¹EN esto, juntándose muchas gentes, tanto que unos á otros se hollaban, comenzó á decir á sus discípulos, primeramente: Guardaos de la levadura de los Fariseos, que es hipocresía.

¹Då nu otaligt mycket folk var församlat omkring honom, så att de trampade på varandra, tog han till orda och sade, närmast till sina lärjungar: »Tagen eder till vara för fariséernas surdeg, det är för skrymteri.

²Porque nada hay encubierto, que no haya de ser descubierto; ni oculto, que no haya de ser sabido.

²Intet är förborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet är fördolt, som icke skall bliva känt.

³Por tanto, las cosas que dijisteis en tinieblas, á la luz serán oídas; y lo que hablasteis al oído en las cámaras, será pregonado en los terrados.

³Därför skall allt vad I haven sagt i mörkret bliva hört i ljuset, och vad I haven viskat i någons öra i kammaren, det skall bliva utropat på taken.

⁴Mas os digo, amigos míos: No temáis de los que matan el cuerpo, y después no tienen más que hacer.

⁴Men jag säger eder, mina vänner: Frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men sedan icke hava makt att göra något mer.

⁵Mas os enseñaré á quién temáis: temed á aquel que después de haber quitado la vida, tiene poder de echar en la Gehenna: así os digo: á éste temed.

⁵Jag vill lära eder vem I skolen frukta: frukten honom som har makt att, sedan han har dräpt, också kasta i Gehenna. Ja, jag säger eder: Honom skolen I frukta. --

⁶¿No se venden cinco pajarillos por dos blancas? pues ni uno de ellos está olvidado delante de Dios.

⁶Säljas icke fem sparvar för två skärvar? Och icke en av dem är förgäten hos Gud.

⁷Y aun los cabellos de vuestra cabeza están todos contados. No temáis pues: de más estima sois que muchos pajarillos.

⁷Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade. Frukten icke; I ären mer värda än många sparvar.

⁸Y os digo que todo aquel que me confesare delante de los hombres, también el Hijo del hombre le confesará delante de los ángeles de Dios;

⁸Och jag säger eder: Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock Människosonen kännas vid inför Guds änglar.

⁹Mas el que me negare delante de los hombres, será negado delante de los ángeles de Dios.

⁹Men den som förnekar mig inför människorna, han skall ock bliva förnekad inför Guds änglar.

¹⁰Y todo aquel que dice palabra contra el Hijo del hombre, le será perdonado; mas al que blasfemare contra el Espíritu Santo, no le será perdonado.

¹⁰Och om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men den som hädar den helige Ande, honom skall det icke bliva förlåtet.

¹¹Y cuando os trajeren á las sinagogas, y á los magistrados y potestades, no estéis solícitos cómo ó qué hayáis de responder, ó qué hayáis de decir;

¹¹Men när man drager eder fram inför synagogor och överheter och myndigheter, så gören eder icke bekymmer för huru eller varmed I skolen försvara eder, eller vad I skolen säga;

¹²Porque el Espíritu Santo os enseñará en la misma hora lo que será necesario decir.

¹²ty den helige Ande skall i samma stund lära eder vad I skolen säga.»

¹³Y díjole uno de la compañía: Maestro, di á mi hermano que parta conmigo la herencia.

¹³Och en man i folkhopen sade till honom: »Mästare, säg till min broder att han skiftar arvet med mig.»

¹⁴Mas él le dijo: Hombre, ¿quién me puso por juez ó partidor sobre vosotros?

¹⁴Men han svarade honom: »Min vän, vem har satt mig till domare eller skiftesman över eder?»

¹⁵Y díjoles: Mirad, y guardaos de toda avaricia; porque la vida del hombre no consiste en la abundancia de los bienes que posee.

¹⁵Därefter sade han till dem: »Sen till, att I tagen eder till vara för allt slags girighet; ty en människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar.»

¹⁶Y refirióles una parábola, diciendo: La heredad de un hombre rico había llevado mucho;

¹⁶Och han framställde för dem en liknelse; han sade: »Det var en rik man vilkens åkrar buro ymniga skördar.

¹⁷Y él pensaba dentro de sí, diciendo: ¿qué haré, porque no tengo donde juntar mis frutos?

¹⁷Och han tänkte vid sig själv och sade: 'Vad skall jag göra? Jag har ju icke rum nog för att inbärga min skörd.'

¹⁸Y dijo: Esto haré: derribaré mis alfolíes, y los edificaré mayores, y allí juntaré todos mis frutos y mis bienes;

¹⁸Därefter sade han: 'Så vill jag göra: jag vill riva ned mina lador och bygga upp större, och i dem skall jag samla in all min gröda och allt mitt goda.

¹⁹Y diré á mi alma: Alma, muchos bienes tienes almacenados para muchos años; repósate, come, bebe, huélgate.

¹⁹Sedan vill jag säga till min själ: Kära själ, du har mycket gott för varat för många år; giv dig nu ro, ät, drick och var glad.

