¹ Hayey din banda, Bulos tun Atina ka kaa Korint kwaara.

¹Därefter lämnade Paulus Aten och kom till Korint.

² A du Yahudance fo noodin kaŋ maa Akila, kaŋ i hay Bontos laabu. A mana gay da Italiya funyaŋ, nga nda nga wando kaŋ se i ga ne Birisila, zama Bonkooni Kuludiyos lordi ka ne Yahudancey kulu ma fun Roma kwaara. Bulos mo kaa i do.

²Där träffade han en jude vid namn Akvila, bördig från Pontus, vilken nyligen hade kommit från Italien med sin hustru Priscilla. (Klaudius hade nämligen påbjudit att alla judar skulle lämna Rom.) Till dessa båda slöt han sig nu,

³ Koyne, zama i kambe goy fo no, a goro i do. I go ga goy care banda, zama i kambe goyo ga ti kuuru-fu teeyaŋ.

³och eftersom han hade samma hantverk som de, stannade han kvar hos dem, och de arbetade tillsammans; de voro nämligen till yrket tältmakare.

⁴ Bulos goono ga kakaw Yahudance diina marga* fuwo ra asibti kulu, a goono ga ceeci nga ma Yahudancey da Garekey bare.

⁴Och i synagogan höll han var sabbat samtal och övertygade både judar och greker.

⁵ Amma waato kaŋ Sila nda Timotiyos kaa ka fun Masidoniya, Bulos na mo ye waazo gaa. A goono ga seeda Yahudancey se ka ne: «Yesu no ga ti Almasihu.»

⁵När sedan Silas och Timoteus kommo ditned från Macedonien, var Paulus helt upptagen av att förkunna ordet, i det att han betygade för judarna att Jesus var Messias.

⁶ Amma waato kaŋ i kakaw ka sanni yaamoyaŋ ci, Bulos na nga bankaarayey kokobe ka ne i se: «Araŋ alhakko go araŋ boŋ, day ay wo, ay ga hanan! Sohõ kay ay ga koy dumi cindey do.»

⁶Men när dessa stodo emot honom och foro ut i smädelser, skakade han stoftet av sina kläder och sade till dem: »Edert blod komme över edra egna huvuden. Jag är utan skuld och går nu till hedningarna.»

⁷ A tun noodin ka furo boro fo kaŋ se i ga ne Titos Yustos kwaara. Boro no kaŋ ga sududu Irikoy se. A windo go ga lamba Yahudance diina marga fuwo gaa.

⁷Och han gick därifrån och tog in hos en man vid namn Titius Justus, som »fruktade Gud»; denne hade sitt hus invid synagogan.

⁸ Kirisbos, kaŋ ga ti Yahudance diina marga jine bora na Rabbi cimandi, nga nda nga windo kulu. Korint kwaara boro boobo mo, waato kaŋ i maa _Bulos waazo|_, cimandi, i te i se baptisma mo.

⁸Men Krispus, synagogföreståndaren, kom med hela sitt hus till tro på Herren; också många andra korintier som hörde honom trodde och läto döpa sig.

⁹ Rabbi mo salaŋ Bulos se cin bangayyaŋ ra ka ne a se: «Ma si humburu, amma ma salaŋ, ma si dangay bo.

⁹Och i en syn om natten sade Herren till Paulus: »Frukta icke, utan tala och tig icke;

¹⁰ Zama ay go ni banda. Boro kulu si kaŋ ni boŋ ka ni maray, zama ay gonda boro boobo kwaaro wo ra.»

¹⁰ty jag är med dig, och ingen skall komma vid dig och göra dig skada. Jag har ock mycket folk i denna stad.»

¹¹ Bulos mo goro noodin jiiri fo da handu iddu. A goono ga Irikoy sanno dondonandiyaŋo te i game ra.

¹¹Så uppehöll han sig där bland dem ett år och sex månader och undervisade i Guds ord.

¹² Amma waato kaŋ Galliyo gonda Akaya koytara, Yahudancey tun ka gaaba nda Bulos me folloŋ. I kond'a ciiti karga do

¹²Men när Gallio var landshövding i Akaja, reste sig judarna, alla tillhopa, upp mot Paulus och förde honom inför domstolen

¹³ ka ne: «Boro wo goono ga borey candi i ma sududu Irikoy se da mate kaŋ si saba nda asariya.»

¹³och sade: »Denne man förleder människorna att dyrka Gud på ett sätt som är emot lagen.»

¹⁴ Amma waato kaŋ Bulos ga ba ka nga meyo fiti, Galliyo ne Yahudancey se: «Ya araŋ Yahudancey, da day zamba hari no, wala da goy laalo fo no, doŋ haciika ay ga suuru araŋ se.

¹⁴När då Paulus ville öppna sin mun och tala, sade Gallio till judarna: »Vore något brott eller något ont och arglistigt dåd begånget, då kunde väl vara skäligt att jag tålmodigt hörde på eder, I judar.

