1 Ahab ci Yezabel se hay kulu kaŋ Iliya te, da mate kaŋ cine no a na annabey kulu wi da takuba.
1Men när Ahab berättade för Isebel allt vad Elia hade gjort, och huru han hade dräpt alla profeterna med svärd,
2 Saaya din binde Yezabel na diya donton Iliya gaa ka ne: «Iri de-koyey m'ay laali d'ay mana ni fundo ciya sanda i ra afo wane cine hala suba mãsancine.»
2Sände Isebel en budbärare till Elia och lät säga: »Gudarna straffe mig nu och framgent om jag icke i morgon vid denna tid låter det gå med ditt liv såsom det gick med alla dessas liv.»
3 Kala Iliya humburu ka tun ka zuru nga fundo se. A kaa Beyer-Seba, Yahuda laabo ra, ka nga zanka naŋ noodin.
3När han förnam detta, stod han upp och begav sig i väg för att rädda sitt liv, och han kom så till Beer-Seba, som hör till Juda; där lämnade han kvar sin tjänare.
4 Amma nga bumbo din bisa ka zaari fo diraw te saajo ra. A kaa ka goro yunifer tuuri-nya fo cire. A ŋwaaray nga boŋ se nga ma bu ka ne: «A wasa. Sohõ, ya Rabbi, m'ay fundo ta, zama ay mana bisa ay kaayey booriyaŋ bo.»
4Men själv gick han ut i öknen en dagsresa. Där satte han sig under en ginstbuske; och han önskade sig döden och sade: »Det är nog; tag nu mitt liv, HERRE, ty jag är icke förmer än mina fäder.»
5 A kani ka jirbi yunifer tuuri-nyaŋo cire. Malayka fo mo n'a ham ka ne a se: «Tun ka ŋwa.»
5Därefter lade han sig att sova under en ginstbuske. Men se, då rörde en ängel vid honom och sade till honom: »Stå upp och ät.»
6 Kala a guna ka di maasa kaŋ i ton tondi dungo yaŋ boŋ da hari zollo go nga boŋo do haray. A ŋwa ka haŋ, a ye ka kani.
6När han då såg upp, fick han vid sin huvudgärd se ett bröd, sådant som bakas på glödande stenar, och ett krus med vatten. Och han åt och drack och lade sig åter ned.
7 Rabbi malayka ye ka kaa sorro hinkante k'a ham. A ne: «Tun ka ŋwa, zama dirawo bisa ni gaabo.»
7Men HERRENS ängel rörde åter vid honom, för andra gången, och sade: »Stå upp och ät, ty eljest bliver vägen dig för lång.»
8 A tun ka ŋwa ka haŋ. }waaro din gaabi no a dira nd'a zaari waytaaci da cin waytaaci, kal a kaa Horeb, Irikoy tondo do.
8Då stod han upp och åt och drack, och gick så, styrkt av den maten, i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg Horeb.
9 A zumbu noodin tondi guusu fo ra. Kala Rabbi sanno kaa a do ka ne a se: «Ya nin Iliya, ifo no ni goono ga te ne?»
9Där gick han in i en grotta, och i den stannade han över natten. Då kom HERRENS ord till honom; han sade till honom: »Vad vill du här, Elia?»
10 A ne: «Ay na canse te gumo Rabbi Irikoy Kundeykoyo se, zama Israyla izey na ni sappa furu, i na ni sargay feemey zeeri, i na ni annabey mo wi da takuba. Ay mo, ay hinne no ka cindi. I goono g'ay fundo mo ceeci, ngey m'a kaa.»
10Han svarade: »Jag har nitälskat för HERREN, härskarornas Gud. Ty Israels barn hava övergivit ditt förbund, rivit ned dina altaren och dräpt dina profeter med svärd; jag allena är kvar, och de stå efter att taga mitt liv.»
11 Rabbi ne a se: «Fatta ka kay tondo boŋ Rabbi jine.» Kala Rabbi go, a bisa! Haw gaabikooni beeri fo mo na tondey kortu-kortu ka tondi daarey bagu-bagu Rabbi jine, amma Rabbi si hawo ra. Hawo banda koyne, kala laabu zinjiyaŋ te, amma Rabbi si laabu zinjiyaŋo ra.
11Han sade: »Gå ut och ställ dig på berget inför HERREN.» Då gick HERREN fram där, och en stor och stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före HERREN; men icke var HERREN i stormen. Efter stormen kom en jordbävning; men icke var HERREN i jordbävningen.
