¹Al Músico principal: para Jeduthún: Salmo de Asaph. CON mi voz clamé á Dios, A Dios clamé, y él me escuchará.

¹För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

²Al Señor busqué en el día de mi angustia: Mi mal corría de noche y no cesaba: Mi alma rehusaba consuelo.

²Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

³Acordábame de Dios, y gritaba: Quejábame, y desmayaba mi espíritu. (Selah.)

³På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

⁴Tenías los párpados de mis ojos: Estaba yo quebrantado, y no hablaba.

⁴Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.

⁵Consideraba los días desde el principio, Los años de los siglos.

⁵Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

⁶Acordábame de mis canciones de noche; Meditaba con mi corazón, Y mi espíritu inquiría.

⁶Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

⁷¿Desechará el Señor para siempre, Y no volverá más á amar?

⁷Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

⁸¿Hase acabado para siempre su misericordia? ¿Hase acabado la palabra suya para generación y generación?

⁸Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

⁹¿Ha olvidado Dios el tener misericordia? ¿Ha encerrado con ira sus piedades? (Selah.)

⁹Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

¹⁰Y dije: Enfermedad mía es esta; Traeré pues á la memoria los años de la diestra del Altísimo.

¹⁰Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.

¹¹Acordaréme de las obras de JAH: Sí, haré yo memoria de tus maravillas antiguas.

¹¹Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

¹²Y meditaré en todas tus obras, Y hablaré de tus hechos.

¹²Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

¹³Oh Dios, en santidad es tu camino: ¿Qué Dios grande como el Dios nuestro?

¹³jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

¹⁴Tú eres el Dios que hace maravillas: Tú hiciste notoria en los pueblos tu fortaleza.

¹⁴Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

¹⁵Con tu brazo redimiste á tu pueblo, A los hijos de Jacob y de José. (Selah.)

¹⁵Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

¹⁶Viéronte las aguas, oh Dios; Viéronte las aguas, temieron; Y temblaron los abismos.

¹⁶Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.

¹⁷Las nubes echaron inundaciones de aguas; Tronaron los cielos, Y discurrieron tus rayos.

¹⁷Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

¹⁸Anduvo en derredor el sonido de tus truenos; Los relámpagos alumbraron el mundo; Estremecióse y tembló la tierra.

¹⁸Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

¹⁹En la mar fué tu camino, Y tus sendas en las muchas aguas; Y tus pisadas no fueron conocidas.

¹⁹Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

²⁰Condujiste á tu pueblo como ovejas, Por mano de Moisés y de Aarón.

²⁰Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

²¹Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.