¹Y PROPUSOLES también una parábola sobre que es necesario orar siempre, y no desmayar,

¹Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.

²Diciendo: Había un juez en una ciudad, el cual ni temía á Dios, ni respetaba á hombre.

²Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.

³Había también en aquella ciudad una viuda, la cual venía á él diciendo: Hazme justicia de mi adversario.

³I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'

⁴Pero él no quiso por algún tiempo; mas después de esto dijo dentro de sí: Aunque ni temo á Dios, ni tengo respeto á hombre,

⁴Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;

⁵Todavía, porque esta viuda me es molesta, le haré justicia, porque al fin no venga y me muela.

⁵likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'»

⁶Y dijo el Señor: Oid lo que dice el juez injusto.

⁶Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger.

⁷¿Y Dios no hará justicia á sus escogidos, que claman á él día y noche, aunque sea longánime acerca de ellos?

⁷Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?

⁸Os digo que los defenderá presto. Empero cuando el Hijo del hombre viniere, ¿hallará fe en la tierra?

⁸Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»

⁹Y dijo también á unos que confiaban de sí como justos, y menospreciaban á los otros, esta parábola:

⁹Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:

¹⁰Dos hombres subieron al templo á orar: el uno Fariseo, el otro publicano.

¹⁰»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.

¹¹El Fariseo, en pie, oraba consigo de esta manera: Dios, te doy gracias, que no soy como los otros hombres, ladrones, injustos, adúlteros, ni aun como este publicano;

¹¹Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.

¹²Ayuno dos veces á la semana, doy diezmos de todo lo que poseo.

¹²Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'

¹³Mas el publicano estando lejos no quería ni aun alzar los ojos al cielo, sino que hería su pecho, diciendo: Dios, sé propició á mí pecador.

¹³Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --

¹⁴Os digo que éste descendió á su casa justificado antes que el otro; porque cualquiera que se ensalza, será humillado; y el que se humilla, será ensalzado.

¹⁴Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

¹⁵Y traían á él los niños para que los tocase; lo cual viendo los discípulos les reñían.

¹⁵Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.

¹⁶Mas Jesús llamándolos, dijo: Dejad los niños venir á mí, y no los impidáis; porque de tales es el reino de Dios.

¹⁶Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.

¹⁷De cierto os digo, que cualquiera que no recibiere el reino de Dios como un niño, no entrará en él.

¹⁷Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»

¹⁸Y preguntóle un príncipe, diciendo: Maestro bueno, ¿qué haré para poseer la vida eterna?

¹⁸Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»

¹⁹Y Jesús le dijo: ¿Por qué me llamas bueno? ninguno hay bueno sino sólo Dios.

¹⁹Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.

²⁰Los mandamientos sabes: No matarás: No adulterarás: No hurtarás: No dirás falso testimonio: Honra á tu padre y á tu madre.

²⁰Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'»

²¹Y él dijo: Todas estas cosas he guardado desde mi juventud.

²¹Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.»

²²Y Jesús, oído esto, le dijo: Aun te falta una cosa: vende todo lo que tienes, y da á los pobres, y tendrás tesoro en el cielo; y ven, sígueme.

²²När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»

²³Entonces él, oídas estas cosas, se puso muy triste, porque era muy rico.

²³Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.

²⁴Y viendo Jesús que se había entristecido mucho, dijo: ­Cuán dificultosamente entrarán en el reino de Dios los que tienen riquezas!

²⁴Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!

²⁵Porque más fácil cosa es entrar un camello por el ojo de una aguja, que un rico entrar en el reino de Dios.

²⁵Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»

²⁶Y los que lo oían, dijeron: ¿Y quién podrá ser salvo?

²⁶Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?»

²⁷Y él les dijo: Lo que es imposible para con los hombres, posible es para Dios.

²⁷Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.»

²⁸Entonces Pedro dijo: He aquí, nosotros hemos dejado las posesiones nuestras, y te hemos seguido.

²⁸Då sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig.»

²⁹Y él les dijo: De cierto os digo, que nadie hay que haya dejado casa, padres, ó hermanos, ó mujer, ó hijos, por el reino de Dios,

²⁹Han svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,

³⁰Que no haya de recibir mucho más en este tiempo, y en el siglo venidero la vida eterna.

³⁰ingen sådan finnes, som icke skall mångfaldigt igen redan här i tiden, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.»

³¹Y Jesús, tomando á los doce, les dijo: He aquí subimos á Jerusalem, y serán cumplidas todas las cosas que fueron escritas por los profetas, del Hijo del hombre.

³¹Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.

³²Porque será entregado á las gentes, y será escarnecido, é injuriado, y escupido.

³²Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,

³³Y después que le hubieren azotado, le matarán: mas al tercer día resucitará.

³³och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»

³⁴Pero ellos nada de estas cosas entendían, y esta palabra les era encubierta, y no entendían lo que se decía.

³⁴Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.

³⁵Y aconteció que acercándose él á Jericó, un ciego estaba sentado junto al camino mendigando;

³⁵Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.

³⁶El cual como oyó la gente que pasaba, preguntó qué era aquello.

³⁶När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.

³⁷Y dijéronle que pasaba Jesús Nazareno.

³⁷Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.

³⁸Entonces dió voces, diciendo: Jesús, Hijo de David, ten misericordia de mí.

³⁸Då ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»

³⁹Y los que iban delante, le reñían que callase; mas él clamaba mucho más: Hijo de David, ten misericordia de mí.

³⁹Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»

⁴⁰Jesús entonces parándose, mandó traerle á sí: y como él llegó, le preguntó,

⁴⁰Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:

⁴¹Diciendo: ¿Qué quieres que te haga? Y él dijo: Señor, que vea.

⁴¹»Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, låt mig få min syn.»

⁴²Y Jesús le dijo: Ve, tu fe te ha hecho salvo.

⁴²Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjälpt dig.»

⁴³Y luego vió, y le seguía, glorificando á Dios: y todo el pueblo como lo vió, dió á Dios alabanza.

⁴³Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.