¹POR tanto, hermanos santos, participantes de la vocación celestial, considerad al Apóstol y Pontífice de nuestra profesión, Cristo Jesús;

¹Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus,

²El cual es fiel al que le constituyó, como también lo fué Moisés sobre toda su casa.

²huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var »trogen i hela hans hus».

³Porque de tanto mayor gloria que Moisés éste es estimado digno, cuanto tiene mayor dignidad que la casa el que la fabricó.

³Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset.

⁴Porque toda casa es edificada de alguno: mas el que crió todas las cosas es Dios.

⁴Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.

⁵Y Moisés á la verdad fué fiel sobre toda su casa, como siervo, para testificar lo que se había de decir;

⁵Och väl var Moses »trogen i hela hans hus», såsom »tjänare», till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;

⁶Mas Cristo como hijo, sobre su casa; la cual casa somos nosotros, si hasta el cabo retuviéremos firme la confianza y la gloria de la esperanza.

⁶men Kristus var trogen såsom »son», en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.

⁷Por lo cual, como dice el Espíritu Santo: Si oyereis hoy su voz,

⁷Så säger den helige Ande: »I dag, om I fån höra hans röst,

⁸No endurezcáis vuestros corazones Como en la provocación, en el día de la tentación en el desierto,

⁸mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,

⁹Donde me tentaron vuestros padres; me probaron, Y vieron mis obras cuarenta años.

⁹där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.

¹⁰A causa de lo cual me enemisté con esta generación, Y dije: Siempre divagan ellos de corazón, Y no han conocido mis caminos.

¹⁰Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av mina vägar.

¹¹Juré, pues, en mi ira: No entrarán en mi reposo.

¹¹Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila.»

¹²Mirad, hermanos, que en ninguno de vosotros haya corazón malo de incredulidad para apartarse del Dios vivo:

¹²Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,

¹³Antes exhortaos los unos á los otros cada día, entre tanto que se dice Hoy; porque ninguno de vosotros se endurezca con engaño de pecado:

¹³utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter »i dag», på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.

¹⁴Porque participantes de Cristo somos hechos, con tal que conservemos firme hasta el fin el principio de nuestra confianza;

¹⁴Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.

¹⁵Entre tanto que se dice: Si oyereis hoy su voz, No endurezcáis vuestros corazones, como en la provocación.

¹⁵När det nu säges: »I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig»,

¹⁶Porque algunos de los que habían salido de Egipto con Moisés, habiendo oído, provocaron, aunque no todos.

¹⁶vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten?

¹⁷Mas ¿con cuáles estuvo enojado cuarenta años? ¿No fué con los que pecaron, cuyos cuerpos cayeron en el desierto?

¹⁷Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de »vilkas kroppar föllo i öknen»?

¹⁸¿Y á quiénes juró que no entrarían en su reposo, sino á aquellos que no obedecieron?

¹⁸Och vilka gällde den ed som han svor, att de »icke skulle komma in i hans vila», vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?

¹⁹Y vemos que no pudieron entrar á causa de incredulidad.

¹⁹Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin.