¹ I kande Irikoy sundurko mo k'a jisi hukumo kaŋ Dawda sinji a se din ra. A na sargay kaŋ i ga ton da saabuyaŋ sargayyaŋ mo salle Irikoy jine.

¹Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer och tackoffer inför Guds ansikte.

² Waato kaŋ Dawda na sargayey kaŋ i ga ton da saabuyaŋ sargayey mo salle ka ban, kal a na albarka gaara jama se Rabbi maa ra.

²När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han folket i HERRENS namn.

³ Israyla boro fo kulu mo, alboro nda wayboro, a na buuru kunkuni fo da ham dumbari fo da reyzin* takula fo zaban i se.

³Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.

⁴ Lawiti fooyaŋ mo, a n'i daŋ i ma goy te Rabbi sundurko jine, sanda i ma Rabbi, Israyla Irikoyo beerandi, k'a saabu, k'a sifa mo.

⁴Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud:

⁵ Ngey neeya: Asaf ga ti i jine bora, bora kaŋ ga dak'a gaa mo Zakariya, gaa no Yeyel, Semiramot, Yehiyel, Mattitiya, Eliyab, Benaya, Obed-Edom, da Yeyel. A g'a te da dooni jinay, moolo beeriyaŋ da ikaynayaŋ. Asaf mo ga guuru say kar ka te kosongu beeri.

⁵Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå cymbaler.

⁶ Alfagey mo, Benaya nda Yahaziyel ga kaakaaciyaŋ kar duumi Irikoy sappa sundurko jine.

⁶Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina trumpeter framför Guds förbundsark.

⁷ Han din hane no Dawda sintin ka Kasaf nda nga nya-izey daŋ i ma saabuyaŋ te Rabbi se, ka ne:

⁷På den dagen var det som David först fastställde den ordningen att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt:

⁸ Wa Rabbi saabu k'a maa ce! W'a te-goyey bayrandi dumey game ra!

⁸»Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

⁹ Wa doon a se! wa sifayaŋ baytu te a se! W'a dambara goyey kulu deda te.

⁹Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

¹⁰ Wa araŋ fooma te a maa hanna sabbay se. Borey kaŋ yaŋ ga Rabbi ceeci, biney ma kaan.

¹⁰Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

¹¹ Wa Rabbi nda nga hino ceeci, W'a ceeci duumi.

¹¹Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

¹² Ya araŋ, a tamo Israyla dumo, Ya Yakuba izey, a wane suubanantey!

¹²Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

¹³ Wa fongu nda dambara goyey kaŋ a te. Wa fongu a dabari goyey d'a meyo ciiti sanney mo.

¹³I Israels, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

¹⁴ Nga no ga ti Rabbi iri Irikoyo. A ciitey go ndunnya kulu ra.

¹⁴Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

¹⁵ Wa fongu a alkawlo gaa hal abada, Kaŋ ga ti sanno kaŋ a lordi zamana zambar se,

¹⁵Tänken evinnerligen på hans förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

¹⁶ Wa fongu alkawlo kaŋ a sambu Ibrahim se, Da zeyaŋo kaŋ a ze d'a Isaka se.

¹⁶på det förbund han slöt med Abraham och på hans ed till Isak.

¹⁷ A n'a tabbatandi Yakuba se a ma ciya hin sanni, Sanda Israyla se nooya a ma ciya alkawli kaŋ ga duumi.

¹⁷Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

¹⁸ A goono ga ne: «Ni se no ay ga Kanaana laabo no, Ni tubo baa nooya..»

¹⁸han sade: 'Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.'

¹⁹ Waato kaŋ i go boro ciraariyaŋ, Oho, ikayna fooyaŋ no, yawyaŋ mo no laabo ra,

¹⁹Då voren I ännu en liten hop, I voren ringa och främlingar därinne.

²⁰ I di ka bar-bare kunda ka koy kunda, Koytaray fo ka koy jama fo do mo,

²⁰Och de vandrade åstad ifrån folk till folk ifrån ett rike bort till ett annat.

²¹ A mana naŋ boro fo kulu m'i kankam. A deeni bonkooniyaŋ gaa i sabbay se ka ne:

²¹Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

²² «Araŋ ma s'ay wane suubanantey ham, Wa si hasaraw te ay annabey* se mo.»

²²'Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.'

²³ Ya araŋ ndunnya kulu, wa baytu te Rabbi se. W'a faaba baaru hanna fe zaari ka koy zaari.

²³Sjungen till HERRENS ära, alla länder, båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning.

²⁴ W'a darza dede dumi cindey game ra, A dambara goyey mo dumey kulu game ra.

²⁴Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.

²⁵ Zama Rabbi ya Beeraykoy no, A to sifayaŋ beeri gumo, A to i ma humbur'a mo ka bisa koyey kulu.

²⁵Ty stor är HERREN och högt lovad, och fruktansvärd är han mer än alla gudar.

²⁶ Zama dumi cindey toorey kulu ya hari yaamoyaŋ day no, Amma Rabbi no ka beeney te.

