1Al Músico principal: Salmo de David. OH Jehová, tú me has examinado y conocido.
1För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2Tú has conocido mi sentarme y mi levantarme, Has entendido desde lejos mis pensamientos.
2Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3Mi senda y mi acostarme has rodeado, Y estás impuesto en todos mis caminos.
3Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4Pues aun no está la palabra en mi lengua, Y he aquí, oh Jehová, tú la sabes toda.
4Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5Detrás y delante me guarneciste, Y sobre mí pusiste tu mano.
5Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6Más maravillosa es la ciencia que mi capacidad; Alta es, no puedo comprenderla.
6En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7¿Adónde me iré de tu espíritu? ¿Y adónde huiré de tu presencia?
7Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
8Si subiere á los cielos, allí estás tú: Y si en abismo hiciere mi estrado, he aquí allí tú estás.
8Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.
9Si tomare las alas del alba, Y habitare en el extremo de la mar,
9Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10Aun allí me guiará tu mano, Y me asirá tu diestra.
10så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11Si dijere: Ciertamente las tinieblas me encubrirán; Aun la noche resplandecerá tocante á mí.
11Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
12Aun las tinieblas no encubren de ti, Y la noche resplandece como el día: Lo mismo te son las tinieblas que la luz.
12så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13Porque tú poseiste mis riñones; Cubrísteme en el vientre de mi madre.
13Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14Te alabaré; porque formidables, maravillosas son tus obras: Estoy maravillado, Y mi alma lo conoce mucho.
14Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15No fué encubierto de ti mi cuerpo, Bien que en oculto fuí formado, Y compaginado en lo más bajo de la tierra.
15Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16Mi embrión vieron tus ojos, Y en tu libro estaban escritas todas aquellas cosas Que fueron luego formadas, Sin faltar una de ellas.
16Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17Así que cuán preciosos me son, oh Dios, tus pensamientos! Cuán multiplicadas son sus cuentas!
17Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18Si los cuento, multiplícanse más que la arena: Despierto, y aun estoy contigo.
18Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19De cierto, oh Dios, matarás al impío; Apartaos pues de mí, hombres sanguinarios.
19Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20Porque blasfemias dicen ellos contra ti: Tus enemigos toman en vano tu nombre
20de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21¿No tengo en odio, oh Jehová, á los que te aborrecen, Y me conmuevo contra tus enemigos?
21Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22Aborrézcolos con perfecto odio; Téngolos por enemigos.
22Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23Examíname, oh Dios, y conoce mi corazón: Pruébame y reconoce mis pensamientos:
23Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24Y ve si hay en mí camino de perversidad, Y guíame en el camino eterno.
24och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.