¹YO soy el hombre que ha visto aflicción en la vara de su enojo.

¹Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

²Guióme y llevóme en tinieblas, mas no en luz.

²Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

³Ciertamente contra mí volvió y revolvió su mano todo el día.

³Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

⁴Hizo envejecer mi carne y mi piel; quebrantó mis huesos.

⁴Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

⁵Edificó contra mí, y cercóme de tósigo y de trabajo.

⁵Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

⁶Asentóme en oscuridades, como los ya muertos de mucho tiempo.

⁶I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

⁷Cercóme por todos lados, y no puedo salir; agravó mis grillos.

⁷Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

⁸Aun cuando clamé y dí voces, cerro los oídos a mi oración.

⁸Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

⁹Cercó mis caminos con piedra tajada, torció mis senderos.

⁹Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

¹⁰Como oso que acecha fué para mí, como león en escondrijos.

¹⁰En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

¹¹Torció mis caminos, y depedazóme; tornóme asolado.

¹¹Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

¹²Su arco entesó, y púsome como blanco a la saeta.

¹²Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

¹³Hizo entrar en mis riñones las saetas de su aljaba.

¹³Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

¹⁴Fuí escarnio á todo mi pueblo, canción de ellos todos los días.

¹⁴Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

¹⁵Hartóme de amarguras, embriagóme de ajenjos.

¹⁵Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

¹⁶Quebróme los dientes con cascajo, cubrióme de ceniza.

¹⁶Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

¹⁷Y mi alma se alejó de la paz, olvidéme del bien.

¹⁷Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

¹⁸Y dije: Pereció mi fortaleza, y mi esperanza de Jehová.

¹⁸Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»

¹⁹Acuérdate de mi aflicción y de mi abatimiento, del ajenjo y de la hiel.

¹⁹Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

²⁰Tendrálo aún en memoria mi alma, porque en mí está humillada.

²⁰Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

²¹Esto reduciré á mi corazón, por lo cual esperaré.

²¹Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

²²Es por la misericordia de Jehová que no somos consumidos, porque nunca decayeron sus misericordias.

²²HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

²³Nuevas son cada mañana; grande es tu fidelidad.

²³Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

²⁴Mi parte es Jehová, dijo mi alma; por tanto en él esperaré.

²⁴HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

²⁵Bueno es Jehová á los que en él esperan, al alma que le buscare.

²⁵HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

²⁶Bueno es esperar callando en la salud de Jehová.

²⁶Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

²⁷Bueno es al hombre, si llevare el yugo desde su mocedad.

²⁷Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

²⁸Sentaráse solo, y callará, porque lo llevó sobre sí.

²⁸Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

²⁹Pondrá su boca en el polvo, por si quizá hay esperanza.

²⁹Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

³⁰Dará la mejilla al que le hiriere; hartaráse de afrenta.

³⁰Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

³¹Porque el Señor no desechará para siempre:

³¹Ty Herren förkastar icke för evig tid;

³²Antes si afligiere, también se compadecerá según la multitud de sus misericordias.

³²utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

³³Porque no aflige ni congoja de su corazón á los hijos de los hombres.

³³Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

³⁴Desmenuzar bajo de sus pies todos los encarcelados de la tierra,

³⁴Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

³⁵Hacer apartar el derecho del hombre ante la presencia del Altísimo,

³⁵att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

³⁶Trastornar al hombre en su causa, el Señor no lo sabe.

³⁶att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

³⁷¿Quién será aquel que diga, que vino algo que el Señor no mandó?

³⁷Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

³⁸¿De la boca del Altísimo no saldrá malo y bueno?

³⁸Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

³⁹¿Por qué murmura el hombre viviente, el hombre en su pecado?

³⁹Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

⁴⁰Escudriñemos nuestros caminos, y busquemos, y volvámonos a Jehová.

⁴⁰Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

⁴¹Levantemos nuestros corazones con las manos a Dios en los cielos.

⁴¹Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

⁴²Nosotros nos hemos rebelado, y fuimos desleales; tú no perdonaste.

⁴²Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

⁴³Desplegaste la ira, y nos perseguiste; mataste, no perdonaste.

⁴³Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

⁴⁴Te cubriste de nube, porque no pasase la oración nuestra.

⁴⁴Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

⁴⁵Raedura y abominación nos tornaste en medio de los pueblos.

⁴⁵Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

⁴⁶Todos nuestros enemigos abrieron sobre nosotros su boca.

⁴⁶Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

⁴⁷Temor y lazo fué para nosotros, asolamiento y quebrantamiento.

⁴⁷Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

⁴⁸Ríos de aguas echan mis ojos, por el quebrantamiento de la hija de mi pueblo.

⁴⁸Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

⁴⁹Mis ojos destilan, y no cesan, porque no hay alivio,

⁴⁹Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

⁵⁰Hasta que Jehová mire y vea desde los cielos.

⁵⁰till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

⁵¹Mis ojos contristaron mi alma, por todas las hijas de mi ciudad.

⁵¹Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

⁵²Mis enemigos me dieron caza como á ave, sin por qué.

⁵²Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

⁵³Ataron mi vida en mazmorra, pusieron piedra sobre mí.

⁵³De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

⁵⁴Aguas de avenida vinieron sobre mi cabeza; yo dije: Muerto soy.

⁵⁴Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

⁵⁵Invoqué tu nombre, oh Jehová, desde la cárcel profunda.

⁵⁵Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

⁵⁶Oiste mi voz; no escondas tu oído á mi clamor, para mi respiro

⁵⁶Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

⁵⁷Acercástete el día que te invoqué: dijiste: No temas.

⁵⁷Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»

⁵⁸Abogaste, Señor, la causa de mi alma; redimiste mi vida.

⁵⁸Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

⁵⁹Tú has visto, oh Jehová, mi agravio; defiende mi causa.

⁵⁹Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

⁶⁰Tú has visto toda su venganza; todos sus pensamientos contra mí.

⁶⁰Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

⁶¹Tú has oído el oprobio de ellos, oh Jehová, todas sus maquinaciones contra mí;

⁶¹Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

⁶²Los dichos de los que contra mí se levantaron, y su designio contra mí todo el día.

⁶²Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

⁶³Su sentarse, y su levantarse mira: yo soy su canción.

⁶³Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

⁶⁴Dales el pago, oh Jehová, según la obra de sus manos.

⁶⁴Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

⁶⁵Dales ansia de corazón, tu maldición á ellos.

⁶⁵Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

⁶⁶Persíguelos en tu furor, y quebrántalos de debajo de los cielos, oh Jehová.

⁶⁶Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.