1 Gaa no Samuwila na ji sintili sambu, a n'a soogu Sawulu boŋo ra, a n'a garba sunsum ka ne: «Manti yaadin no, Rabbi na ni soogu nd'a ni ma ciya nga wane jama mayko?
1Och Samuel tog sin oljeflaska och göt olja på hans huvud och kysste honom och sade: »Se, HERREN har smort dig till furste över sin arvedel.
2 Hunkuna, in da nin fayyaŋ banda, ni ga boro hinka gar Rahila saara do haray, Zelza do haray, Benyamin hirro boŋ. I ga ne ni se: ‹Farkayey din kaŋ yaŋ ni koy ka ceeci, i du ey. A go mo, ni baaba ya fun farkayey din sanni ra, a goono ga karhã d'araŋ ka ne: Ifo n'ay ga te ay izo wo ciine ra?›
2När du nu går ifrån mig, skall du invid Rakels grav, vid Benjamins gräns, vid Selsa, träffa två män; dessa skola säga till dig: 'Åsninnorna som du gick åstad att söka äro återfunna; din fader tänker därför icke mer på åsninnorna, men han är orolig för eder skull och säger: Vad skall jag göra för att finna min son?'
3 Waati din gaa ni ga bisa noodin, ni ga koy ka to Tabor shen* tuuri nyaŋo do. Noodin mo boro hinza ga kubay da nin, kaŋ yaŋ goono ga koy Irikoy do Betel. Afa gonda hincin ize hinza, afa gonda buuru kunkuni hinza, afa mo go ga duvan* humbur fo jare.
3Och när du har gått därifrån ett stycke fram och kommit till Tabors terebint skall du där möta tre män som äro på väg upp till Gud i Betel. En bär tre killingar, en bar tre brödkakor, och en bär en vinlägel.
4 I ga ni fo, i ga buuru kunkuni hinka no ni se, ni mo g'a ta i kambey ra.
4Dessa skola hälsa dig och giv dig två bröd, och du skall taga emot vad de giva.
5 Woodin banda ni ga kaa Irikoy fando gaa, nango kaŋ Filistancey gata go. Ni tooyanta kwaara ra, ni ga kubay da annabiyaŋ, i goono ga zulli ka fun sududuyaŋ nango do, da moolo da can-caŋ da seese da gurumi yaŋ ngey jine. Ni g'i gar i goono ga annabitaray te.
5Sedan kommer du till Guds Gibea, där filistéernas fogdar äro. Och när du kommer dit in i staden, skall du träffa på en skara profeter, som komma ned från offerhöjden där, med psaltare, puka, flöjt och harpa före sig, under det att de själva äro i profetisk hänryckning.
6 Rabbi Biya mo ga zumbu ni boŋ da hin beeri. Ni ga annabitaray te i banda, ni ga bare ka te boro waani fo mo.
6Och HERRENS Ande skall komma över dig, så att också du fattas av hänryckning likasom de; och du skall då bliva förvandlad till en annan människa.
7 Waato kaŋ alaamey din du nin, kala ni ma te haŋ kaŋ alhaali cabe, zama Irikoy go ni banda.
7När du nu ser att dessa tecken inträffa, då må du göra vad tillfället giver vid handen, ty Gud är med dig.
8 Ay jine mo ni ga zumbu ka koy Jilgal. Guna mo, ay goono ga kaa ni do zama ay ma sargay kaŋ i ga ton yaŋ ton, ay ma saabuyaŋ sargayyaŋ mo dumbu. Jirbi iyye no ni ga batu hala ay ga kaa ni do ka ni cabe haŋ kaŋ ni ga te.»
8Sedan må du gå ned före mig till Gilgal, så skall jag komma ditned till dig, för att offra brännoffer och tackoffer; sju dagar skall du vänta till dess jag kommer till dig och förkunnar för dig vad du skall göra.
9 Waato kaŋ a na banda bare Samuwila gaa ka dira mo, zama nga ma koy nangu fo haray, kala Irikoy n'a bina barme k'a no itaji. Alaamey din kulu binde te han din.
9I det han nu vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans sinne och gav honom ett annat hjärta; och alla dessa tecken inträffade samma dag.
10 Waato kaŋ i koy ka to yongo fando do, kala annabi jama go, i kubay d'a. Irikoy Biya mo zumbu a boŋ da hin beeri. A na annabitaray te mo i banda.
10När de kommo till Gibea, mötte honom där en skara profeter; då kom Guds Ande över honom, så att han, mitt ibland dem, själv fattades av profetisk hänryckning.
11 A binde, borey kulu kaŋ yaŋ g'a bay waato, kaŋ i di a goono ga annabitaray te annabey banda, i ne ngey nda care se: «Ifo no woone kaŋ du Cis izo? Sawulu mo go annabey ra, wala?»
11Då nu alla som förut kände honom fingo se honom vara i hänryckning likasom profeterna, sade folket sinsemellan: »Vad har skett med Kis' son? Är ock Saul bland profeterna?»
12 Noodin boro fo binde ne: «May no ga ti i baaba mo?» Woodin binde ciya yaasay sanni i se kaŋ i ga ne: «Sawulu mo go annabey ra, wala?»
12Men en av männen därifrån svarade och sade: »Vem är då dessas fader?» -- Härav uppkom ordspråket: »Är ock Saul bland profeterna?»
