¹ Dawda na baytu woone sanney ci Rabbi se, zaaro kaŋ ra Rabbi n'a kaa nga ibarey kulu da Sawulu mo kambe ra.

¹Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.

² A ne: «Rabbi ya ay tondi no, d'ay wongu fuwo, D'ay faabakwa, oho, ay wane no!

²Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,

³ Ay Irikoyo no, ay tondi gaabikoono. A ra no ay ga tugu. Ay korayo d'ay faaba hillo mo, Ay cinari kuuko, d'ay lambayaŋ do mo no. Ya faabakwa, ni g'ay faaba toonye gaabo gaa.

³Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!

⁴ Ay ga ce Rabbi gaa, nga kaŋ to sifayaŋ. Woodin ga naŋ i m'ay faaba ay ibarey kambey ra.

⁴HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

⁵ Zama buuyaŋ hari bonday n'ay windi. Irikoy jaŋ-ka-ganayaŋ baayaŋ n'ay humburandi.

⁵Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,

⁶ Alaahara korfey n'ay koli ka windi, Buuyaŋ hirrimey n'ay di.

⁶dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.

⁷ Ay kankamo ra ay hẽ Rabbi gaa, Oho, ay n'ay Irikoyo ce. A fuwo ra a maa ay jinda mo, Ay hẽeno mo to a hangey ra.

⁷Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.

⁸ Saaya din no laabo gaan, a zinji, Beena kaajey mo nyooti. I zinji-zinji, zama Rabbi futu.

⁸Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.

⁹ Dullu fun a niina ra ka ciciri, Danji mo kaŋ ga ŋwa ka ban pat! fun a meyo ra. A na danji-bi yaŋ diyandi.

⁹Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.

¹⁰ A na beeney gungumandi ka zumbu ganda. Kubay bi tik go a ce taamey cire.

¹⁰Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.

¹¹ A kaaru ciiti malayka boŋ ka tun beene, Oho, haw fatayaŋ boŋ no i di a.

¹¹Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar

¹² A na kubay ciya nga tuguyaŋ do a windanta. Harey margu-margu yaŋey, Beene batama hirriyaŋ beerey mo no.

¹²Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.

¹³ A jine kaari nyalawyaŋ se danji-biyey di.

¹³Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.

¹⁴ Rabbi kaati beene. Beeray-Beeri-Koyo na nga jinda tunandi ka salaŋ.

¹⁴HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.

¹⁵ A na nga hangawey samba k'i say-say. Nga nyalawyaŋ mo n'i kankam.

¹⁵Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.

¹⁶ Rabbi kaatiyaŋo gaa, d'a niine funsuyaŋo yooja mo gaa, Teeku fondey bangay, Ndunnya tiksey mo fun taray.

¹⁶Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.

¹⁷ A go beene, a donton k'ay sambu, A n'ay candi ka kaa hari boobo ra.

¹⁷Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

¹⁸ A n'ay hamay ka kaa ay ibare gaabikoono kambe ra, Da borey kaŋ yaŋ konna ay kambe ra, Zama i bisa ay gaabi.

¹⁸Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

¹⁹ I kaŋ ay boŋ ay masiiba zaaro ra, Amma Rabbi ciya ay se deyaŋ hari.

¹⁹De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

²⁰ A kande ay nangu yulwante ra mo. A n'ay kaa kambe zama a ga farhã d'ay.

²⁰Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.

²¹ Rabbi n'ay bana ay adilitara hino me, Ay kambey hananyaŋo me no a n'ay bana.

²¹HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.

²² Zama ay na Rabbi fondey haggoy, Ay mana laala ka fay d'ay Irikoyo mo.

²²Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

²³ Zama a farilley kulu go ay jine, A hin sanney mo, ay mana fay d'ey.

²³nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.

²⁴ Ay ya toonante no a do haray, Ay n'ay fundo gaay mo ay zunubo ciine ra.

²⁴Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.

²⁵ Woodin se no Rabbi bana ay se ay adilitara hino me, D'ay hananyaŋo hino me a jine.

²⁵Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.

²⁶ Suujikoy se ni ga ni boŋ cabe Suujikoy. Boro toonante se mo ni ga ni boŋ cabe toonante.

²⁶Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.