²⁰Y díjole Dios: Necio, esta noche vuelven á pedir tu alma; y lo que has prevenido, ¿de quién será?

²⁰Men Gud sade till honom: 'Du dåre, i denna natt skall din själ utkrävas av dig; vem skall då få vad du har samlat i förråd?' --

²¹Así es el que hace para sí tesoro, y no es rico en Dios.

²¹Så går det den som samlar skatter åt sig själv, men icke är rik inför Gud.»

²²Y dijo á sus discípulos: Por tanto os digo: No estéis afanosos de vuestra vida, qué comeréis; ni del cuerpo, qué vestiréis.

²²Och han sade till sina lärjungar: »Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med.

²³La vida más es que la comida, y el cuerpo que el vestido.

²³Livet är ju mer än maten, och kroppen mer än kläderna.

²⁴Considerad los cuervos, que ni siembran, ni siegan; que ni tienen cillero, ni alfolí; y Dios los alimenta. ¿Cuánto de más estima sois vosotros que las aves?

²⁴Given akt på korparna: de så icke, ej heller skörda de, och de hava varken visthus eller lada; och likväl föder Gud dem. Huru mycket mer ären icke I än fåglarna!

²⁵¿Y quién de vosotros podrá con afán añadir á su estatura un codo?

²⁵Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer lägga en aln till sin livslängd?

²⁶Pues si no podéis aun lo que es menos, ¿para qué estaréis afanosos de lo demás?

²⁶Förmån I nu icke ens det som minst är, varför gören I eder då bekymmer för det övriga?

²⁷Considerad los lirios, cómo crecen: no labran, ni hilan; y os digo, que ni Salomón con toda su gloria se vistió como uno de ellos.

²⁷Given akt på liljorna, huru de varken spinna eller väva; och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem.

²⁸Y si así viste Dios á la hierba, que hoy está en el campo, y mañana es echada en el horno; ¿cuánto más á vosotros, hombres de poca fe?

²⁸Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, huru mycket mer skall han då icke kläda eder, I klentrogne!

²⁹Vosotros, pues, no procuréis qué hayáis de comer, ó qué hayáis de beber: ni estéis en ansiosa perplejidad.

²⁹Söken därför icke heller I efter vad I skolen äta, eller vad I skolen dricka, och begären icke vad som är för högt.

³⁰Porque todas estas cosas buscan las gentes del mundo; que vuestro Padre sabe que necesitáis estas cosas.

³⁰Efter allt detta söka ju hedningarna i världen, och eder Fader vet att I behöven detta.

³¹Mas procurad el reino de Dios, y todas estas cosas os serán añadidas.

³¹Nej, söken efter hans rike, så skall också detta andra tillfalla eder.

³²No temáis, manada pequeña; porque al Padre ha placido daros el reino.

³²Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.

³³Vended lo que poseéis, y dad limosna; haceos bolsas que no se envejecen, tesoro en los cielos que nunca falta; donde ladrón no llega, ni polilla corrompe.

³³Säljen vad I ägen och given allmosor; skaffen eder penningpungar som icke nötas ut, en outtömlig skatt i himmelen, dit ingen tjuv når, och där man icke fördärvar.

³⁴Porque donde está vuestro tesoro, allí también estará vuestro corazón.

³⁴Ty där eder skatt är, där komma ock edra hjärtan att vara.

³⁵Estén ceñidos vuestros lomos, y vuestras antorchas encendidas;

³⁵Haven edra länder omgjordade och edra lampor brinnande.

³⁶Y vosotros semejantes á hombres que esperan cuando su señor ha de volver de las bodas; para que cuando viniere, y llamare, luego le abran.

³⁶Och varen I lika tjänare som vänta på att deras herre skall bryta upp från bröllopet, för att strax kunna öppna för honom, när han kommer och klappar.

³⁷Bienaventurados aquellos siervos, á los cuales cuando el Señor viniere, hallare velando: de cierto os digo, que se ceñirá, y hará que se sienten á la mesa, y pasando les servirá.

³⁷Saliga äro de tjänare som deras herre finner vakande, när han kommer. Sannerligen säger jag eder: Han skall fästa upp sin klädnad och låta dem taga plats vid bordet och själv gå fram och betjäna dem.

³⁸Y aunque venga á la segunda vigilia, y aunque venga á la tercera vigilia, y los hallare así, bienaventurados son los tales siervos.

³⁸Och vare sig han kommer under den andra nattväkten eller under den tredje och finner dem så göra -- saliga äro de då.

³⁹Esto empero sabed, que si supiese el padre de familia á qué hora había de venir el ladrón, velaría ciertamente, y no dejaría minar su casa.

³⁹Men det förstån I väl, att om husbonden visste vilken stund tjuven skulle komma, så tillstadde han icke att någon bröt sig in i hans hus.

⁴⁰Vosotros pues también, estad apercibidos; porque á la hora que no pensáis, el Hijo del hombre vendrá.

⁴⁰Så varen ock I redo ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.»

⁴¹Entonces Pedro le dijo: Señor, ¿dices esta parábola á nosotros, ó también á todos?

