1Y RESPONDIO Job, y dijo:
1Därefter tog Job till orda och sade:
2¿En qué ayudaste al que no tiene fuerza? ¿Has amparado al brazo sin fortaleza?
2Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3¿En qué aconsejaste al que no tiene ciencia, Y mostraste bien sabiduría?
3Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4¿A quién has anunciado palabras, Y cuyo es el espíritu que de ti sale?
4Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5Cosas inanimadas son formadas Debajo de las aguas, y los habitantes de ellas.
5Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
6El sepulcro es descubierto delante de él, Y el infierno no tiene cobertura.
6Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse.
7Extiende el alquilón sobre vacío, Cuelga la tierra sobre nada.
7Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8Ata las aguas en sus nubes, Y las nubes no se rompen debajo de ellas.
8Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9El restriñe la faz de su trono, Y sobre él extiende su nube.
9Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10El cercó con término la superficie de las aguas, Hasta el fin de la luz y las tinieblas.
10En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11Las columnas del cielo tiemblan, Y se espantan de su reprensión.
11Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12El rompe la mar con su poder, Y con su entendimiento hiere la hinchazón suya.
12Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13Su espíritu adornó los cielos; Su mano crió la serpiente tortuosa.
13Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14He aquí, estas son partes de sus caminos: Mas cuán poco hemos oído de él! Porque el estruendo de sus fortalezas, ¿quién lo detendrá?
14Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?