¹⁵ Amma hala day sanney da maayey d'araŋ bumbey asariya fintalyaŋo no, araŋ bumbey ma woodin guna. Ay si ciya woodin yaŋ ciitiko.»

¹⁵Men är det någon tvistefråga om ord och namn eller om eder egen lag, så mån I själva avgöra saken; i sådana mål vill jag icke vara domare.»

¹⁶ A n'i gaaray mo ciiti karga jine.

¹⁶Och så visade han bort dem från domstolen.

¹⁷ Ngey mo, ikulu na Sostano di, kaŋ ga ti Yahudance diina marga jine bora. I n'a kar ciiti karga jine, amma Galliyo mana woodin yaŋ kulu saal.

¹⁷Då grepo de alla gemensamt Sostenes, synagogföreståndaren, och slogo honom inför domstolen; och Gallio frågade alls icke därefter.

¹⁸ Amma hayey din banda, Bulos goro ka te jirbi boobo noodin. Gaa no a na nya-izey to baani. A furo hi noodin ka koy hala Suriya laabu, Birisila nda Akila mo koy a banda. A jin ka nga boŋo cabu Sankariya kwaara ra, zama a na sarti sambu.

¹⁸Men Paulus stannade där ännu ganska länge. Därpå tog han avsked av bröderna och avseglade till Syrien, åtföljd av Priscilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade låtit raka sitt huvud; han hade nämligen bundit sig genom ett löfte.

¹⁹ I kaa Afasos. Bulos n'i naŋ noodin. Nga bumbo furo Yahudance diina marga fuwo ra ka kakaw da Yahudancey.

¹⁹Så kommo de till Efesus, och där lämnade Paulus dem. Själv gick han in i synagogan och gav sig i samtal med judarna.

²⁰ Waato kaŋ i n'a ŋwaaray a ma ye ka goro ngey do koyne, a mana yadda.

²⁰Och de bådo honom att han skulle stanna där något längre; men han samtyckte icke därtill,

²¹ Amma a n'i fo ka ne: «Da Irikoy ba, ay ga ye ka kaa araŋ do.» Gaa no a furo hi Afasos ka dira.

²¹utan tog avsked av dem med de orden: »Om Gud vill, skall jag vända tillbaka till eder.» Och så lämnade han Efesus.

²² Waato kaŋ a zumbu Kaysariya, a koy ka Almasihu marga fo, gaa no a koy Antiyos.

²²Och när han hade kommit till Cesarea, begav han sig upp och hälsade på hos församlingen och for därefter ned till Antiokia.

²³ Kaŋ a goro noodin alwaatiyaŋ, gaa no a tun ka Galatiya nda Firijiya laabey gana ka talibey kulu no bine-gaabi.

²³Sedan han hade uppehållit sig där någon tid, for han vidare, och färdades först genom det galatiska landet och därefter genom Frygien och styrkte alla lärjungarna.

²⁴ Yahudance fo kaŋ se i ga ne Abolos, kaŋ i hay Iskandariya kwaara, kaa Afasos. Boro no kaŋ ga waani sanni, bayraykooni mo no Irikoy Tira Hanney ra.

²⁴Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos, bördig från Alexandria, en lärd man, mycket förfaren i skrifterna.

²⁵ Bora din na Rabbi fonda dondon gumo. A gonda anniya beeri mo nga bina ra. A goono ga salaŋ ka dondonandi mo gumo hayey kaŋ ga ti Yesu waney boŋ. Day Yohanna baptisma hinne no a ga bay.

²⁵Denne sade blivit undervisad om »Herrens väg» och talade, brinnande i anden, och undervisade grundligt om Jesus, fastän han allenast hade kunskap om Johannes' döpelse.

²⁶ A soobay ka salaŋ da bine-gaabi Yahudance diina marga fuwo ra. Amma waato kaŋ Birisila nda Akila maa _a sanno|_, i kond'a ka Irikoy fonda feeri a se hal a ma boori.

²⁶Han begynte ock att frimodigt tala i synagogan. När Priscilla och Akvila hörde honom, togo de honom till sig och undervisade honom grundligare om »Guds väg».

²⁷ Waato kaŋ a ba nga ma bisa ka koy Akaya, nya-izey n'a no bine-gaabi. I hantum talibey se noodin ka ne i m'a kubayni. Nga mo, waato kaŋ a to noodin, a na borey kaŋ yaŋ cimandi gomni do gaa gumo.

²⁷Och då han sedan ville fara till Akaja, skrevo bröderna till lärjungarna där och uppmanade dem att taga vänligt emot honom. Och när han hade kommit fram, blev han dem som trodde till mycken hjälp, genom den nåd han hade undfått.

²⁸ Zama taray kwaaray no a na Yahudancey zeeri nda gaabi ka cabe i se Irikoy Tira Hanney ra kaŋ Yesu no ga ti Almasihu.

²⁸Ty med stor kraft vederlade han judarna offentligen och bevisade genom skrifterna att Jesus var Messias.