¹ACUÉRDATE, oh Jehová, de lo que nos ha sucedido: Ve y mira nuestro oprobio.

¹Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

²Nuestra heredad se ha vuelto á extraños, Nuestras casas á forasteros.

²Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

³Huérfanos somos sin padre, Nuestras madres como viudas.

³Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

⁴Nuestra agua bebemos por dinero; Nuestra leña por precio compramos.

⁴Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

⁵Persecución padecemos sobre nuestra cerviz: Nos cansamos, y no hay para nosotros reposo.

⁵Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

⁶Al Egipcio y al Asirio dimos la mano, para saciarnos de pan.

⁶Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

⁷Nuestros padres pecaron, y son muertos; Y nosotros llevamos sus castigos.

⁷Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

⁸Siervos se enseñorearon de nosotros; No hubo quien de su mano nos librase.

⁸Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

⁹Con peligro de nuestras vidas traíamos nuestro pan Delante del cuchillo del desierto.

⁹Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

¹⁰Nuestra piel se ennegreció como un horno A causa del ardor del hambre.

¹⁰Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

¹¹Violaron á las mujeres en Sión, A las vírgenes en las ciudades de Judá.

¹¹Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

¹²A los príncipes colgaron por su mano; No respetaron el rostro de los viejos.

¹²Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

¹³Llevaron los mozos á moler, Y los muchachos desfallecieron en la leña.

¹³Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

¹⁴Los ancianos cesaron de la puerta, Los mancebos de sus canciones.

¹⁴De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

¹⁵Cesó el gozo de nuestro corazón; Nuestro corro se tornó en luto.

¹⁵Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

¹⁶Cayó la corona de nuestra cabeza: ­Ay ahora de nosotros! porque pecamos.

¹⁶Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

¹⁷Por esto fué entristecido nuestro corazón, Por esto se entenebrecieron nuestro ojos:

¹⁷Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

¹⁸Por el monte de Sión que está asolado; Zorras andan en él.

¹⁸för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

¹⁹Mas tú, Jehová, permanecerás para siempre: Tu trono de generación en generación.

¹⁹Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

²⁰¿Por qué te olvidarás para siempre de nosotros, Y nos dejarás por largos días?

²⁰Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

²¹Vuélvenos, oh Jehová, á ti, y nos volveremos: Renueva nuestros días como al principio.

²¹Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

²²Porque repeliendo nos has desechado; Te has airado contra nosotros en gran manera.

²²Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?