¹Canción: Salmo de Asaph. OH Dios no tengas silencio: No calles, oh Dios, ni te estés quieto.

¹En sång, en psalm av Asaf.

²Porque he aquí que braman tus enemigos; Y tus aborrecedores han alzado cabeza.

²Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.

³Sobre tu pueblo han consultado astuta y secretamente, Y han entrado en consejo contra tus escondidos.

³Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.

⁴Han dicho: Venid, y cortémoslos de ser pueblo, Y no haya más memoria del nombre de Israel.

⁴Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.

⁵Por esto han conspirado de corazón á una, Contra ti han hecho liga;

⁵De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»

⁶Los pabellones de los Idumeos y de los Ismaelitas, Moab y los Agarenos;

⁶Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:

⁷Gebal, y Ammón, y Amalec; Los Filisteos con los habitadores de Tiro.

⁷Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,

⁸También el Assur se ha juntado con ellos: Son por brazo á los hijos de Lot. (Selah.)

⁸Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;

⁹Hazles como á Madián; Como á Sísara, como á Jabín en el arroyo de Cisón;

⁹Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.

¹⁰Que perecieron en Endor, Fueron hechos muladar de la tierra.

¹⁰Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,

¹¹Pon á ellos y á sus capitanes como á Oreb y como á Zeeb; Y como á Zeba y como á Zalmunna, á todos sus príncipes;

¹¹dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.

¹²Que han dicho: Heredemos para nosotros Las moradas de Dios.

¹²Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,

¹³Dios mío, ponlos como á torbellinos; Como á hojarascas delante del viento.

¹³eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»

¹⁴Como fuego que quema el monte, Como llama que abrasa las breñas.

¹⁴Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.

¹⁵Persíguelos así con tu tempestad, Y asómbralos con tu torbellino.

¹⁵Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg

¹⁶Llena sus rostros de vergüenza; Y busquen tu nombre, oh Jehová.

¹⁶förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.

¹⁷Sean afrentados y turbados para siempre; Y sean deshonrados, y perezcan.

¹⁷Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.

¹⁸Y conozcan que tu nombre es JEHOVA; Tú solo Altísimo sobre toda la tierra.

¹⁸Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.

¹⁹Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.