1 Koyne, ay guna ka di kankami goy kulu kaŋ dumi i go ga te beena cire. Guna mo, borey kaŋ i goono ga kankam yaŋ din, Ay di i mundey, Ay di mo i sinda kunfako. I toonyekoy do haray mo dabari go no, Amma ngey wo sinda kunfako.
1Fremdeles så jeg alle de voldsgjerninger som skjer under solen; jeg så de undertryktes gråt - det var ingen som trøstet dem; jeg så voldsmennene bruke makt mot dem, og det var ingen som trøstet dem.
2 Ay na buukoy kaŋ yaŋ jin ka bu sifa ka ne i bisa fundikooney kaŋ yaŋ gonda fundi sohõ bonkaanay.
2Da priste jeg de døde, de som allerede hadde fått dø, lykkelige fremfor de levende, de som ennu var i live,
3 Oho, ay di kaŋ nga kaŋ bisa ihinka kulu bonkaanay ga ti boro kaŋ mana te, Zama a mana di goy laalo kulu kaŋ go ga te beena cire.
3men fremfor dem begge priste jeg lykkelig den som ennu ikke er til, som ikke har sett de onde gjerninger som skjer under solen.
4 Woodin banda, ay di kaŋ goy kulu da gonitaray kulu kaŋ i go ga te, i kulu si te kala gaaziga kaŋ go boro nda nga gorokasin game ra din se. Woodin mo yaamo no da haw gaarayyaŋ.
4Og jeg så at alt strev og all dyktighet i arbeid har sin grunn i at den enes ærgjerrighet er større enn den andres, også det er tomhet og jag efter vind.
5 Saamo ga nga kambe koli ka nga bumbo gaahamo ŋwa.
5Dåren legger hendene i fanget og tærer på sitt eget kjøtt.
6 Kambe fo kaŋ to da fulanzamay bisa kambe me hinka kaŋ to da taabi da haw gaarayyaŋ.
6Bedre er en håndfull ro enn begge never fulle av strev og jag efter vind.
7 Gaa no ay bare ka ye ka guna ka di hari yaamo kaŋ go beena cire.
7Og ennu mere tomhet blev jeg var under solen:
8 Boro fo go no nga hinne, a sinda boro kulu, A sinda ize wala nya-ize, Kulu nda yaadin a taabo sinda me. Daahir, a moy mana kungu nda arzaka. A mana hã mo ka ne: «May se binde no ay go ga taabi k'ay boŋ ganji ndunnya kaani?» Woodin mo yaamo nda goy kaŋ ga taabandi no.
8Stundom står en mann alene og har ingen annen med sig, hverken sønn eller bror, og allikevel er det ingen ende på alt hans strev, og hans øine blir ikke mette av rikdom. Men hvem strever jeg for og nekter mig selv det som godt er? Også det er tomhet, og en ond plage er det.
9 Dambe ihinka, a bisa afo, Zama i ga du arzaka ngey goyo ra.
9Bedre å være to enn én, for de har god lønn for sitt strev;
10 Zama d'afo kaŋ, afa ga nga hangasino tunandi. Amma kaari boro kaŋ go nga hinne waati kaŋ a kaŋ, A sinda boro kaŋ g'a tunandi.
10om de faller, kan den ene reise sin stallbror op; men stakkars den som er alene, for faller han, har han ingen til å reise sig op!
11 Koyne, da boro hinka ga kani nangu fo, I ga maa dungay, Amma mate boro folloŋ ga te ka maa dungay?
11Likeledes når to ligger sammen, så blir de varme; men hvorledes kan den som ligger alene, bli varm?
12 Koyne, da boro folloŋ ga hin boro kaŋ go nga hinne ka zeeri, Kulu boro hinka wo ga du ka kay a se. Korfo kar-care hinza mo si tara ka pati.
12Og om nogen kan vinne over den som er alene, så kan to holde stand mot ham, og en tredobbelt tråd sønderrives ikke så snart.
13 Dambe arwasu talka amma laakalkooni no, a ga bisa bonkooni zeeno kaŋ saamo no, kaŋ ga wangu ka saaware ta mo.
13Bedre å være en fattig og vis ungdom enn en gammel dåre av en konge, som ikke mere har forstand nok til å la sig advare;
14 Zama arwaso ga hin ka fun kasu ra ka ciya bonkooni, baa kaŋ i n'a hay talka nga laabo ra.
14for fra fengslet kommer den ene ut og blir konge*; den andre blir fattig, enda han er født i sitt kongedømme. / {* som Josef; 1MO 41, 41 fg.}
15 Ay di kaŋ fundikooney kulu kaŋ goono ga dira beena cire ga margu arwasu hinkanta din banda, nga kaŋ ga boro jina nango sambu.
15Jeg så alle de levende som ferdes under solen, følge med den unge mann, han den nye, som skulde trede i den gamles* sted. / {* kongens.}
16 Borey kaŋ yaŋ se a te jine boro sinda me. Kulu nda yaadin borey kaŋ yaŋ ga kaa banda si maa a kaani. Haciika, woodin mo yaamo no da haw gaarayyaŋ.
16Det var ingen ende på alt det folk han var fører for. Allikevel har efterkommerne ingen glede av ham, for også dette er tomhet og jag efter vind.
17 Haggoy da ni ca waati kaŋ ni ga koy Irikoy windo do, zama ni ma koy noodin ka maa a bisa ni ma saamey sargay salle. Zama goy laalo no i go ga te, amma i si bay a gaa.
17Vokt din fot når du går til Guds hus! Å komme dit for å høre er bedre enn når dårene bærer frem offer; for de vet ikke at de gjør ondt.