12 Laabu zinjiyaŋo banda koyne, kala danji, amma Rabbi si danjo ra. Danjo banda kala jinde baana-baano kaŋ sinda gaabi.
12Efter jordbävningen kom en eld; men icke var HERREN i elden. Efter elden kom ljudet av en sakta susning.
13 Waato kaŋ Iliya maa woodin binde, kal a na nga moyduma daabu da nga daabiro. A fatta ka kay guuso meyo gaa. Kala jinde fo mo go kaŋ kaa a do ka ne a se: «Iliya, ifo no ni goono ga te neewo?»
13Så snart Elia hörde detta, skylde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då kom en röst till honom och sade: »Vad vill du här, Elia?»
14 A ne: «Ay na canse te gumo Rabbi Irikoy Kundeykoyo se, zama Israyla izey na ni sappa furu, i na ni sargay feemey zeeri, i na ni annabey mo wi da takuba. Ay mo, ay hinne no ka cindi. I goono g'ay fundo mo ceeci, ngey m'a kaa.»
14Han svarade: »Jag har nitälskat för HERREN, härskarornas Gud. Ty Israels barn hava övergivit ditt förbund, rivit ned dina altaren och dräpt dina profeter med svärd; jag allena är kvar, och de stå efter att taga mitt liv.»
15 Kala Rabbi ne a se: «Ma ye ka ye ni ce banda ka koy hala Damaskos saajo ra. Da ni to noodin, ni ma ji soogu Hazayel boŋ a ma ciya Suriya bonkooni.
15HERREN sade till honom: »Gå nu tillbaka igen, och tag vägen till Damaskus' öken, och gå in och smörj Hasael till konung över Aram.
16 Nimsi izo Yehu mo, ni ga ji soogu a boŋo gaa a ma ciya Israyla bonkooni. Safat izo Iliyasu mo, Abel-Mehola kwaara boro, nga mo ni ga ji soogu a boŋ a ma ciya annabi ni nango ra.
16Och Jehu, Nimsis son, skall du smörja till konung över Israel. Och till profet i ditt ställe skall du smörja Elisa, Safats son, från Abel-Mehola.
17 A ga ciya mo boro kulu kaŋ na Hazayel takuba yana, Yehu g'a wi. Nga kaŋ na Yehu takuba yana mo, Iliyasu g'a wi.
17Och så skall ske: den som kommer undan Hasaels svärd, honom skall Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svärd, honom skall Elisa döda.
18 Kulu nda yaadin, ay na alboro zambar iyye cindi ay boŋ se Israyla ra, kangey kulu kaŋ yaŋ mana sombu ka sududu Baal se, da meyey kulu kaŋ yaŋ man'a sunsum mo.»
18Men jag skall låta sju tusen män bliva kvar i Israel, alla de knän som icke hava böjt sig för Baal, och var mun som icke har givit honom hyllningskyss.»
19 A binde tun noodin ka koy ka Safat izo Iliyasu gar, A goono ga far da haw hinka-hinka hala iway cindi hinka nga jine. A go mo iway cindi hinkanta banda. Iliya mo bisa ka koy kal a do haray, ka nga daabiro catu a boŋ.
19När han sedan gick därifrån, träffade han på Elisa, Safats son, som höll på att plöja; tolv par oxar gingo framför honom, och själv körde han det tolfte paret. Och Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över honom.
20 Iliyasu mo na hawey naŋ ka zuru ka Iliya gana. A ne: «Ay ga ni ŋwaaray, ma naŋ ay m'ay baabo d'ay nyaŋo garbey sunsum jina, gaa no ay ma kaa ka ni gana.» Iliya ne a se: «Kala ni ma bare ka ye, zama ifo no ay te ni se?»
20Då släppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: »Låt mig först få kyssa min fader och min moder, så vill jag sedan följa dig.» Han sade till honom: »Välan, du må gå tillbaka igen; du vet ju vad jag har gjort med dig.»
21 Kal a bare ka fay d'a ganayaŋ. A na haw hinka sambu k'i dumbu-dumbu. A n'i hina da hawey jinayey bundey ka no jama se hal i ŋwa. Gaa no a tun ka Iliya gana ka te a se zanka.
21Då lämnade han honom och gick tillbaka och tog sina båda oxar och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras kött; detta gav han åt folket, och de åto. Därefter stod han upp och följde Elia och blev hans tjänare.