¹Al Músico principal: sobre Sosannim: Salmo de David. SALVAME, oh Dios, Porque las aguas han entrado hasta el alma.

¹För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

²Estoy hundido en cieno profundo, donde no hay pie: He venido á abismos de aguas, y la corriente me ha anegado.

²Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

³Cansado estoy de llamar; mi garganta se ha enronquecido; Han desfallecido mis ojos esperando á mi Dios.

³Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

⁴Hanse aumentado más que los cabellos de mi cabeza los que me aborrecen sin causa; Hanse fortalecido mis enemigos, los que me destruyen sin por qué: He venido pues á pagar lo que no he tomado.

⁴Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

⁵Dios, tú sabes mi locura; Y mis delitos no te son ocultos.

⁵Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

⁶No sean avergonzados por mi causa los que te esperan, oh Señor Jehová de los ejércitos; No sean confusos por mí los que te buscan, oh Dios de Israel.

⁶Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

⁷Porque por amor de ti he sufrido afrenta; Confusión ha cubierto mi rostro.

⁷Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

⁸He sido extrañado de mis hermanos, Y extraño á los hijos de mi madre.

⁸Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

⁹Porque me consumió el celo de tu casa; Y los denuestos de los que te vituperaban, cayeron sobre mí.

⁹främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

¹⁰Y lloré afligiendo con ayuno mi alma; Y esto me ha sido por afrenta.

¹⁰Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

¹¹Puse además saco por mi vestido; Y vine á serles por proverbio.

¹¹Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

¹²Hablaban contra mí los que se sentaban á la puerta, Y me zaherían en las canciones de los bebederos de sidra.

¹²Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

¹³Empero yo enderezaba mi oración á ti, oh Jehová, al tiempo de tu buena voluntad: Oh Dios, por la multitud de tu misericordia, Por la verdad de tu salud, óyeme.

¹³Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

¹⁴Sácame del lodo, y no sea yo sumergido: Sea yo libertado de los que me aborrecen, y del profundo de las aguas.

¹⁴Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

¹⁵No me anegue el ímpetu de las aguas, Ni me suerba la hondura, Ni el pozo cierre sobre mí su boca.

¹⁵Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

¹⁶Oyeme, Jehová, porque apacible es tu misericordia; Mírame conforme á la multitud de tus miseraciones.

¹⁶Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

¹⁷Y no escondas tu rostro de tu siervo; Porque estoy angustiado; apresúrate, óyeme.

¹⁷Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

¹⁸Acércate á mi alma, redímela: Líbrame á causa de mis enemigos.

¹⁸Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

¹⁹Tú sabes mi afrenta, y mi confusión, y mi oprobio: Delante de ti están todos mis enemigos.

¹⁹Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

²⁰La afrenta ha quebrantado mi corazón, y estoy acongojado: Y esperé quien se compadeciese de mí, y no lo hubo: Y consoladores, y ninguno hallé.

²⁰Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

²¹Pusiéronme además hiel por comida, Y en mi sed me dieron á beber vinagre.

²¹Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

²²Sea su mesa delante de ellos por lazo, Y lo que es para bien por tropiezo.

²²De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

²³Sean oscurecidos sus ojos para ver, Y haz siempre titubear sus lomos.

²³Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

²⁴Derrama sobre ellos tu ira, Y el furor de tu enojo los alcance.

²⁴må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

²⁵Sea su palacio asolado: En sus tiendas no haya morador.

²⁵Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

²⁶Porque persiguieron al que tú heriste; Y cuentan del dolor de los que tú llagaste.

²⁶Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

²⁷Pon maldad sobre su maldad, Y no entren en tu justicia.

²⁷eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

²⁸Sean raídos del libro de los vivientes, Y no sean escritos con los justos.

²⁸Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

²⁹Y yo afligido y dolorido, Tu salud, oh Dios, me defenderá.

²⁹Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

³⁰Alabaré yo el nombre de Dios con cántico, Ensalzarélo con alabanza.

³⁰Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

³¹Y agradará á Jehová más que sacrificio de buey, O becerro que echa cuernos y uñas.

³¹Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

³²Veránlo los humildes, y se gozarán; Buscad á Dios, y vivirá vuestro corazón.

³²Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

³³Porque Jehová oye á los menesterosos, Y no menosprecia á sus prisioneros.

³³När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

³⁴Alábenlo los cielos y la tierra, Los mares, y todo lo que se mueve en ellos.

³⁴Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

³⁵Porque Dios guardará á Sión, y reedificará las ciudades de Judá; Y habitarán allí, y la poseerán.

³⁵Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

³⁶Y la simiente de sus siervos la heredará, Y los que aman su nombre habitarán en ella.

³⁶Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

³⁷Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.