13 Waato kaŋ a na annabitaray te ka ban, a kaa sududuyaŋ nango do.
13Men när hans profetiska hänryckning hade upphört, gick han upp på offerhöjden.
14 Sawulu baaba kayne fo ne Sawulu nda nga bannya se: «Man no araŋ koy?» A ne: «Farkayey ceeciyaŋ no iri koy. Kaŋ iri di kaŋ iri mana du ey mo, iri koy Samuwila do.»
14Då frågade Sauls farbroder honom och hans tjänare: »Var haven I varit?» Han svarade: »Borta för att söka åsninnorna. Men när vi sågo att de ingenstädes voro att finna, gingo vi till Samuel.»
15 Sawulu baaba kayno binde ne: «Ay ga ni ŋwaaray, ni ma ci ay se haŋ kaŋ no Samuwila ci araŋ se.»
15Då sade Sauls farbroder: »Tala om for mig vad Samuel sade till eder.»
16 Sawulu ne nga baaba kayno se: «A ne iri se kaŋ daahir i du farkayey.» Amma mayra kaŋ sanni Samuwila te a se din, a mana woodin baaru dede a se.
16Saul svarade sin farbroder: »Han omtalade för oss att åsninnorna voro återfunna.» Men vad Samuel hade sagt om konungadömet omtalade han icke för honom.
17 Kala Samuwila na jama ce i ma margu Rabbi do Mizpa.
17Därefter kallade Samuel folket tillsammans till HERREN, i Mispa.
18 A ne Israyla izey se: «Yaa no Rabbi, Israyla Irikoyo ne: Ay na Israyla kaa Misira ra, ay n'araŋ soolam ka kaa Misirancey kambe ra da mayray kulu kambe ra mo kaŋ yaŋ n'araŋ kankam.
18Och han sade till Israels barn: »Så säger HERREN, Israels Gud: Jag har fört Israel upp ur Egypten, och jag räddade eder icke allenast undan Egypten, utan ock undan alla andra konungadömen som förtryckte eder.
19 Amma hunkuna araŋ wangu araŋ Irikoyo, nga kaŋ nga bumbo no g'araŋ faaba araŋ masiibey d'araŋ kankamey gaa. Araŋ ne a se mo: Abada. Kala day i ma bonkooni daŋ iri se. Sohõ binde, kal araŋ m'araŋ boŋ cabe Rabbi jine, kunda-kunda nda zambar-zambar.»
19Men nu haven I förkastat eder Gud, som själv frälste eder ur alla edra olyckor och trångmål, och haven sagt till honom: 'Sätt en konung över oss.' Så träden nu fram inför HERREN efter edra stammar och edra ätter.»
20 Yaadin cine no Samuwila na Israyla kundey kulu maanandi, i na Benyamin kunda sambu.
20Därpå lät Samuel alla Israels stammar gå fram; då träffades Benjamin stam av lotten.
21 A na Benyamin kunda mo maanandi, dumi-dumi, i na Matri almayaaley sambu. I na Sawulu, Cis ize mo suuban, amma waato kaŋ i n'a ceeci, i mana di a.
21När han sedan lät Benjamins stam gå fram efter dess släkter, träffade Matris släkt av lotten; därpå träffades Saul, Kis' son, av lotten, men när de då sökte efter honom, stod han icke att finna.
22 Woodin se no i ye ka hã Rabbi gaa koyne hala boro fo go no kaŋ ga kaa ne jine? Rabbi tu ka ne: «Guna a goono ga tugu jinayey ra.»
22Då frågade de HERREN ännu en gång: »Har någon mer kommit hit? HERREN svarade: »Han har gömt sig bland trossen.»
23 I zuru ka koy k'a di noodin. Waato kaŋ a kay jama ra, kal a go, a ku da borey kulu za jase boŋo gaa ka koy beene.
23Då skyndade de dit och hämtad honom därifrån, och när han nu trädde fram bland folket, var han huvudet högre än allt folket.
24 Samuwila mo ne jama kulu se: «Araŋ di bora kaŋ Rabbi suuban, kaŋ a himandi si no jama kulu ra?» Jama kulu na jinde sambu ka ne: «Bonkoono aloomaro ma gay!»
24Och Samuel sade till allt folket: »Här sen I nu den som HERREN har utvalt; ingen är honom lik bland allt folket.» Då jublade allt folket och ropade: »Leve konungen!»
25 Gaa no Samuwila na jama bayrandi da mayra fonda. A n'a fonda hantum mo tira fo ra ka jisi Rabbi jine. Samuwila mo na jama kulu sallama, boro kulu ma koy nga kwaara.
25Och Samuel kungjorde för folket konungadömets rätt och tecknade upp den i en bok och lade ned den inför HERREN. Sedan lät Samuel allt folket gå hem, var och en till sitt.
26 Sawulu mo koy nga kwaara Jibeya. Jama marga mo, ngey kaŋ yaŋ Irikoy n'i biney ham, i koy Sawulu banda.
26Också Saul gick hem till Gibea; och honom följde en härskara av män vilkas hjärtan Gud hade rört.
27 Amma boro laalo fooyaŋ ne: «Mate no boro wo ga te k'iri faaba nd'a?» I binde dond'a. I mana kande a se fooyaŋ hari fo. Amma nga wo dangay.
27Men några onda män sade: »Vad hjälp skulle denne kunna giva oss?» Och de föraktade honom och buro icke fram skänker till honom. Men han låtsade som om han icke märkte det.