Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta;

¹⁰Por tanto dijo á Abraham: Echa á esta sierva y á su hijo; que el hijo de esta sierva no ha de heredar con mi hijo, con Isaac.

¹⁰och hon sade till Abraham: »Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.»

¹¹Este dicho pareció grave en gran manera á Abraham á causa de su hijo.

¹¹Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull.

¹²Entonces dijo Dios á Abraham: No te parezca grave á causa del muchacho y de tu sierva; en todo lo que te dijere Sara, oye su voz, porque en Isaac te será llamada descendencia.

¹²Men Gud sade till Abraham: »Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.

¹³Y también al hijo de la sierva pondré en gente, porque es tu simiente.

¹³Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd.»

¹⁴Entonces Abraham se levantó muy de mañana, y tomó pan, y un odre de agua, y diólo á Agar, poniéndolo sobre su hombro, y entrególe el muchacho, y despidióla. Y ella partió, y andaba errante por el desierto de Beer-seba.

¹⁴Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne barnet med och lät henne gå. Och hon begav sig åstad och irrade omkring i Beer-Sebas öken.

¹⁵Y faltó el agua del odre, y echó al muchacho debajo de un árbol;

¹⁵Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske

¹⁶Y fuése y sentóse enfrente, alejándose como un tiro de arco; porque decía: No veré cuando el muchacho morirá: y sentóse enfrente, y alzó su voz y lloró.

¹⁶och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: »Jag förmår icke se på, huru barnet dör.» Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt.

¹⁷Y oyó Dios la voz del muchacho; y el ángel de Dios llamó á Agar desde el cielo, y le dijo: ¿Qué tienes, Agar? No temas; porque Dios ha oído la voz del muchacho en donde está.

¹⁷Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: »Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger.

¹⁸Levántate, alza al muchacho, y ásele de tu mano, porque en gran gente lo tengo de poner.

¹⁸Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk.»

¹⁹Entonces abrió Dios sus ojos, y vió una fuente de agua; y fué, y llenó el odre de agua, y dió de beber al muchacho.

¹⁹Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka.

²⁰Y fué Dios con el muchacho; y creció, y habitó en el desierto, y fué tirador de arco.

²⁰Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt.

²¹Y habitó en el desierto de Parán; y su madre le tomó mujer de la tierra de Egipto.

²¹Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land.

²²Y aconteció en aquel mismo tiempo que habló Abimelech, y Phicol, príncipe de su ejército, á Abraham diciendo: Dios es contigo en todo cuanto haces.

²²Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och talade med Abraham och sade: »Gud är med dig i allt vad du gör.

²³Ahora pues, júrame aquí por Dios, que no faltarás á mí, ni á mi hijo, ni á mi nieto; sino que conforme á la bondad que yo hice contigo, harás tú conmigo y con la tierra donde has peregrinado.

²³Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du nu bor såsom främling samma godhet som jag har bevisat dig.»

²⁴Y respondió Abraham: Yo juraré.

²⁴Abraham sade: »Det vill jag lova dig.»

²⁵Y Abraham reconvino á Abimelech á causa de un pozo de agua, que los siervos de Abimelech le habían quitado.

²⁵Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom.

²⁶Y respondió Abimelech: No sé quién haya hecho esto, ni tampoco tú me lo hiciste saber, ni yo lo he oído hasta hoy.

²⁶Men Abimelek svarade: »Jag vet icke vem som har gjort detta; själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något därom förrän i dag.»

²⁷Y tomó Abraham ovejas y vacas, y dió á Abimelech; é hicieron ambos alianza.

²⁷Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de slöto förbund med varandra.

²⁸Y puso Abraham siete corderas del rebaño aparte.

²⁸Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides.

²⁹Y dijo Abimelech á Abraham: ¿Qué significan esas siete corderas que has puesto aparte?

²⁹Då sade Abimelek till Abraham: »Vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?»

³⁰Y él respondió: Que estas siete corderas tomarás de mi mano, para que me sean en testimonio de que yo cavé este pozo.

³⁰Han svarade: »Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt denna brunn.»

³¹Por esto llamó á aquel lugar Beer-seba; porque allí juraron ambos.

³¹Därav kallades det stället Beer-Seba, eftersom de båda där gingo eden.

³²Así hicieron alianza en Beer-seba: y levantóse Abimelech y Phicol, príncipe de su ejército, y se volvieron á tierra de los Filisteos.

³²När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas land.

³³Y plantó Abraham un bosque en Beer-seba, é invocó allí el nombre de Jehová Dios eterno.

³³Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn.

³⁴Y moró Abraham en tierra de los Filisteos muchos días.

³⁴Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid.