¹Al Músico principal: Salmo de David, siervo de Jehová, el cual profirió á Jehová las palabras de este cántico el día que le libró Jehová de mano de todos sus enemigos, y de mano de Saúl. Entonces dijo: AMARTE he, oh Jehová, fortaleza mía.

¹För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.

²Jehová, roca mía y castillo mío, y mi libertador; Dios mío, fuerte mío, en él confiaré; Escudo mío, y el cuerno de mi salud, mi refugio.

²Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,

³Invocaré á Jehová, digno de ser alabado, Y seré salvo de mis enemigos.

³HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.

⁴Cercáronme dolores de muerte, Y torrentes de perversidad me atemorizaron.

⁴HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

⁵Dolores del sepulcro me rodearon, Previniéronme lazos de muerte.

⁵Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.

⁶En mi angustia invoqué á Jehová, Y clamé á mi Dios: El oyó mi voz desde su templo, Y mi clamor llegó delante de él, á sus oídos.

⁶Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.

⁷Y la tierra fué conmovida y tembló; Y moviéronse los fundamentos de los montes, Y se estremecieron, porque se indignó él.

⁷Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.

⁸Humo subió de su nariz, Y de su boca consumidor fuego; Carbones fueron por él encendidos.

⁸Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.

⁹Y bajó los cielos, y descendió; Y oscuridad debajo de sus pies.

⁹Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.

¹⁰Y cabalgó sobre un querubín, y voló: Voló sobre las alas del viento.

¹⁰Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.

¹¹Puso tinieblas por escondedero suyo, su pabellón en derredor de sí; Oscuridad de aguas, nubes de los cielos.

¹¹Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.

¹²Por el resplandor delante de él, sus nubes pasaron; Granizo y carbones ardientes.

¹²Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.

¹³Y tronó en los cielos Jehová, Y el Altísimo dió su voz; Granizo y carbones de fuego.

¹³Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.

¹⁴Y envió sus saetas, y desbaratólos; Y echó relámpagos, y los destruyó.

¹⁴Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.

¹⁵Y aparecieron las honduras de las aguas, Y descubriéronse los cimientos del mundo, A tu reprensión, oh Jehová, Por el soplo del viento de tu nariz.

¹⁵Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.

¹⁶Envió desde lo alto; tomóme, Sácome de las muchas aguas.

¹⁶Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.

¹⁷Libróme de mi poderoso enemigo, Y de los que me aborrecían, aunque eran ellos más fuertes que yo.

¹⁷Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

¹⁸Asaltáronme en el día de mi quebranto: Mas Jehová fué mi apoyo.

¹⁸Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

¹⁹Y sacóme á anchura: Libróme, porque se agradó de mí.

¹⁹De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

²⁰Hame pagado Jehová conforme á mi justicia: Conforme á la limpieza de mis manos me ha vuelto.

²⁰Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.

²¹Porque yo he guardado los caminos de Jehová, Y no me aparté impíamente de mi Dios.

²¹HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.

²²Pues todos sus juicios estuvieron delante de mí, Y no eché de mí sus estatutos.

²²Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

²³Y fuí integro para con él, y cauteléme de mi maldad.

²³nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.

²⁴Pagóme pues Jehová conforme á mi justicia; Conforme á la limpieza de mis manos delante de sus ojos.

²⁴Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.

²⁵Con el misericordioso te mostrarás misericordioso, Y recto para con el hombre íntegro.

²⁵Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.

²⁶Limpio te mostrarás para con el limpio, Y severo serás para con el perverso.

²⁶Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.

²⁷Y tú salvarás al pueblo humilde, Y humillarás los ojos altivos.

²⁷Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.

²⁸Tú pues alumbrarás mi lámpara: Jehová mi Dios alumbrará mis tinieblas.

²⁸Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.

²⁹Porque contigo desharé ejércitos; Y con mi Dios asaltaré muros.

²⁹Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.

³⁰Dios, perfecto su camino: Es acendrada la palabra de Jehová: Escudo es á todos los que en él esperan.

³⁰Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.

³¹Porque ¿qué Dios hay fuera de Jehová? ¿Y qué fuerte fuera de nuestro Dios?

³¹Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.

³²Dios es el que me ciñe de fuerza, E hizo perfecto mi camino;

³²Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?

³³Quien pone mis pies como pies de ciervas, E hízome estar sobre mis alturas;

³³Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,

³⁴Quien enseña mis manos para la batalla, Y será quebrado con mis brazos el arco de acero.

³⁴du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,

³⁵Dísteme asimismo el escudo de tu salud: Y tu diestra me sustentó, Y tu benignidad me ha acrecentado.

³⁵du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

³⁶Ensanchaste mis pasos debajo de mí, Y no titubearon mis rodillas.

³⁶Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;

³⁷Perseguido he mis enemigos, y alcancélos, Y no volví hasta acabarlos.

³⁷du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.

³⁸Helos herido, y no podrán levantarse: Cayeron debajo de mis pies.

³⁸Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

³⁹Pues me ceñiste de fortaleza para la pelea; Has agobiado mis enemigos debajo de mí.

³⁹Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.

⁴⁰Y dísteme la cerviz de mis enemigos, Y destruí á los que me aborrecían.

⁴⁰Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.

⁴¹Clamaron, y no hubo quien salvase: Aun á Jehová, mas no los oyó.

⁴¹Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.

⁴²Y molílos como polvo delante del viento; Esparcílos como lodo de las calles.

⁴²De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.

⁴³Librásteme de contiendas de pueblo: Pusísteme por cabecera de gentes: Pueblo que yo no conocía, me sirvió.

⁴³Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.

⁴⁴Así que hubo oído, me obedeció; Los hijos de extraños me mintieron;

⁴⁴Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

⁴⁵Los extraños flaquearon, Y tuvieron miedo desde sus encerramientos.

⁴⁵Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.

⁴⁶Viva Jehová, y sea bendita mi roca; Y ensalzado sea el Dios de mi salud:

⁴⁶Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.

⁴⁷El Dios que me da las venganzas, Y sujetó pueblos á mí.

⁴⁷HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!

⁴⁸Mi libertador de mis enemigos: Hicísteme también superior de mis adversarios; Librásteme de varón violento.

⁴⁸Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;

⁴⁹Por tanto yo te confesaré entre las gentes, oh Jehová, Y cantaré á tu nombre.

⁴⁹du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!

⁵⁰El cual engrandece las saludes de su rey, Y hace misericordia á su ungido, A David y á su simiente, para siempre.

⁵⁰Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.

⁵¹Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.