²⁶Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen.

²⁷ Beeray da koytaray darza go a jine, Gaabi nda farhã mo go a do.

²⁷Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och fröjd i hans boning.

²⁸ Ya araŋ dumey kulu almayaaley, wa Rabbi seeda! Wa Rabbi darza nd'a gaabo seeda!

²⁸Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt;

²⁹ Wa Rabbi darza kaŋ ga saba nd'a maa seeda. Wa kande ŋwaari sargay ka bangay a jine. Wa sududu Rabbi se zama a gonda darza hanno.

²⁹given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker och kommen inför hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud.

³⁰ Ya araŋ ndunnya kulu, wa jijiri a jine. Daahir no ndunnya sinji hala mate kaŋ a si zinji.

³⁰Bäven för hans ansikte, alla länder; se, jordkretsen står fast och vacklar icke.

³¹ Beeney ma maa kaani, ganda mo ma farhã. Dumi cindey ra i ma ne: «Rabbi no ga may!»

³¹Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig, och bland hedningarna säge man: 'HERREN är nu konung!'

³² Teeko ma dundu, nga nda nga tooyaŋo. Saajo mo ma zamu, nga nda hay kulu kaŋ go a ra.

³²Havet bruse och allt vad däri är, marken glädje sig och allt som är därpå;

³³ Gaa no saaji tuuri-nyaŋey mo ga doon Rabbi jine farhã sabbay se, Zama a goono ga kaa ka ndunnya ciiti.

³³ja, då juble skogens träd inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden.

³⁴ Wa saabu Rabbi se, zama nga ya booriyaŋ koy no, Zama a baakasinay suujo ga tondo hal abada.

³⁴Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen,

³⁵ Araŋ ma ne: «Ya iri Irikoyo kaŋ ga faaba, m'iri faaba. M'iri margu, m'iri kaa mo dumi cindey kambe ra. Zama iri ma saabu ni maa hanna se, Iri ma fooma te mo ni sifawo ra.»

³⁵och sägen: 'Fräls oss, du vår frälsnings Gud, församla oss och rädda oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.'

³⁶ Wa Rabbi, Israyla Irikoyo sifa, Za doŋ-doŋ kaŋ sinda me ka koy hal abada abadin. Gaa no jama kulu mo tu ka ne «Amin!!» I na Rabbi kuuku mo.

³⁶Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!» Och allt folket sade: »Amen», och lovade HERREN.

³⁷ Kal a na Asaf da nga nya-izey naŋ noodin Rabbi sappa sundurko jine, zama i ma goy sundurko jine alwaati kulu, mate kaŋ cine han kulu goyo ga ba.

³⁷Och han gav där, inför HERRENS förbundsark, åt Asaf och hans bröder uppdraget att beständigt göra tjänst inför arken, var dag med de för den dagen bestämda sysslorna.

³⁸ Obed-Edom da nga nya-ize waydu cindi ahakko mo go noodin. Obed-Edom wo, Yedutun ize no, nga nda Hosa mo, windi me batukoyaŋ no.

³⁸Men Obed-Edom och deras bröder voro sextioåtta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.

³⁹ Alfa Zadok da nga nya-izey mo go noodin Rabbi nangora jine, nga kaŋ go Jibeyon tudo boŋ.

³⁹Och prästen Sadok och hans bröder, prästerna, anställde han inför HERRENS tabernakel, på offerhöjden i Gibeon,

⁴⁰ I goyo ga ti i ma sargay kaŋ i ga ton salle Rabbi se tonyaŋ sargay feema ra waati kulu, susubay nda wiciri kambu. I m'a te sanno kulu kaŋ i hantum Rabbi asariya ra din boŋ, haya kaŋ a na Israyla lordi nd'a.

⁴⁰för att de beständigt skulle offra åt HERREN brännoffer på brännoffersaltaret, morgon och afton, och göra allt vad som var föreskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit åt Israel;

⁴¹ Heman da Yedutun mo go i banda, ngey nda cindey kulu kaŋ yaŋ i suuban, k'i ce da ngey maayey. I goyo ga ti i ma saabu Rabbi se, «zama a baakasinay suujo ga tondo hal abada.»

⁴¹och jämte dem Heman och Jedutun och de övriga namngivna utvalda, på det att de skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar evinnerligen.

⁴² Heman da Yedutun mo go i banda, kaŋ yaŋ gonda kaakaaciyaŋ da guuru kaŋ i ga kar care gaa, borey kaŋ yaŋ g'i kar se. I gonda dooni jinayyaŋ mo Irikoy baytey se. Yedutun izey mo go windo me gaa.

⁴²Och hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, så ock andra instrumenter som hörde till gudstjänsten. Och Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.

⁴³ Gaa no borey kulu dira, boro kulu koy fu. Dawda mo ye fu ka albarka gaara nga almayaaley se.

⁴³Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David vände om för att hälsa sitt husfolk.