²⁷ Boro kaŋ bina ga hanan se ni ga ni boŋ cabe bine-hanno-koy. Siirante mo, ni ga ni boŋ cabe a se carmaykom.

²⁷Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.

²⁸ Ni ga taabantey mo faaba, Amma ni moy go boŋbeeraykoyey boŋ, Zama ni m'i kaynandi.

²⁸och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.

²⁹ Zama nin no ga ti ay fitilla, ya Rabbi. Rabbi g'ay kuba hanandi mo.

²⁹Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.

³⁰ Zama ni gaakasina do no ay gaaba nda wongu sata. Ay Irikoyo hino no ay ga cinari sar k'a daaru nd'a.

³⁰Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.

³¹ Irikoy wo, a fonda ya toonante no. Rabbi sanno ya neesante mo no. Koray mo no boro kulu kaŋ ga tugu a ra se.

³¹Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.

³² Zama may no ga ti Irikoy, kala Rabbi? May no ga ti tondi, kal iri Irikoyo?

³²Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?

³³ Irikoy no ga ti ay wongu fu beero. A ga furo toonantey jine fondey ra.

³³Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,

³⁴ A g'ay cey ciya sanda jeeri wane yaŋ cine. A g'ay daŋ ay nangu beerey boŋ.

³⁴du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,

³⁵ A g'ay kambayzey dondonandi wongu, Hal ay kambey ga guuru-say biraw haw daŋ.

³⁵du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

³⁶ Ni n'ay no ni faaba korayo mo, Ni baano mo n'ay beerandi.

³⁶Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,

³⁷ A n'ay ce daarey feeri ay cire, Ay ce jindey mo mana mulay.

³⁷du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.

³⁸ Ay n'ay yanjekaarey ce kondo ŋwa, Ay n'i halaci mo. Ay mana bare ka ye mo kala kaŋ i n'i ŋwa ka ban.

³⁸Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

³⁹ Ay binde n'i ŋwa, ay n'i gooru k'i fun, Hal i mongo ka hin ka tun. Oho, i kaŋ ay ce taamey cire.

³⁹Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.

⁴⁰ Zama ni n'ay guddu da gaabi wongo sabbay se. Borey kaŋ yaŋ tun ay gaa mo, ni naŋ i ma sumbal ay cire.

⁴⁰Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.

⁴¹ Ni naŋ mo ay yanjekaarey ma jinde banda no ay se, Zama ay m'ay konnakoy tuusu.

⁴¹Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.

⁴² I guna, amma faabako si no. I guna hala Rabbi do, amma a mana tu i se.

⁴²De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.

⁴³ Saaya din ay n'i kar, Ay n'i te sanda laabu bulungu cine, Ay n'i taamu-taamu sanda fondo gaa potor-potor cine, Ay n'i mumuru mo.

⁴³Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.

⁴⁴ Ni n'ay faaba ay borey canda-canda gaa. Ni n'ay hallasi mo hal ay ma ciya dumi cindey se jine boro. Dumi kaŋ doŋ ay s'a bay, a go ga may ay se.

⁴⁴Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

⁴⁵ Yawey ga sombu ay jine. Za i maa ay baaro, i g'ay gana.

⁴⁵Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.

⁴⁶ Yawey ga yangala, Jijiriyaŋ ra mo i ga fatta ngey wongu fuwey ra.

⁴⁶Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.

⁴⁷ Rabbi ya fundikooni no! W'ay tondo sifa! Wa Irikoy beerandi, ay faaba tondo nooya!

⁴⁷HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!

⁴⁸ Irikoy wo no ga banayaŋ goy te ay se, A ga dumi waani-waani kaynandi ay cire.

⁴⁸Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;

⁴⁹ Nga no g'ay kaa ay ibarey cire. Oho, ni g'ay beerandi borey kaŋ yaŋ tun ay se din boŋ. Ni g'ay soolam ka kaa toonyantey kambe ra.

⁴⁹du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!

⁵⁰ Ya Rabbi, woodin se no ay ga saabu ni se dumi cindey game ra. Ay ma sifayaŋ baytu te ni maa gaa.

⁵⁰Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.

⁵¹ Faaba fu beeri no a ga ciya bonkoono kaŋ nga daŋ din se, A ga baakasinay suuji cabe mo nga wane suubananta se, Kaŋ ga ti Dawda nda nga banda se, hal abada.»

⁵¹Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.