¹JEHOVA, Dios de las venganzas, Dios de las venganzas, muéstrate.

¹Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

²Ensálzate, oh Juez de la tierra: Da el pago á los soberbios.

²Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

³¿Hasta cuándo los impíos, Hasta cuándo, oh Jehová, se gozarán los impíos?

³Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

⁴¿Hasta cuándo pronunciarán, hablarán cosas duras, Y se vanagloriarán todos los que obran iniquidad?

⁴Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

⁵A tu pueblo, oh Jehová, quebrantan, Y á tu heredad afligen.

⁵Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

⁶A la viuda y al extranjero matan, Y á los huérfanos quitan la vida.

⁶Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

⁷Y dijeron: No verá JAH, Ni entenderá el Dios de Jacob.

⁷Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

⁸Entended, necios del pueblo; Y vosotros fatuos, ¿cuándo seréis sabios?

⁸Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

⁹El que plantó el oído, ¿no oirá? El que formó el ojo, ¿no verá?

⁹Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

¹⁰El que castiga las gentes, ¿no reprenderá? ¿No sabrá el que enseña al hombre la ciencia?

¹⁰Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

¹¹Jehová conoce los pensamientos de los hombres, Que son vanidad.

¹¹HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

¹²Bienaventurado el hombre á quien tú, JAH, castigares, Y en tu ley lo instruyeres;

¹²Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

¹³Para tranquilizarle en los días de aflicción, En tanto que para el impío se cava el hoyo.

¹³för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

¹⁴Porque no dejará Jehová su pueblo, Ni desamparará su heredad;

¹⁴Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

¹⁵Sino que el juicio será vuelto á justicia, Y en pos de ella irán todos los rectos de corazón.

¹⁵Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

¹⁶¿Quién se levantará por mí contra los malignos? ¿Quién estará por mí contra los que obran iniquidad?

¹⁶Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

¹⁷Si no me ayudara Jehová, Presto morara mi alma en el silencio.

¹⁷Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

¹⁸Cuando yo decía: Mi pie resbala: Tu misericordia, oh Jehová, me sustentaba.

¹⁸När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

¹⁹En la multitud de mis pensamientos dentro de mí, Tus consolaciones alegraban mi alma.

¹⁹När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

²⁰¿Juntaráse contigo el trono de iniquidades, Que forma agravio en el mandamiento?

²⁰Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

²¹Pónense en corros contra la vida del justo, Y condenan la sangre inocente.

²¹där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

²²Mas Jehová me ha sido por refugio; Y mi Dios por roca de mi confianza.

²²Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

²³Y él hará tornar sobre ellos su iniquidad, Y los destruirá por su propia maldad; Los talará Jehová nuestro Dios.

²³Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.