1DE cierto, de cierto os digo: El que no entra por la puerta en el corral de las ovejas, mas sube por otra parte, el tal es ladrón y robador.
1»Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som icke går in i fårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare.
2Mas el que entra por la puerta, el pastor de las ovejas es.
2Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.
3A éste abre el portero, y las ovejas oyen su voz: y á sus ovejas llama por nombre, y las saca.
3För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut.
4Y como ha sacado fuera todas las propias, va delante de ellas; y las ovejas le siguen, porque conocen su voz.
4Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.
5Mas al extraño no seguirán, antes huirán de él: porque no conocen la voz de los extraños.
5Men en främmande följa de alls icke, utan fly bort ifrån honom, ty de känna icke de främmandes röst.»
6Esta parábola les dijo Jesús; mas ellos no entendieron qué era lo que les decía.
6Så talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstodo icke vad det var som han talade till dem.
7Volvióles, pues, Jesús á decir: De cierto, de cierto os digo: Yo soy la puerta de las ovejas.
7Åter sade Jesus till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag är dörren in till fåren.
8Todos los que antes de mí vinieron, ladrones son y robadores; mas no los oyeron las ovejas.
8Alla de som hava kommit före mig äro tjuvar och rövare, men fåren hava icke lyssnat till dem.
9Yo soy la puerta: el que por mí entrare, será salvo; y entrará, y saldrá, y hallará pastos.
9Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete.
10El ladrón no viene sino para hurtar, y matar, y destruir: yo he venido para que tengan vida, y para que la tengan en abundancia.
10Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog.
11Yo soy el buen pastor: el buen pastor su vida da por las ovejas.
11Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.
12Mas el asalariado, y que no es el pastor, de quien no son propias las ovejas, ve al lobo que viene, y deja las ovejas, y huye, y el lobo las arrebata, y esparce las ovejas.
12Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem.
13Así que, el asalariado, huye, porque es asalariado, y no tiene cuidado de las ovejas.
13Han är ju lejd och frågar icke efter fåren.
14Yo soy el buen pastor; y conozco mis ovejas, y las mías me conocen.
14Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig,
15Como el Padre me conoce, y yo conozco al Padre; y pongo mi vida por las ovejas.
15såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren.
16También tengo otras ovejas que no son de este redil; aquéllas también me conviene traer, y oirán mi voz; y habrá un rebaño, y un pastor.
16Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.
17Por eso me ama el Padre, porque yo pongo mi vida, para volverla á tomar.
17Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- för att sedan taga igen det.
18Nadie me la quita, mas yo la pongo de mí mismo. Tengo poder para ponerla, y tengo poder para volverla á tomar. Este mandamiento recibí de mi Padre.
18Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.»
19Y volvió á haber disensión entre los Judíos por estas palabras.
19För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar bland judarna.
20Y muchos de ellos decían: Demonio tiene, y está fuera de sí; ¿para qué le oís?
20Många av dem sade: »Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hören I på honom?»
21Decían otros: Estas palabras no son de endemoniado: ¿puede el demonio abrir los ojos de los ciegos?
21Andra åter sade: »Sådana ord talar icke den som är besatt. Icke kan väl en ond ande öppna blindas ögon?»
22Y se hacía la fiesta de la dedicación en Jerusalem; y era invierno;
22Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter,
23Y Jesús andaba en el templo por el portal de Salomón.
23och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen.
24Y rodeáronle los Judíos y dijéronle: ¿Hasta cuándo nos has de turbar el alma? Si tú eres el Cristo, dínos lo abiertamente.
24Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.»
25Respondióles Jesús: Os lo he dicho, y no creéis: las obras que yo hago en nombre de mi Padre, ellas dan testimonio de mí;
25Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig.
26Mas vosotros no creéis, porque no sois de mis ovejas, como os he dicho.
26Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får.
27Mis ovejas oyen mi voz, y yo las conozco, y me siguen;
27Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.
28Y yo les doy vida eterna y no perecerán para siempre, ni nadie las arrebatará de mi mano.
28Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand.
29Mi Padre que me las dió, mayor que todos es y nadie las puede arrebatar de la mano de mi Padre.
29Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
30Yo y el Padre una cosa somos.
30Jag och Fadern äro ett.»
31Entonces volvieron á tomar piedras los Judíos para apedrearle.
31Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.
32Respondióles Jesús: Muchas buenas obras os he mostrado de mi Padre, ¿por cuál obra de esas me apedreáis?
32Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?»
33Respondiéronle los Judíos, diciendo: Por buena obra no te apedreamos, sino por la blasfemia; y porque tú, siendo hombre, te haces Dios.
33Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.»
34Respondióles Jesús: ¿No está escrito en vuestra ley: Yo dije, Dioses sois?
34Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'.
35Si dijo, dioses, á aquellos á los cuales fué hecha palabra de Dios (y la Escritura no puede ser quebrantada);
35Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet --
36¿A quien el Padre santificó y envió al mundo, vosotros decís: Tú blasfemas, porque dije: Hijo de Dios soy?
36huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?
37Si no hago obras de mi Padre, no me creáis.
37Gör jag icke min Faders gärningar, så tron mig icke.
38Mas si las hago, aunque á mí no creáis, creed á las obras; para que conozcáis y creáis que el Padre está en mí, y yo en el Padre.
38Men gör jag dem, så tron gärningarna, om I än icke tron mig; då skolen I fatta och förstå att Fadern är i mig, och att jag är i Fadern.»
39Y procuraban otra vez prenderle; mas él se salió de sus manos;
39Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg, undan deras händer.
40Y volvióse tras el Jordán, á aquel lugar donde primero había estado bautizando Juan; y estúvose allí.
40Sedan begav han sig åter bort till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes först hade döpt, och stannade kvar där.
41Y muchos venían á él, y decían: Juan, á la verdad, ninguna señal hizo; mas todo lo que Juan dijo de éste, era verdad.
41Och många kommo till honom. Och de sade: »Väl gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.»
42Y muchos creyeron allí en él.
42Och många kommo där till tro på honom.