⁴¹Då sade Petrus: »Herre, är det om oss som du talar i denna liknelse, eller är det om alla?»

⁴²Y dijo el Señor: ¿Quién es el mayordomo fiel y prudente, al cual el señor pondrá sobre su familia, para que á tiempo les dé su ración?

⁴²Herren svarade: »Finnes någon trogen och förståndig förvaltare, som av sin herre kan sättas över hans husfolk, för att i rätt tid giva dem deras bestämda kost --

⁴³Bienaventurado aquel siervo, al cual, cuando el señor viniere, hallare haciendo así.

⁴³salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så.

⁴⁴En verdad os digo, que él le pondrá sobre todos sus bienes.

⁴⁴Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger.

⁴⁵Mas si el tal siervo dijere en su corazón: Mi señor tarda en venir: y comenzare á herir á los siervos y á las criadas, y á comer y á beber y á embriagarse;

⁴⁵Men om så är, att tjänaren säger i sitt hjärta: 'Min herre kommer icke så snart', och han begynner att slå de andra tjänarna och tjänarinnorna och att äta och dricka så att han bliver drucken,

⁴⁶Vendrá el señor de aquel siervo el día que no espera, y á la hora que no sabe, y le apartará, y pondrá su parte con los infieles.

⁴⁶då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det, och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med de otrogna. --

⁴⁷Porque el siervo que entendió la voluntad de su señor, y no se apercibió, ni hizo conforme á su voluntad, será azotado mucho.

⁴⁷Och den tjänare som hade fått veta sin herres vilja, men icke redde till eller gjorde efter hans vilja, han skall bliva straffad med många slag.

⁴⁸Mas el que no entendió, é hizo cosas dignas de azotes, será azotado poco: porque á cualquiera que fué dado mucho, mucho será vuelto á demandar de él; y al que encomendaron mucho, más le será pedido.

⁴⁸Men den som, utan att hava fått veta hans vilja, gjorde vad som val slag värt, han skall bliva straffad med allenast få slag. Var och en åt vilken mycket är givet, av honom skall mycket varda utkrävt och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall man fordra dess mera.

⁴⁹Fuego vine á meter en la tierra: ¿y qué quiero, si ya está encendido?

⁴⁹Jag har kommit för att tända en eld på jorden; och huru gärna ville jag icke att den redan brunne!

⁵⁰Empero de bautismo me es necesario ser bautizado: y ­cómo me angustio hasta que sea cumplido!

⁵⁰Men jag måste genomgå ett dop; och huru ängslas jag icke, till dess att det är fullbordat!

⁵¹¿Pensáis que he venido á la tierra á dar paz? No, os digo; mas disensión.

⁵¹Menen I att jag har kommit för att skaffa frid på jorden? Nej, säger jag eder, fastmer söndring.

⁵²Porque estarán de aquí adelante cinco en una casa divididos; tres contra dos, y dos contra tres.

⁵²Ty om fem finnas i samma hus, skola de härefter vara söndrade från varandra, så att tre stå mot två Och två mot tre:

⁵³El padre estará dividido contra el hijo, y el hijo contra el padre; la madre contra la hija, y la hija contra la madre; la suegra contra su nuera, y la nuera contra su suegra.

⁵³fadern mot sin son och sonen mot sin fader, modern mot sin dotter och dottern mot sin moder, svärmodern mot sin sonhustru och sonhustrun mot sin svärmoder.

⁵⁴Y decía también á las gentes: Cuando veis la nube que sale del poniente, luego decís: Agua viene; y es así.

⁵⁴Han hade också till folket: »När I sen ett moln stiga upp i väster, sägen I strax: 'Nu kommer regn'; och det sker så.

⁵⁵Y cuando sopla el austro, decís: Habrá calor; y lo hay.

⁵⁵Och när I sen sunnanvind blåsa, sägen I: 'Nu kommer stark hetta'; och detta sker.

⁵⁶Hipócritas! Sabéis examinar la faz del cielo y de la tierra; ¿y cómo no reconocéis este tiempo?

⁵⁶I skrymtare, jordens och himmelens utseende förstån I att tyda; huru kommer det då till, att I icke kunnen tyda denna tiden?

⁵⁷¿Y por qué aun de vosotros mismos no juzgáis lo que es justo?

⁵⁷Varför låten I icke edert eget inre döma om vad rätt är?

⁵⁸Pues cuando vas al magistrado con tu adversario, procura en el camino librarte de él; porque no te arrastre al juez, y el juez te entregue al alguacil, y el alguacil te meta en la cárcel.

⁵⁸När du går till en överhetsperson med din motpart, så gör dig under vägen all möda att bliva förlikt med denne, så att han icke drager dig fram inför domaren; då händer att domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och att rättstjänaren kastar dig i fängelse.

⁵⁹Te digo que no saldrás de allá, hasta que hayas pagado hasta el último maravedí.

⁵⁹Jag säger dig: Du skall icke slippa ut därifrån, förrän du har betalt ända till den yttersta skärven.»